Vi har handlat och handlat och handlat.....julklappar.
Det är inte klokt.
Förra helgen var vi iväg bägge dagarna. Nu i veckan var jag iväg två förmiddagar. Och denna helgen så har vi varit iväg bägge dagarna. Om jag inte tror fel så är vi iväg just i detta nu och shoppar igen (förinställt inlägg).

Ibland tänker jag på alla pengar som man slänger ut i dessa juletider. Oftast på mycket skräp som inte kommer att komma till någon nytta. Det vore igentligen bäst att bara ge ett presentkort till var och en så finge denna köpa precis just det som den ville. Det vore i alla fall den bästa presenten till mig. Ett presentkort i en bra affär som jag bara kunde spendera på mig själv. Ínga kontanter som kunde smygas bort till matinköp eller annat viktigt. Utan bara en summa som jag var tvungen, med gott samvete, spendera på mig själv.
Men det tycker Octavio skulle vara tråkigt att ge bort, och så är det väl. Därför fortsätter man springa benen av sig för att hitta en bra klapp som förhoppningsvist kommer att tilltala mottagaren men med all sannorlikhet inte kommer göra det.

Men så tänker jag på alla dem som inte har någonting och så blir jag alldeles sjuk av dåligt samvete. Jag vet att min familj i Sverige har avskaffat julkapparna i år. De har lagt ihop alla pengarna och ska ge dem till något behövande projekt. Så utomordentligt duktigt och ...jag hittar inget bra ord....änglalikt :)
....och präktigt.
Det skall väl tilläggas att det inte finns några barn med på deras julafton.....om man inte räknar Casper, som är en hund, men som alla vill ska vara ett barn, eller barnbarn....;)


Julpyntning från ett av Las Palmas shoppingcenter. Så att man ska komma ihåg varför man firar julen....(till dig Emma för jag vet att du tycker om sånhär).


Förra veckan gick vi in på Toys R us och....jag vet inte vems ögon som tindrade mest, Octavios eller Alexander. Vi höll på att komma därifrån med hela butiken. Octavio kunde inte välja vad han skulle köpa, så han köpte allt. Han är som ett stort barn, jättegulligt.
Det blir stora paketberg till både sonen och systersonen.

När jag var ute och shoppade själv så hade jag det underbart. Strosa i lugn o ro. Irma sov eller låg i vagnen och sjöng. Hon har precis upptäkt att hon har en röst. Och övar skalor och fantasiord hela dagen lång. Folk skrattade när de gick förbi och hörde henne. Men inga trista miner där inte, hon bara skrattade och sjöng. Det tar lite extra tid att vara ute och gå med henne. Folk vill hela tiden stanna och kika ner och beundra hennes stora blå ögon, som inte är så vanliga här.

Vi hade det så bra att jag råkade förhandla mig och stod helt plötsligt där med för många kassar. Hur skulle jag få hem allt? Samt hämta Alexander. Samt köra barnvagn?



Vi fortsätter shoppa. Fast med klädsamt dåligt samvete....det är ju så roligt med paket:)

/Y