(Algo esta pasando.
Tengo mas tiempo libre.
Estoy notando un alivio raro, que no he sentido desde que los niños entraron en nuestra vida.
Que es lo que esta pasando?
Los niños estan haciendose grandes.
Cada dia que pasa estan haciendose mayores y estan capables de hacer sus cosas y ayudarme con las nuestras.
Todo es un cuestion de enseñarselo.
Por culpa de la rutina y falta de tiempo he seguido haciendo las cosas de siempre.
Sin pensarmelo.
Lavar sus dientes.
Cortar su comida.
Preparar sus maletes.
Recoger la mesa despues de que hemos terminado de comer.
Cosas asi...
Durante mis vacaciones en Suecia me di cuenta de que NO tenia que hacerlo. Solo tenia que introducir unas rutinas nuevas en nuestra vida y enseñar a los niños como se hacen las cosas.
Ya son mayores.
Ya pueden.
Sole era que no me habia dado cuenta.
Y ahora tengo TANTO tiempo libre que no se que hacer con tanto libertad.... ja ja.)
Något har hänt i mitt liv.
Jag har mer ledig tid.
Jag känner mig lugnare.
En konstig lättnad och ett lugn har dykt upp i mitt liv som jag inte känt sedan innan barnen kom i i våra liv.
Vad är det som händer?
Barnen håller på att bli stora.
De har kommit till en fas nu där de kan göra sina egna saker och hjälpa mig med våra gemensamma.
Det är bara en fråga om att visa dem hur man gör och ge dem ansvaret.
På grund av att jag bara kört på i gamla hjulspår, inte haft tid och inte alls tänkt tanken, så har jag fortsatt att göra saker som de egentligen, helt klart, kan göra själva.
Borsta sina tänder.
Packa sina skolväskor.
Hjälpa till att duka bordet.
Plocka in i diskmaskinen.
Skära och lägga upp sin egna mat.
Sånna saker.
Och de har säkert kunnat detta en lång tid men jag har inte reflekterat över det.
Som att det nu är dags att lära dem nya saker.
Stora-barn-saker.
Det tog en jäkla tid innan jag insåg att jag borde lära Guldklimpen att torka sig själv på toan.
Sånt är lätt att glömma bort.
Och jag har fortfarande inte lärt honom att knyta skorna.
Och så ska de lära sig att laga mat som ungarna i Master Chef Junior.
Hjälp!
Jag har att göra.
Jag kanske inte hade så mycket tid över när allt kommer omkring ;)
Men det var under semestern i Sverige som jag insåg att andra barn hjälper till en massa hemma.
Det tog skruv på mig.
Och att andra barn får veckopeng.
Sånt tog skruv på ungarna.
Så nu har vi börjat med några förändringar här hemma som har gett possitivt utbyte och jag är benägen att vilja fortsätta med flera.
Ungarna vill dock först förhandla om veckopeng.
Sånt existerar inte här.
Men jag antar att vi måste ta ett snack om sånt nu när de sett hur det går till i annat land...
/Y - som ligger i soffan och läser romaner och äter praliner mest hela tiden nu när hon fått så mycket ledig tid.
