I dag fick jag detta mailet av min syster, ett sådant där mail som slutar med:
Skicka detta till 10 av dina bekanta annars så får du evig olycka.
Jag vägrar bestämt att följa uppmaningar som är sådana, men är mailet bra så skickar jag det vidare i ett nytt och utan uppmaningen på slutet. Man vet ju aldrig, det kan vara ett virus och så är det upp till var och en om de vill skicka det vidare.

I alla fall, jag skulle inte blogga om just detta ämne idag......

Just detta mailet passade mig som handen i handsken, jag kännde igen mig till 100%.
Detta är jag!

Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK ( åldersbetingad nedsättning av
korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget
upptäcker jag posten i hallen.

Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker
att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet
och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver
jag en penna.

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och
hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter
pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet.

Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.

På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.

Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.

Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna
blommorna.

Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då
får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på
köksbordet.

Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men
ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.

Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna.
Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet.
Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går jag ut i hallen
igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte
blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna,
jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n,
jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt
bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG.
 
Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för
det, men först ska jag kolla min mail.


********
När Alexander sover på förmiddagen så har jag om det är en bra dag 1 och ½ timme på mig för mig själv. Då är det så mycket som jag vill hinna att jag blir alldeles vimmelkantig. Jag börjar på en sak, kommer på en annan och börjar på den, ser något annat som behöver göras och börjar på det....osv.
När väl Alexander vaknar så har jag 100 bollar i luften och har inte avslutat en enda.
Frustrerande.
Just nu så började jag kolla min mail...
Fick syn på detta mailet och skickade det vidare till mina vänner.
Kom på att jag skulle lägga ut det på bloggen.
Har förberett en tvätt att tvätta men inte kommit fram till att sätta på maskinen.
Väskorna från i helgen står halvuppackade.
Jag borde förbereda lunchen....
Jag håller på med 100 uppdateringar av hemsidan.
osv

Jag har i alla fall borstat tänderna och gjort morgongympan.
Vi får se vad jag hinner avsluta mer.

Har ni det så?
Lisa har redan svarat och sa att så var hennes liv också, så det känns skönt att man inte är själv.

/Y