Ursäkta att jag har varit lite disträ på sista tiden.

Jag har satt mig ner flera gånger vid bloggen för att skriva men inte kommit till skott.

Mina tankar har varit på andra ställen.

Men något mycket roligare ;)

 

Jag har fått upp ögonen för PINTEREST.

Åh Herre Gud vad sen hon är, tänker ni säkert.

Men inte SÅ sen, är jag faktiskt.

Jag fixade in mig där i somras, när min svägerska började svammla och visa mig något där.

Men jag hajjade liksom inte grejen.

Jag såg ingen nytta.

 

Men NU sa det bara poff och så fattade jag vad det hela gick ut på.

Det började med en bild som jag såg, som jag tykte om och pinnade. Den ledde vidare till 100 andra bilder som var lika fina, och som var och en ledde vidare till 100 andra lika fina bilder.

Och bakom varje bild finns ju en sida med info och beskrivningar om hur man gör, för att få det som är så där fint.

 

Jag har fluktat kök, kan man väl säga.

Möjligheterna är enorma.

OM skickaren nu skulle få för sig att komma och montera upp det där nya köket vi väntar på.

 

Så jag började flukta på andra saker och snubblade över något som heter - DECEMBER DAILY.

Först så trodde jag att det var nån slags planerare för december och hur man organiserar och planerar julen för att få ordning på allt som måste fås ordning på.

Men så var det icke.

 

December daily är ett sätt att dokumentera december månad på och göra ett fotoalbum med hjälp av scrapbooking.

Det är visst nån AE >>> som har hittat på iden och nu har det spridit sig över välden.

Ja, det är ju inte något nytt, som jag trodde.

Det är bara att jag fick upp ögonen för detta nu.

Och jäklar vad sugen jag blev.

 

Men jag tror inte att jag kommer att göra detta på detta sätt utan jag har några ideér som ligger och mognar i huvudet på mig.

Och som sagt, jag fluktar järnet nu för att få så många bra ideér som möjligt.

Måste ju skynda mig.

Första advent är på söndag.

 

Men julstämningen har liksom smugit sig på mig under allt julfluktande på Pinterest och julsånger poppar upp i huvudet på mig titt som tätt. Ja, det hjälper ju inte att vi har börjat öva på Lucia-sångerna på svenskan heller eller att julreklamen på TV och leksakskatalogerna i postlådan börjar att drösa över oss.

Jag som har sagt blankt NEJ till att både pynta och smygstarta innan första advent.

 

Men det är FÖRSTA advent på söndag, vilket betyder att jag borde börja pynta och städa redan på lördag. Vi har nämligen en grill-utflykt på söndagen och ska ut i "naturen" och umgås med folk.

 

När jag kom hem från semestern i Sverige och såg katastrofen i köket så sa jag skämtsamt:

- Ja vi får väl hoppas att vi får det nya köket INNAN jul.

Det var på skämt.

Jag lovar.

För aldrig trodde väl jag att det skulle ta sån tid att få till ett kök.

Men detta är Spanien och här är det mañana mañana för hela slanten.

Jag ser nu att det är advent till helgen och inget kök i sikte.

Och jag tänker INTE ta fram nån jul innan vi har fått undan kaoset i lägenheten.

Så det så!

 

Så jag fluktar jul och julplanering just nu och försöker att glömma min egna, troligtvis uteblivna, julpyntning till helgen.

Men stämningen smyger sig på mig....

 

 

/Y - allt är frid, stjärnan blid. Skiner på.....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis som jag berättade förra veckan så har vi haft "operation tonårsrum" här hemma de två senaste helgerna. Alexander ansåg att han var stor nu och att ha en sol-lampa i taket var lite av för barnsligt för honom.

Jag håller med.

Men jag har inte hunnit med att få rummen att växa i takt med barnen.

 

Det är samma visa här som med det jag skrev om att jag och min syster är olika >>>.

Hon får saker och ting gjort.

Jag går och funderar.

Hon gör saker till slutet.

Och jag hamnar någonstans på halva vägen.

.....så också i detta fall :(

 

När vi flyttade hit, till denna lägenhet för SEX år sedan >>> (huvaligen vad tiden går) så inredde vi Guldklimpens rum först, då var han TRE år, så det blev ju ganska så barnsliga saker där.

Men riktigt klart blev det aldrig.

 

Samma sak med Lillskattens rum som kom tre år senare.

Inrett efter en treåring.

Så hennes rum ligger inte riktigt i farozoonen för att vara för barnsligt än.

Men rummet är FORTFARANDE inte klart. Fastän det gått tre år sedan dess.

 

Blir hem (rum) riktigt färdiga någon gång?

 

Och nu har vi satt igång med Guldklimpens igen.

Det går runt runt runt...

Vi har alltså målat om och det har kommit upp en fondvägg med tapeter inhandlade på Rusta i sommras.

Skitsnyggt blev det, om jag får säga det själv.

...och det får jag ju naturligtvis ;)

 

Ny lampa har införskaffats och ny matta.

Möblerna har flyttats omkring.

Han har fått flytta in.

 

Men nu är det ett par saker som fattas för att rummet ska bli riktigt klart.

De där sista sakerna som får alla bitar att falla på plats.

Grädden på moset.

Den sista finishen.

 

Nya gardiner.

Sladdorganisation.

En ny garderob.

 

Och här tog det slut i budgeten för projektet.

Det är vad som brukar ske.

Just när man är på slutklämmen. När det inte fattas mycket för att kliva över målsnaret. När det bara är några futtiga saker som behövs för att allt ska se helt perfekt ut, ja då skiter det sig i ekonomin.

...eller på något annat sätt.

 

Och så brukar tiden gå och det där sista blir aldrig någonsin gjort. Och vi fortsätter att bo i en, som borde vara en tillfällig men ständigt verkar vara en permanet, renovering.

Och nu är vi där igen.

 

Nu kan man välja två vägar:

- spara och vänta på att man ska få ihop så pass att man kan slutföra sitt projekt.

eller

- maxa IKEA-kortet och få sätta punkt på ett projekt.

 

Just det dilemmat vaknade vi upp till idag.

Helg och fixar-tid.

Vad ska vi hitta på?

 

 

/Y - som är en himla stolt 2-gångs-tapetserare vid det här laget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På vardagarna finns det så himla mycket som ska göras, så många tråkiga saker som måste fås gjorda för att livet ska fungera.

Så många måsten.

Det är fullt upp hela tiden.

 

Så jag glömmer bort var jag bor och att jag har stranden bara en kort bussresa eller en långpromenad bort.

Jag kan gå till stranden när jag vill.

Klart!

Så fort som jag satte upp den statusen på Facebook såg jag ju hur dumt det lät.

Som en örfil i ansiktet på alla stackare som går där hemma i grått och kallt novembermörker.

 

Förlåt! ;)

 

Men igår var jag i närheten av LasCanteras-stranden och när jag utfört mina ärenden, med mycket väl godkänt, som jag var där för att göra så slank jag iväg till strandpromenaden för att "ta vara på tillfället".

Jag satt där på en bänk i mina träningskläder och åt min medhavda matsäck medans jag fluktade på strandgäster som njöt av förmiddagen.

 

Varför gör jag inte detta oftare?

 

Ett lugn, en frid och en otrolig tacksamhet över att jag bor just här, kom över mig.

Inget irriterande över fortfarande oinstallerat kök, bråkiga ungar, ostädad lägenhet, papperskrångel och obefintligt jobb, kom över mig.

Jag bara njöt.

 

I cirka 5 minuter. Sedan kom jag på att jag var tvungen att åka hem och fixa.

 

Men jag bestämde raskt att nu fick det vara nog med fixande i lägenheten på helgerna. I två helger har vi nu varit instängda där och jobbat som galningar.

Stackars ungar har inte fått komma ut och solen har skinit och det har varit ovanligt fint novemberväder för att vara Las Palmas.

I helgen SKA jag ta familjen till stranden och picnicka.

Det bestämmer jag!

 

....det är ju klart, på kvällen, på nyheterna, så sa de ju att till helgen så kommer det försenade höstvädret att komma och temperaturerna kommer att sjunka drastiskt....

 

 

/Y - som har en strand-desperat familj just nu.

 

 

 

 

 

Min syster och jag är totalt helt olika som personer.

Vi blev medvetna om det i somras, även om jag närt en misstanke om detta under hela min barndom ;) när vi satt och snackade om livet.

Eller mer konkret om hur man inreder ett hem på bästa möjliga sätt.

 

Min syster är en sån person som när hon får en ide så sätter hon igång på en gång.

Pang på rödbetan.

Inget velande fram och tillbaka.

 

Jag, å andra sidan, är en sån person som när jag får en ide funderar så pass mycket att jag aldrig kommer till skott med att förverkliga ideén.

Den blir liksom kvar på planeringsstadiet.

Hur ska jag göra detta?

Finns det något bättre sätt att göra det på?

Är det bättre eller sämre att göra så här?

I vilken ordning ska jag göra?

Och så håller jag på i evighet.

 

Min syster tänker inte så mycket.

Hon kör på.

Det KAN gå åt skogen.

Men för det mesta, för att hon är en person med en massa tur (och kanske en ganska så stor talang, måste jag väl erkänna fastän det gör ont i stoltheten) så blir det kalasbra.

 

Därför har min syster ett underbart hem fullt med finurliga detaljer som ingen annan har. Och jag har ett hem fullt med projekt som aldrig blir avslutade.

 

I helgen satte vi igång med att ny-inreda Guldklimpens rum.

Jag köpte tapeter i Sverige som jag tänkte skulle liva upp lite. Och då var vi ju tvugna att måla om först så att det skulle matcha nya fondväggen. Och guldklimpen var inte heller så förtjust över baby-lampan i taket och alla småbarns-plancher vi haft uppe.

Han har blivit stor nu.

Och vill ha ett rum för att stort barn.

 

Även där har tiden springit i väg så vi inte hunnit med att få rummet att växa i takt med barnen.

Så inte nog med att vi har kaos i köket, eller i vardagsrummet där ju köket befinner sig i väntan på att det nya ska komma. Vi har även påbörjat operation tonårsrum i Guldklimpens rum. Som ju inte avslutas på en helg så han får sova tillsammans med lillasyster denna veckan i väntan på att föräldrarna ska hinna i fatt med detta.

 

Lycka till!

 

/Y - som hoppas att i alla fall detta projekt ska ros i land på en överskådlig famtid.

(Algo esta pasando.

Tengo mas tiempo libre.

Estoy notando un alivio raro, que no he sentido desde que los niños entraron en nuestra vida.

Que es lo que esta pasando?

 

Los niños estan haciendose grandes.

Cada dia que pasa estan haciendose mayores y estan capables de hacer sus cosas y ayudarme con las nuestras.

Todo es un cuestion de enseñarselo.

 

Por culpa de la rutina y falta de tiempo he seguido haciendo las cosas de siempre.

Sin pensarmelo.

Lavar sus dientes.

Cortar su comida.

Preparar sus maletes.

Recoger la mesa despues de que hemos terminado de comer.

Cosas asi...

 

Durante mis vacaciones en Suecia me di cuenta de que NO tenia que hacerlo. Solo tenia que introducir unas rutinas nuevas en nuestra vida y enseñar a los niños como se hacen las cosas.

Ya son mayores.

Ya pueden.

Sole era que no me habia dado cuenta.

 

Y ahora tengo TANTO tiempo libre que no se que hacer con tanto libertad.... ja ja.)

 

Något har hänt i mitt liv.

Jag har mer ledig tid.

Jag känner mig lugnare.

En konstig lättnad och ett lugn har dykt upp i mitt liv som jag inte känt sedan innan barnen kom i i våra liv.

Vad är det som händer?

 

Barnen håller på att bli stora.

De har kommit till en fas nu där de kan göra sina egna saker och hjälpa mig med våra gemensamma.

Det är bara en fråga om att visa dem hur man gör och ge dem ansvaret.

 

På grund av att jag bara kört på i gamla hjulspår, inte haft tid och inte alls tänkt tanken, så har jag fortsatt att göra saker som de egentligen, helt klart, kan göra själva.

Borsta sina tänder.

Packa sina skolväskor.

Hjälpa till att duka bordet.

Plocka in i diskmaskinen.

Skära och lägga upp sin egna mat.

Sånna saker.

 

Och de har säkert kunnat detta en lång tid men jag har inte reflekterat över det.

Som att det nu är dags att lära dem nya saker.

Stora-barn-saker.

Det tog en jäkla tid innan jag insåg att jag borde lära Guldklimpen att torka sig själv på toan.

Sånt är lätt att glömma bort.

Och jag har fortfarande inte lärt honom att knyta skorna.

Och så ska de lära sig att laga mat som ungarna i Master Chef Junior.

Hjälp!

Jag har att göra.

Jag kanske inte hade så mycket tid över när allt kommer omkring ;)

 

Men det var under semestern i Sverige som jag insåg att andra barn hjälper till en massa hemma.

Det tog skruv på mig.

Och att andra barn får veckopeng.

Sånt tog skruv på ungarna.

 

Så nu har vi börjat med några förändringar här hemma som har gett possitivt utbyte och jag är benägen att vilja fortsätta med flera.

Ungarna vill dock först förhandla om veckopeng.

Sånt existerar inte här.

Men jag antar att vi måste ta ett snack om sånt nu när de sett hur det går till i annat land...

 

 

/Y - som ligger i soffan och läser romaner och äter praliner mest hela tiden nu när hon fått så mycket ledig tid.

 

(Un fin de semana larga, tres dias muchas gracias, ha llegado a su fin y ahora espera una semana de cuatro dias laborales, muchas gracias otra vez.

Este finde era Halloween y el dia de los santos.

Normalmente celebramos Halloween a lo grande.

Mejor dicho a lo ENORME.

Decoracion, fiesta, golocina, lo que te puedes imaginar.

Pero este año no.

No tenia ganas.

Toda mi casa esta patas arriba por la mierda de cocina.

Todavia!

Si :(

Asi que este año celebramos a lo poquito.

Los niños celebraron en el cole, en el sueco hicimos un poco de manualidades y en mi casa sacamos una caravela y cencendimos velas para los que ya no estan entre nosotros.

El año que viene espero tener ma ganas Y una cocina nueva.

Pero como las cosas funccionan como funccionan aqui no estoy muy convincida sobre lo de la cocina ;)

...suerte!)

 

 

 

Idag är det måisdag.

Tisdag men veckans första dag.

Det var helgdag igår.

Idag börjar veckan.

Som vanligt segt som kola när man varit ledig alldeles för länge ;)

 

Det var Halloween i helgen och det brukar vi ju fira med pompa och ståt.

Så blev det ICKE i år.

Huset ser ut som ett slagfällt på grund av det saknade köket.

Och snickaren sa att det kommer att dröja MINST två veckor till.

Jag dööööör.

 

Så jag hade ingen lust att göra någon dekoration och fira.

 

Ungarna firade så det räckte och blev över i skolan och hemma så fick jag ta fram en döskalle när tjatandet blev för jobbigt och vi ändå var inne i förrådet och städade och slängde gammalt skräp som sparats med tanke på "bra-att-ha-i-framtiden" men som efter flera års liggande fortfarande ännu ej kommit fram till den punkten.

 

Men min mor fyllde på Halloween och fick Skypa med familjen i Sverige och se alla gamla bekanta ansikten från i sommras. Och då kom ju naturligtvis samtalet in på Halloweenfirande och avsaknad av firande i Sverige på grund av dödandet på skolan iförd Halloweenkostym.

 

Så till slut så kändes det i alla fall helt okey att inviga årets ljus-säsong hos Familjen Kaos med att montera upp en mysbricka (mitt ibland allt kökskaos i vardagsrummet) och sitta och njuta och vara lite eftertänksamma.

 

 

 

 

Slutet gott.

Allting gott.

 

 

/Y - som är mer än lovligt seg idag och inte alls vill starta upp veckan.