Vi har varit på BB och gjort ultraljud.
Det blir en son i Mars.
Men jag höll på att komma därifrån med en annan unge.

Vi hade tid på BB klockan 11. Vi var där 5 i och fick lämna lappen om att vi hade tid där i en lucka på väggen och sätta oss att vänta tillsammans med runt 15 olika magar i olika storlekar.
En efter en så ropades man upp och man fick ett papper att skriva under om att man hade förstått och blivit informerad om att detta inte var ett 100-%-igt säker utlåtande utan det kunde finnas saker som man inte kunnat se eller som tillkommit senare i graviditeten och som sjukhuset inte kunde ställas till svars för.
Så fick man lämna in sin mödravårdsbok och sätta sig att vänta igen.
En efter en ropades upp och de fick komma in och göra en 10-minuters undersökning, få ett foto av bäbisen och sedan komma ut och vänta en stund på att få själva rapporten på papper.

Efter att vi väntat i ca en timme så ropade man upp mitt namn och jag fick papper och en bok av sköterskan.
- Det var allt sa hon. Nu kan ni åka hem.
- Men, sa jag. Detta är inte min bok, jag har inte gjort nån undersökning än. Jag tittade på papprena och mycket riktigt. Det stod mitt namn på dem men mödravårdsboken var någon annans. Det var någon annans undersökning som jag fått rapport på i mitt namn.

Vi fick sätta oss att vänta en stund till och sedan blev vi upp ropade igen och denna gången fick vi komma in i undersökningsrummet. Jag fick dra ner byxorna och lägga mig på en brits. Man sprutade gel på min mage och så fick vi vänta igen.
Efter en stund kom det in en kille i 30-årsåldern och började föra en mojäng över magen på mig i en hastighet som inte var av denna värld.
Vi var bägge nervösa och O frågade nästan direkt om allt var OK och killen svarade skrattande att han var tvungen att få lite tid att kontrollera saker o ting innan han kunde svara.
Killen förde mojängen över magen och man såg "saker" från olika vinklar. Han frös bilden ibland och klickade och mätte med musen och data hoppade in i en tabell på hans dataskärm.
I bland tyckte jag att jag såg en fot med tår och en gång tror jag att det var ryggraden som flög förbi. En gång frågade jag om det var huvet vi såg men då var det vist bukhålan så jag är inte så säker på att jag verkligen hängde med på vad det var vi såg.

Killen frågade om vi ville veta könet och O svarade Ja för det ville han. Jag hade ingen åsikt och inget riktigt bra skäl till varför inte. Förutom att det kändes som att öpna julklappen i förväg och det skälet väger inte så tugnt när man ska diskutera.
Så killen sa:
- Det är en kille!
- Är det en kille? frågade jag. Jag blev liksom helt perplex. Jag hade varit så säker på att det var en tjejj. Men för17, det gjorde ju inget, jag blev bara så överaskad.
- Hur vet du att det är en kille, frågade O och ville ha nån form av tekniskt utlåtade eller en bild.
Killen försökte skämta och sa att det berodde på olika saker men mest för att killar har större hjärna än tjejjer.......
När ingen av oss fattade skämtet eller skrattade så försökte han igen.
För att killar har......och så knuffade han mig i sidan och tog fran en bild på skärmen som skulle kunna ha varit en snopp men eftersom jag var så nervös och inte såg något på bilderna så fattade jag ju ingeting.
Killen tyckte säkert att vi var ett par riktigt torra och tråkiga snubbar.
Men för tusan, vi var ju skitnervösa.

Så fick vi en remsa i handen med två kort. ett som kan vara en profilbild på huvet och en som kan vara en snopp-bild. Men vi är inte säkra.
Vi gick ut och väntade på vår rapport som sa att allt var normalt och att bebisen har allt på plats och väger 441 gram. Samt att jag är framflyttad en vecka i graviditeten och ska ha barn de 9e Mars. Istället för att vara i vecka 21 är jag i vecka 22 nu. Det är 5 månader. 4 kvar!

Namnförslag är just nu:
Aytami (som är gamalt kanariskt namn), Alexander, Joakim, William

Men vi behöver flera namn innan vi kan bestämma oss, så fortsätt att skicka förslag.