I dag är jag förkyld, och döpd i däsan....
Jag kan inte komma ihåg när jag var det sist....så länge sedan är det.



Alexander har ju varit sjuk eller förkyld lite hela tiden sedan han började skolan i september. Men de sista två veckorna har han haft en förfärlig slemhosta. En sån där som river i bröstet och låter hemsk.
Jag har inte gått till doktorn för jag är rädd för att de ska ge antibiotika på slentrian. De gillar antibiotika här och skriver ut det så fort som det är nåt sjukt.
Oftast utan en grundligare inspektion innan.
Jag struntade till och med i att ge honom kuren en gång när jag tyckte att de överdrev, och se han blev frisk ändå på ett par dagar.

Men nu har det gått två veckor med hostan och den ger sig inte.
Det som har hänt istället är att Irma börjat att hosta hon också nu. Och det låter hemskt när en sån liten bebis hostar så man tror att lungorna ska komma upp.
Som tur är så hostar ingen av dem speciellt mycket på natten. Ett par gånger när de precis slumrat in. Men när de somnat in ordentligt så har de inte hostat.
Peppar, salt och vitlök. Klipp i sten! 

I morse när vi stog och väntade på att porten skulle öppna så tog jag till och med mod till mig och gick fram till ett par andra föräldrar till barn i samma klass som A. Deras barn stog och hostade på samma sätt som A och jag frågade dem hur länge de hostat och om de gått till doktorn.
Många hade hostat lika länge som A och även längre.
Doktorn hade inte ordinerat något annat än koksaltlösning i näsan och nån mint-eucaluptus-kur i rumpan (ska visst vara slemlösande).

Men jag tror jag ska gå iväg med Irma akut nu till barnläkaren. Hon hostade nyss så hon tappade andan. Lilla skatten klagar inte.
Men jag blev rädd.
Tänk om hon skulle sätta i halsen.
Hon sover just nu. Men jag ska göra i ordning här och så går vi iväg när hon vaknar.
I fall att.....

/Y