Jag ska ut och shoppa med svärmor nu på morgonen. Så jag får återkomma med inlägg lite senare idag.
Nu på morgonen har jag varit iväg med Aleander till skolan, vi ska dit igen på eftermiddagen och hämta betygen.
Betyg till treåringar?
Hur blir det?
Det blir spännande.

Först så ville jag bara dela med mig av en liten fundering, om detta med herrar och toór.
Jag skulle så gärna vilja vara karl för det har liksom ett eget sätt att tänka. Det är inte så mycket som biter på dem. Det mesta rinner av dem. Och så verkar de ha ett previlegium som är en såndäringa oskriven lag.
När det kommer behov av att gå på toa, då får ALLT vänta, då får de gå, och sitta där LÄÄÄÄÄnge, hur länge de vill OCH i lugn o ro.

Jag vet inte när jag gick på toa i lugn o ro sist....
Var det innan jag fick barn?
Nu för tiden får man smita in när tillfälle ges, ständigt med ett öra på skaft, lyssnandes efter vad som händer utanför, eller med öppen dörr. För det är väl aldrig så ofta som det "händer" en olycka med Alexander eller som en bebis får mardrömmar och börjar gråta, som just när man sitter på toa.

Eller när man måste gå och är på väg dit och bara ser 100 saker som man fixar när man ändå är på väg åt det hållet. Nappar som ska levereras tillbaka till sängen, kläder som skall plockas upp, en toa som måste skuras osv. När man väl kommer på plats så har lusten försvunnit.

Eller när man sitter och ammar. Det slår aldrig fel. Då blir man akut kissnödig och sitter som på nålar. Klart, då rinner inte mjölken till för man är nödig. Eller så vill Irma suga och suga och njuta och njuta. Det tar aldrig slut.
:)

Man skulle vara karl.....

Men jag ska inte klaga.
Min karl är kanon.
Om man bortser från detta med toan då....
Fast jag har aldrig träffat en endaste karl som inte kör med detta fenomen.
Ett av mina barndomsminnen är från min egen far och den obligatoriska Trav- och Galoppronden (tror jag att den hette) på toaletten.

Min karl följer med mig på kompisträffar där det allt som oftast inte dyker upp nån man. Senast var en julfika igår som vi var på. Han sitter där och lyssar på alla förlossninghistorier och mammaproblem som vi diskuterar. Har tar Irma och går en sväng så att jag får prata ifred och hjälper mig med kuddar under armen när jag måste amma.

Jag har sett blickarna från de andra väninnorna....
De är avundsjuka.
Ibland kommer det till och med kommentarer..
- Åhhhh, vilken man du har som hjälper dig så mycket.
Då tycker jag synd om dem. För man är ju två om att ha barn och måste hjälpas åt när det är svårt. Därför gör det inget om han går på toa ifred om jag få skvallra lite ifred när han tar hand om ungarna på fikaträffarna.

Oj detta blev ett långt inlägg i alla fall och nu fick jag bråttom att borsta tänderna och springa ut med barnvagnen till dagens shoppingrunda.

Vi höres!
/Y