Jag känner mig både borta och hemma

 

(Y como era regresar a Las Palmas despues de 80 días en Suecia?

De hecho fue mas chocante de lo que pensaba.

Primero fue mas chocante que pensaba llegar a Suecia.

No era llegar a casa como yo me había imaginaba. Todo era distinto. Mi ciudad habia cambiado, la gente habia cambiado, las vidas de mi familia habían continuaba sin mi.

 

Me sentia como una estraña.

Pero me aclimatize rapido.

 

Despues, al regresar aqui, me sentia rara.

Lo primero fue el calor que nos choco al salir del avion. Pensaba que iba a morir. Nosotros teniamos ropa de otoño de Suecia y aqui habia mas de 30 grados. Teniamos que ir a almorzar primero pero todo el mundo deseaba ir a casa y quitarse la ropa.

 

Y el olor.

Aqui huele diferente.

Huele a sol y calor, huele a sal y mar, huele a basuro y piz de perro, huele a cigaros y pan de ajo.

Huele a extranjero y se me habia olvidado como olia.

Ahora, los primeros días, estoy saludando a todo el mundo. Todos quieren parar, dar un beso y preguntar que tal ese viaje tal largo.

Ese es Gran Canaria.)

 

 

 

Hur var det att komma hem efter så lång tid i Sverige?

Det var mer annorlunda än vad jag hade trott.

Först så kändes det konstigt att komma till Sverige.

Det kändes inte alls som att komma hem, som jag hade trott att det skulle göra. Visst såg föräldrarnas hus ut likadant och alla saker var på sina platser. Men Örebro hade förändrats, jag kände inte en kotte längre, folk hade förändrats och allas liv hade fortsatt frammåt utan mig.

 

Jag kände mig som en främling.

Men jag vande mig snabbt.

 

Och sedan när vi åkte tillbaka så kändes det konstigt igen.

Först var det hettan som slog emot oss när vi steg ur planet. Jag trodde att jag skulle smälla av.

Vi hade ju på oss höstkläder från Sverige och det hade varit skönt på planet eftersom det alltid är lite kyligt där. Men fleecejacka i 30-gradig värme är ingen hit.

Vi var tvugna att åka och äta lunch först men alla satt bara och tänkte på att få åka hem och slita av sig kläderna.

 

Och lukten.

Här luktar det så annorlunda och jag hade glömt hur det var.

När man har varit på ett nytt ställe ett tag så vänjer man ju sig vid de nya lukterna, men åker man bort en sväng så märker man dem igen när man kommer tillbaka.

Ungefär som att byta tvättmedel.

Allt känns nytt och fräsht igen.

 

Vad luktar Gran Canaria?

Ja, jag har funderat på det.

Den har en speciell doft och jag kan inte komma på vad det är.

Det luktar UTLANDET och SEMESTER.

 

Det är en blandning av sol och värme, av salt och hav.

Det luktar av sopor och hundpiss.

Av cigarettrök och vitlöksbröd.

Utlandet helt enkelt.

 

Nu de första dagarna har varit lite (mycket) runt-om-kring.

Uppackningen av resväskorna går superlångsamt när man är upptagen hela tiden med att springa runt och fixa saker samt tittar på internet efter köksinspiration ;)

Herre Gud! Vad vill jag ha för stil i det nya köket?

 

Och så befinner vi ju oss i Spanien.

Det går ju inte att komma hem efter en lång-semester utan att stanna och prata och pussa på alla grannar och grannars grannar och svärmors grannar och skolkamrater med föräldrar och killen i kiosken och tjjerna på frisörsalongen och gubben i bokhandeln och f-n och hans moster.

Men så går det till här.

 

Och alla vill veta samma sak.

Hur var det att vara borta så länge?

Och hur var det att komma tillbaka?

 

Så nu vet alla det, och ni också.

 

/Y - som är både borta och hemma på samma gång.

Härligt att bli så välkomnad av alla runt omkring!

Hej!
Din känsla delas nog av många som bor i ett annat land än hemlandet och särskilt när man blivit vuxen och har barn och ett vardagsliv med allt vad det innebär i det nya landet. En längre vistelse i hemlandet är både härligt och omtumlande har en granne på landet och vi har känt varandra sen vi var små hon bor i England sen nästan 30 år samma sak där även om hon är hemma varje sommar så är det jobbigt på olika sätt hoppas att du kan landa och få ordning på ditt kök med vattenskador.
Hälsningar Birgitta S