Nu är vi hemma i Las Palmas igen efter 4 härliga semesterveckor i Sverige.
Jag skriver först nu för igår var vi tvugna att vila hela dagen för hemresan blev ett mer-än-24-timmars-helvete. Ja Octavio fick förståss inte vile hela dagen, han var tvungen att börja arbeta med en gång.

Vi steg upp kl. 03.15 i Pålsboda, drack ett glas jos, stängde resväskorna, packade in oss i bilen och styrde kosan mot Stockholm.
Kl. 7 anlände vi till Arlanda efter att ha ätigt sedvanlig frukost på Hummelstabaren.

Fina och snabba incheckningsmaskiner finns på Terminal 5 och eftersom vi övade på dem förra året så kunde vi utan större svårigheter skriva ut våra bordingcards och väsk-inchecknings-remsor utan att behöva passera den vanliga incheckningsdisken. Där kan man riskera morgonirriterad personal som tycker att man ska betala övervikt a´ 40 kr kg extra. Vi hade med oss ca 10 kg övervikt + en IKEAS sänggavel i rotting som inte finns att köpa på Gran Canaria i den bredd som madrasserna har.

Sänggaveln checkades in på specialbagaget utan prat om övervikt trots att paketet var stort som ett ping-pong-bord och inte gick in i röntgenmaskinen men väskorna ville killen i disken inte ta emot utan bad oss checka in den i vanlig disk.
Eftersom paketet inte gick in i maskinen fick extra säkerhetspersonal tillkallas för inspektion och en kvinna kom med en våtservett som drogs runt paketet för att se om det varit i kontakt med sprängämnen.
Fråga mig inte hur det funkar????
Under denna procedur byttes personalen ut i specialbagagedisken och den nya tjejjen som kon tog utan vidare disskussion hand om även väskorna när min far så snällt frågade igen.
Så utan gråt och tandagnisslan fick vi incheckat både sänggavel och överviktiga väskor utan att behöva betala en euro.

På sedvanligt svenkt maner hade jag dåligt samvete och tänkte att nu kommer säkert inte en enda väska komma fram eftersom vi inte betalat en spänn för detta.

Likt ditresan så var även hemresan reguljär med 2 stopp och byten, ett i Frankfurt på 2 timmars väntetid och ett i Madrid med 1 timmes väntetid. Resan skulle ta 9 timmar och vi skulla vara framme i Las Palmas kl. 19 lokal tid.

Vi lyfte från Stockholm kl. 09.55 och kom fram till Frankfurt enligt tidtabellen, åt våra matsäckssmörgåsar och satte oss att vänta på nästa plan. Detta visade sig vara 1 timme försenat och när vi väl var ombordstigna och planet lyft hade vi en försening på 1,5 timme och var utom hopp att hinna fram till vårt plan i Madrid. Som vi trott hade planet redan lyft i Madrid och efter ett par snäsiga/stöddiga introktioner från Madridpersonal på flygplatsen hittade vi Spanairs disk på flygplatsen och kunde utan problem få nya biljetter till nästa plan till Las Palmas som gick kl.21.55, ca 4 timmars väntan.

Väl incheckade på detta plan blev vi utkörda till planet i buss men framme vid planet meddelade man att planet fått problem och kunde inte starta. Buss tillbaka, ny tur till Spanairs disk, nya biljetter till 1 timme senare plan. Nu var vi helt säkra på att väskor och paket definitivt inte skulle komma fram till Las Palmas.

Denna sista resa blev den värsta jag gjort i hela mitt liv.
Dödströtta hamnade Octavio och jag på olika platser, jag på rad 10 han på rad 30. Planet var det minsta jag sett och det kändes som vi var sardiner i en konserburk. Redan innan kvinnan framför mig fällde ner sitt ryggstöd hade jag knäna mot ryggstödet och efteråt känndes det som hon låg med huvudet i mitt knä. Kvinnan på vänster sida hade likadana benproblen och löste det med att stäcka ut dem under min stol. Herrn på min högra sida sov hela tiden så jag kunde inte resa på mig och gå på toa och jag hittade inte min egen knapp för att fälla ner ryggstödet.
Under hela resan bjöds jag på ett glas vatten och inget mer och under 2 och en halv timme satt jag bara och räknade minuterna som var kvar.

Väl framme i Las Palmas var kl. 01.30 och varken väskor eller paket kom på bandet. Även hälften av de andra passagerarna blev utan bagage.
Vi fick ställa oss vid Spanairs bagadedisk med alla andra och göra reklamation av försvunnet bagage men rekommenderades att även vänta in nästa plan från Madrid för att se om väskorna var där.

Nästa plan kom 02.10 och även våra väskor och paketet. Bilen lastades och vi lämnade flygplatsen kl.3.
Kl. 3.30 låg vi i sängen och Octavio hade ställt väckarklockan på 6 för att gå upp och jobba efter semestern. Pigg och utvilad för att kunna jobba ett helt år till nästa semester.

Därför gjordes det inte så mycket igår utan vi tog igen oss efter våra strapatser.

Snart återkommer jag med berättelser från semestern och på min hemsida (www.yohanna.se) kan ni snart se fotona.
Hav tålamod!

Puss o kram
Yohanna