I onsdags tog jag och ungarna bussen till Örebro för att hälsa på min lillasyster och för att kolla in stan lite.

Herre jisses!

Man kan betala med kort på bussen.

Och den har säkerhetsbälte.

Vilken lyx!

Man märker att det var länge sedan jag var i Sverige.

DET känns lite sorgligt.

 

Men Örebro ja.

Stan där jag föddes, där jag gick ett år på gymnasiet och sedan ett par år på gymnasiet.

Stan där jag var arbetslös tills jag tappade hoppet och flyttade till Göteborg.

Jag har många minnen från den staden.

 

Vad mycket har förändrats!

 

Det känns lite sorgligt det också.

Och roligt på samma gång.

Roligt för staden att den förbättras.

Tråkigt för mig som inte längre känner mig hemma.

Fast DET är ju mitt egna fel.

 

Örebro har ju "spexat" till det lite på gator och torg med något som heter Open Art >>>

Nån form av konstutställning, ute och inne, öppet för alla att se.

 

Nu är ju inte jag nån konstfantast och heller ingen konstkännare så jag ska egentligen inte alls uttrycka mig i frågan, men jag kan faktiskt inte känna att jag blir så himla impad av klä en husfasad med strumpbyxor, eller hänga upp overaller i gatubelysningen, eller göra ett monster av vattenslangar.

Jag trodde på något sätt att konst skulle vara fint.

Så himla insatt är jag ;)

 

Konst ska ju beröra och hade jag bemöda mig om att läsa i programmet så hade jag säkert förstått och blivit mer berörd än jag blev. Men jag får skylla på att jag hade skitungarna med mig och kunde inte koncentrera mig så mycket på att vara kulturell. Jag hade fullt upp med att vara orolig för att de skulle springa bort, trilla ner i Svartån eller slå ihjäl varandra på grund av nån bagatell.

FY.17.VAD.DE.BRÅKAR!!!

 

Läste detta idag och kände att jag slog huvet på spiken >>>

Det är jag i ett nötskal och jag känner mig lite trött och sliten på grund av detta.

Det är jobbigt att vara ensamstående ;)

 

Men det är kul att det händer roliga saker i Örebro och det fanns mycket roligt att titta på också: ett gäng jättepopcorn att klättra i, en gigantisk parkbänk att leka med och massvis med fiskmåsar att skrämma. Dock vet jag inte om just fiskmåsarna ingick i OpenArtandet...

 

 

 

 

På hemvägen blev vi ÅTERIGEN överaskade av ovädret UTAN regnkläder.

Vad är det med Sverige nu-för-tiden?

Är detta med överaskningsregn mitt i solskenet något nytt eller har det alltid funnits och jag glömt bort det?

 

Vi blev hemhämtade av mormor och morfar i bil, som tyckte att det var dags för oss att komma hem. De slog på stort och bjöd oss på middag på den legendariska Sibyllakiosken Deiles så nu kan jag bocka av det på min lista också:

 

6. Äta hamburgare i en Sibyllakiosk (inte så gott som jag minns det måste jag tillägga, men så är det ju med de flesta minnena tyvärr)

 

 

 

En mycket bra dag som NATURLIGTVIS avslutades med en massa bröllopssnack. Det är ju HON som ska gifta sig.

Och nu har jag fått bli ansvarig för festspirorna.

Jajjemen!

Vad nu detta är.

Jag får googla.

Återkommer i frågan.

 

/Y - lite mer kulturell nu än innan.