(Yo y mi hermana somos totalmente distintas como personas.
Nos dimos cuanta (aunque yo habia tenido una sospecha sobre esto durante todo mi infancia) durante mi estancia en Suecia este verano cuando estuvimos hablando sobre la vida.
Y mas concreto como se decora una casa.
Mi hermana me contó que ella es una persona que, cuanto sale una idea en su cabeza que le gusta, ni se lo piensa dos veces sino se pone manos a la obra directamente y y lo hace.
Yo, al otro lado, cuando me sale una idea, tengo que pensarlo mucho tiempo.
Como lo hago?
Se puede hacer de otra menera?
Esa otra manera es mejor o peor?
Y cuando lo hago?
Es mejor hacer esta parte primero o despues?
Y asi en todo la eternidad.
Mi hermana lo hace a lo primero.
Sale como sale.
Puede salir mal por no pensarlo bien antes.
Pero, como es una persona con mucha suerte (y a lo mejor un pizca de talento, digo sin ningun celo je je) se le sale cojonudo la mayor parte de las veces.
Yo suelo pensarlo tanto que al final no hago las cosas.
Me canso.
Encuentro otras cosas que hacer, o mas bien, pensar en.
Esto es muy frustrante.
Por esto, mi hermana tiene una casa lleno de cosas preciosas y projectos muy ingeniosas.
Cosas que ha visto en revistas de decoracion de casas y que nadie mas tenga.
Y yo tengo una casa lleno de cosas sin terminar...)
Min syster och jag är totalt helt olika som personer.
Vi blev medvetna om det i somras, även om jag närt en misstanke om detta under hela min barndom ;) när vi satt och snackade om livet.
Eller mer konkret om hur man inreder ett hem på bästa möjliga sätt.
Min syster är en sån person som när hon får en ide så sätter hon igång på en gång.
Pang på rödbetan.
Inget velande fram och tillbaka.
Jag, å andra sidan, är en sån person som när jag får en ide funderar så pass mycket att jag aldrig kommer till skott med att förverkliga ideén.
Den blir liksom kvar på planeringsstadiet.
Hur ska jag göra detta?
Finns det något bättre sätt att göra det på?
Är det bättre eller sämre att göra så här?
I vilken ordning ska jag göra?
Och så håller jag på i evighet.
Min syster tänker inte så mycket.
Hon kör på.
Det KAN gå åt skogen.
Men för det mesta, för att hon är en person med en massa tur (och kanske en ganska så stor talang, måste jag väl erkänna fastän det gör ont i stoltheten) så blir det kalasbra.
Därför har min syster ett underbart hem fullt med finurliga detaljer som ingen annan har. Och jag har ett hem fullt med projekt som aldrig blir avslutade.
I helgen satte vi igång med att ny-inreda Guldklimpens rum.
Jag köpte tapeter i Sverige som jag tänkte skulle liva upp lite. Och då var vi ju tvugna att måla om först så att det skulle matcha nya fondväggen. Och guldklimpen var inte heller så förtjust över baby-lampan i taket och alla småbarns-plancher vi haft uppe.
Han har blivit stor nu.
Och vill ha ett rum för att stort barn.
Även där har tiden springit i väg så vi inte hunnit med att få rummet att växa i takt med barnen.
Så inte nog med att vi har kaos i köket, eller i vardagsrummet där ju köket befinner sig i väntan på att det nya ska komma. Vi har även påbörjat operation tonårsrum i Guldklimpens rum. Som ju inte avslutas på en helg så han får sova tillsammans med lillasyster denna veckan i väntan på att föräldrarna ska hinna i fatt med detta.
Lycka till!
/Y - som hoppas att i alla fall detta projekt ska ros i land på en överskådlig famtid.