Här är den över nu

.....nu är glada julen slut, slut, slut. Även här nere hos oss.

Mitt humör är samma som himlen. 

 

Igår firade vi den ANDRA julaftonen med De Tre Vise Männens ankomst. 

Det var en helgalen dag med julklappskaos och farande fram och tillbaka. 

Jag återkommer om den och om den övriga julen, men idag börjar "vanliga" livet igen och det känns ju sådär. 

Imorgon börjar skolan för ungarna. 

Ännu mer sådär. 

Jag får alltid en känsla av att:

- Jaha ja. Det var det. 

En slags hatkärlek på nåt sätt. 

Det är skönt att det är över, nu kan vi börja 2015 med nya tag. Men ändå så känns det ju så HIMLA sorgligt på något sätt. 

Det har varit ett överflöd av mat, överflöd av alkohol, överflöd av godis och sötsaker och överflöd av familj och kärlek. 

OM det nu kan bli överflöd av kärlek. 

Men ni förstår vad jag menar. 

Och det är det som har kommit att kännas mest viktigt för mig under julen på sista tiden. 

Familj och kärlek. 

Såg på internet att årets julvärd fått så mycket bra kritik så jag var ju bara tvungen att kika in och kolla vem det var som skulle fylla Arnes tofflor denna julen. 

Och han pratade så bra om att julen, det är frid. Att det är en paus i livet. Att bara få vara, med familjen. 

Man behöver inte tänka på livet, karriären, klimatfrågorna, överviktskilona eller vad det nu är man går och grubblar på i normala fall. 

På julen får man bara vara. 

Ta det lugnt, i alla fall i huvudet, njuta och vara med familjen. 

Nu blir det ju aldrig så, men min intention är i alla fall att ha det så. Och det är det som jag MEST saknar idag, när jag sitter här på jobbet själv för att det inte kom en endaste elev för att de är hemma och njuter, att jag inte får vara hemma med familjen och jula. 

Familjen från Göteborg, som har varit här under hela julen, åker hem idag också. 

Ännu sorjligare. 

Jag skulle ju hinna så mycket under de här lediga dagarna: ordna i klädgarderoberna, måla den där hyllan, klä om sänggaveln osv. 

Det har naturligtvis inte blivit gjort. 

Vi har varit med Göteborgsfamiljen. Nästan 24 timmar om dygnet. Och jag tycker faktiskt att det är viktigare. 

Vi syns bara två gånger om året. 

Två INTENSIVA gånger. Och då måste man ta vara på det. 

Sänggaveln och annat får stå tillbaka. 

Jag vet inte om jag blivit äldre och visare eller förspanskad, men familjen blir bara viktigare och viktigare för mig. 

Gammalt gråll och små förtretligheter får  läggas i glömska och täckas över. 

Familjen är familjen. 

Idag har jag bara lust att skynda mig hem och sätta mig i soffan och leka med ungarna iförd pyjamas och fluff-fluff-strumpor. 

Mys. 

Men det finns en massa julklappar som ska bytas och jag har ingen lust att tok-trängas med folk på stan i helgen. 

Tror att det kan bli bäst att tokstressa lite nu på eftermiddagarna i veckan som är kvar. 

Och har kvar helgen orörd. 

En helg då vi bara kan vara. 

Äta upp den sista julmaten. 

Njuta av de sista juleljusen. 

Sjunga de sista jullåtarna. 

Snaska upp de sista pralinerna. 

Och plocka ihop julen och kaoset som finns hemma. 

Och flytta in i den nya toma kalendern 2015 och göra nya planer inför året. 

....men till nästa år igen. 

Kommer han vår gamle vän. 

Ty det har han lovat. 

/Y

Tiden går fortare och fortare för varje år, det kan jag tycka är jobbigt. Men jul och nyår är enkla tillställningar för mig. Minimalt med juliga grejor, desto mer umgänge med bara den egna familjen. Ladda batterierna!

Hahaha - Med tanke på MIN ålder skulle varje år gå
över hastighetsgränsen. Här blir det 87 i april.
Jag tittar på det numret och tänker: "Nej, det
är inte möjligt." Men om det står i kyrkboken,
så är det nog sant.
Så håll i er, när hastigheten ökar. Var redo för vad som komma skall!

Kul att hitta till din blogg :)