I går var jag en dålig mamma och skrämde mig själv över hur lätt det är.
Fy på mig, fy fy!!

Jag tror inte jag är själv när jag säjer att jag har en rakhyvel i duschen. Om det ska bli något ansande av diverse håriga partier på min kropp så måste den ligga där annars så glömmer jag bort det. Mer ordningsam än så är jag inte.

När Alexander och jag badar så har han en massa leksaker i badet men på något vis så vill han alltid ha det han inte kan få, och det är rakhyveln. Hyveln har lock men ändå så tycker jag att det ser läskigt ut och ibland har det hänt att han kan ta bort locket.

Hur som helst så igår så badade vi och han ville ha hyveln som vanligt. Jag gömde den då bakom bidén som står bredvid badkaret så att han inte skulle se den.
Så gick vi upp och jag glömde helt bort att den låg där.

Jag stog ute i köket när jag hörde hur han började gnälla lite borta vid badrummet men jag lät honom vara. Han brukar gnälla när det inte går som han vill och då vill jag ju inte vara curlingmamma och komma hjälpandes på en gång. Men så hörde jag en duns som om han ramlat och så började han gråta så jag rusade dit.

Och då var det som i en skräckfilm. Man kommer in i badrummet och det är blodstänk överallt och någon har halkat i allt blod och är alldeles blodig.

Nja så var det kanske inte riktigt.
När jag sansat mig lite så var det nog så att det var ett par droppar blod på golvet som Alexander halkat i och därför grät han. Han hade naturligtvis hittat hyveln bakom bidén, fått av locket och pillat på bladen. Ni vet ju hur det är med fingertopparna, det känns nästan inget alls när man skär sig där. Men det blöder som tusan.

Och att få på plåsten på ett pyttelitet finger som det droppar blod om och när personen i fråga aldrig har sett vare sig sår, blod eller plåster och hellre vill slita bort plåstret och undersöka det än att ha det på fingern. Det är nästan omöjligt!

Nåja han fick på sig ett par lager plåster som han inte kunde slita dän och så fick han sitta och pilla på sitt finger.
Men jag tog mig en funderare.
Hur lätt är det inte hänt att det händer något? En liten tankspriddhet och vips är olyckan framme.
Hur många är det inte tex som har stolar vid ett fönster och öppnar fönstret ibland?
Man hör om barn som trillar ner från balkonger eller fönster.
Brrrr det är läskigt att vara mamma.
Bara tanken på vad som kan hända får en att må illa av rädsla.
Det var det ingen som talade om för mig innan jag blev gravid att denna rädslan kom i mamma-paketet.

/Y