Jag hade en vecka innan jul

 

(La semana antes del 24 fue un poco demasiado.

Era tan increible que no podia creer que era verdad.

Mi marido me escribió en el whatsapp que cada vez que le llamé se le saltó el miedo por el estomago y se preguntó que diablos habia pasado ahora.

Y cuando lo conté a mi madre por Skype se puso a reir tanto que casi se ahogó pero despues se dió cuenta de la tristeza de la situacion que me pedí perdon. Sin poder dejar de reirse ;)

Empezó el domingo, en la celebracion de Lucia que se le subió la fiebre a Irma.

El lunes teniamos que ir a Ikea para comprar un vitro y hurno nuevo porque los viejos no podian desmontar ni el carpintero ni el electricista.

Claro! La cocina no estaba terminada todavia.

Pero el carpintero no sabia montar las cosas nuevas tampoco asi que teniamos que pedrir ayda del tecnico de Ikea. Y el no podia venir hasta el viernes.

Y nosotros sin cocina.

Y me dieron la noticia fantastica que habia conseguido un trabajo nuevo.

En el sur.

Tenia que ir a presentarme dos dias antes de la navidad, asi que con Irma con fiebre de 40, Alex en el colegio, la cocina sin funccionar y teniendo que ir a Ikea dos por tres, fui a trabajar en el sur martes y miercoles.

Un accidente nuca viene solo, dicen en Suecia asi que cuando mi madido me llamó y me contó que habia tenido un accidente con el coche no fue una sorpresa.

Que mas podia ocurir?

Jueves me levante sientiendo un poco rara pero tenia que ir a limpiar un piso donde vienen suecos de vacaciones. Pero alli habia una fuga de agua si que la cominudad habia cortado el agua y yo tuve que llevar toda lo de lavar a mi casa.

Y en este momente se me subió la fiebre a mi.

40 grados!

Bienevenida!

El viernes estaba muerta pero tenia que llevar a los niños al cole y ir al aeropuerto para recoger una maleta con comida navideña que mi madre habia mandado con una amiga que venia de vacaciones.

El sabado ibamos a ir a hacer la compra pero yo estaba muerta en la cama intentando lavar y secar las sabanas del piso de las turistas hasta que se me quemó la secados y la casa se lleno de humo.

Por la noche tenia que ir al aeropuerto otra ez a recoger las turistas que estaban DOS horas restrasados pero el domingo SI podiamos salir y hacer nuestras compras.

Que alivio en el alma.

Pero el lunes, cuando el carpintero iba a venir y terminar la cocina, que NO lo hizo, mi vecina toco la puerta y me dijo que se le estaba saliendo agua en su techo en el baño que yo seguro tenia una fuga de agua en mi  baño que esta encima de ella, y que yo tenia que cerrar mi agua y llamar a un fontanero - entonces algo se me estallo en el alma.

Ya es demasiado!

Basta YA!

 

Pero las cosas se resuelves siempre de una manera magico.

El fontanero vino y arregló el baño sin romper demasiado.

El coche volvió del taller superarreglado.

La secadora fue olvidado hasta el año que viene.

La cocina se terminó el 24.

El piso fue limpiado y las cosas de navidad sacados.

Hubo navidad com paz y amor en nuestra casa tambien, al final.

 

...pero esto es otro cuento.

 

 

 

 

 

Det var ju en vecka INNAN jul.

En vecka INNAN allt det där med lycka och frid i själen skulle infinna sig.

Det är många hinder som man ska ta sig över INNAN man kommer till just det stadiet.

Fast just detta år tyckte jag nog att ödet tagit i lite väl mycket när det gällde våran familj.

 

När jag berättade vår historia för familjen på Skype började mina försäldrar skratta så att de nästan kissade i brallan. Medans jag berättade så slog det mig att detta kunde ha varit taget från vilken Sällskapsesefilm eller annan komedi som helst.

Det var helt absurt.

Fast medans mina föräldrar skrattade så de grät, slog det nog dem allvaret och det sorgliga i situationen och de bad så hemskt mycket om ursäkt över att de skrattade åt oss.

Fast sedan började de asgarva igen.

Och jag med faktiskt.

Det går inte att göra annat.

 

Det började ju med att Lillskatten fick en massa feber där mitt i Luciafirandet på söndagen. Jag hade tänkt att hon skulle ha fått lite meducin och fått följa med på kvällens firande. Men när febern började närma sig de 40 så fick jag tänka om.

Lillskatten själv var inte heller längre så pigg på att få följa med och uppträda.

Soffan lockade mycket mer och det kan jag ju förstå.

 

 

Så det var Luciafirande där på söndagen.

Samtidigt under söndagen, så höll vi på att övertala hyresvärden om att vi skulle köpa ny spis och ugn till köket som ännu inte var färdigt eftersom snickaren som monterade köket inte hade en aning om hur man kopplade loss vitvarorna. Och ej heller elektrikern som vi fått ringa in i panik för att försöka få färdigt köket innan jul.

Hur mycket pengar ska vi spendera på att försöka få loss de gamla vitvarorna, frågade vi hyresvärden.

Och det tog skruv.

Sent på söndagskvällen fick vi ja till att åka till Ikea och köpa nya.

 

Så det blev att braka iväg till Ikea mitt på måndagen när Älsklingen kom hem från jobbet. Snickaren väntades komma och då behövde allt vara på plats för att han skulle kunna kapa de gamla sladdarna och få in de nya.

Och Irma var sjuk.

Och det var dansavslutning på Guldklimpens danskurs.

Och själv hade jag en svenskalektion och en minnesmässa för en, helt plötsligt avliden vän, på eftermiddagen.

Med lite farande fram och tillbaka så fixades även det.

 

Fast när snickaren fick se de nya vitvarorna så hade han ingen aning om hur man skulle få dit dem heller så nu satt vi där i rävsaxen med kapade gamla sladdar och oinstallerade nya. Utan möjlighet att kunna laga nån mat.

Tekniker från Ikea fick inkallas.

Men han kunde inte komma förens på fredagen.

Tur att svärmor bor så nära.

 

Och så mitt i det här kaoset så hade jag ju fått det oerhört glädjande beskedet om ett nytt jobb, världens bästa julklapp om ni frågar mig.

Och hela julen ledig för att få njuta med familjen.

Fast med nytt jobb kommer nya förpliktelser och de fösta var önskemål att jag skulle infinna mig två dagar på nya stället för en kort introduktion innan julledigheten.

Så tisdag och onsdag introduktion på nytt jobb. Samtidigt som de sista svenskalektionerna med barnen innan jullovet skulle avhandlas på eftermiddagarna.

Och Lillskatten sjuk, Guldklimpen i skolan, snickare i köket, Ikea-panik-åkningar och inget fungerande kök.

Nu började det kännas svettigt.

 

Fast olyckor kommer sällan ensamma var det nån som sa, så när Älsklingen ringde och sa att han krockat med nya bilen, eller rättare sagt kört in i ett parkerat lastbilssläp, så kändes det inte som nån riktig överaskning.

När jag såg bilen däremot, med krossad vindruta och uppskrapad kaross, ja då kändes det som att bägaren höll på att rinna över.

 

 

 

Inget fungerande kök.

Ingen fungerande bil.

Inget julpyntat hus.

Inga klappar köpta.

Och julen väntandes runt hörnet.

 

Dagen efter, torsdagen, hade jag lovat att gå iväg och titta till en lägenhet som jag sköter här åt ett svenskt par. De hyr ut lägenheten och jag kollar till den så att den är fix och fin när det kommer nya gäster.

Det är kul.

Men jag märkte redan när jag gick upp på morgonen att något inte stog rätt till.

Det kändes så konstigt i kroppen.

Men jag kommer väl i gång bara jag får upp farten tänkte jag och promenerade iväg till lägenheten som ligger en timme bort.

Och möttes av en lägenhet UTAN vatten.

Vad 70-singen kunde ha hänt, funderade jag och drog och vred på alla spakar och kranar som jag hittade, talade med grannar i fastigheten och tillslut fick jag reda på att det fanns en vattenläcka i badrummet som var tvungen att fixas innan nya gäster skulle komma på lördagen.

Panik!

 

Nu började febern stiga på mig och jag fick masa mig hem med bussen och lägga mig en sväng innan det var dags för hopp och skutt med de minsta på svenskan som julavslutning. Men efter det var jag helt slut och ramlade i säng.

Skyhög feber, jo jag tackar.

 

Dagen efter, fredagen, var jag DÖD.

Men det var bara upp och iväg till skolan med ungarna och även Lillskatten nu som återhämtat sig från sin sjuka nu och lämnat över den till mig.

Tack för den!

Jag måste ha sett ut som "Hej-kom-och-hjälp-mig" där vid skollämningen och jag tyckte nog att folk tittade konstigt på mig. Men jag kunde inte ha brytt mig mer. Inte just då.

 

Jag fick två timmar i sängen med täcke och Ipren och sedan var det dags att dra iväg till flygplatsen för att hämta en resväska med julgott som mina föräldrar skickat med en bekant från Byhålan som skulle hit på julsemester.

Vilken lycka!

Så där satt jag med tomteluva och 40 graders feber på flygplatsen och väntade på en fryst julskinka i en resväska.

Jag måste ha verkat förfärligt oartig och otrevlig när väskan väl kom på plats för jag var bara TVUNGEN att få åka hem och lägga mig igen.

Förlåt A-M.W.!

 

 

 

 

 

 

 

Ja just ja!

Ikeainstallatören skulle ju komma i den där vevan också och sätta sprutt på de nya vitvarorna i köket och jag kunde inte ha varit mindre engagerad.

Men det var tvunget att ske.

Fast när han kom så hade han inte heller nån aning om hur man skulle installera ugn och spishäll så vårt kök måste vara världens mest olycksförföljda.

60 euro för att en proffs-snubbe ska komma och installera saker i ditt kök och så får han ringa en polare för att få reda på hur han ska göra.

Bah!

 

Men det blev gjort.

Och det fungerade.

Och allt var frid och fröjd....nästan.

 

Dagen efter, lördagen, var den dagen då vi planerar att ge oss ut på stan och fixa allt det där som vi inte hunnit. Klappar, mat och sånt där som måste fixas.

Jag kunde inte resa mig ut sängen.

Det var som om nån kört över mig med en ångvält.

Det blev att ligga still hela dagen ända tills det blev dags att lämna ungarna på ett födelsedagskalas och hämta de nya gästerna på flygplatsen till lägenheten jag städat och med vattenläckan som ordnat sig på ett magiskt sätt.

 

Ja just ja. Jag hade ju tvättat där under hela dagen medans jag låg i sängen och var död. Och torktumlat och vikt för att de nya gästerna skulle ha rena lakan och handdukar när de kom.

Rätt vad det var så började det att lukta bränt i hela lägenheten och så slog strömmen av sig.

Jaha, där brann torktumlaren upp.

Det är ju så man kan...

Sista torket fick bli hos svärmor och så brakade vi iväg till flygplatsen.

Då var planet TVÅ timmar försenat!!!

 

Älsklingen fick dra hem igen, hämta ungar på födelsedagskalas, stoppa ner dem i sängarna och kalla in extra förstärkning för att åka iväg till flygplatsen och hämta mig och nya gäster som kommit till rätta nu.

 

Söndag.

På söndagen var jag TVUNGEN att gå upp ur sängen.

Vi var tvugna att få allt på banan innan jul.

Sakta men säkert betade vi av alla affärer och göromål som skulle göras och så kändes det genast mycket bättre i själen.

 

 

På måndagen skulle snickaren komma och göra färdigt det sista - det gjorde han INTE.

Men när det plingade på dörren när jag skulle iväg med ungarna på morgonen, och utanför står grannen från våningen under, och hon säger:

- Yohanna! Du måste stänga av din huvudkran. Det forsar in vatten i mitt badrum under dig. Du måste ha en vattenläcka här uppe hos dig.

När jag hör det.

Då känner jag nästan att det exploderar något inne i mig.

Jag tror att det var hoppet.

Nu kommer de komma hit med storsläggan och bryta upp hela mitt badrum också.

Det blir ingen jul hemma hos oss i år.

Det kan inte blir fler saker nu.

 

Men det blir som det alltid brukar bli.

Det ordnar sig på något mystiskt sätt.

Rörmokaren kom och bröt upp mitt badrumsgolv, men bara så pass lite att han hittade läckan och kunde laga den. Det gick att leva med.

Bilen levererades nylackad och ny glasad.

Hela köket som bott i vardagsrummet senaste sex månaderna blev inskyfflat i det nya köket som inte var klart.

Torktumlaren blev bortglömd och lagd på framtida problem att lösa på det nya året.

Lägenheten blev städad.

Julsakerna och julgranen blev framplockade på självaste julafton, då även elektikern och snickaren kom och fixade det sista i köket - peppar peppar ta i trä.

Köttbullarna, julbrödet, sillen och julklapparna blev fixade under självaste julaftonseftermiddagen och när Tomten kom så var det även julefrid i vårt hus.

 

 

 

 

Men det är en helt annan historia...

 

Älsklingen sa till mig, efter den allra sista olyckan, att nu vågar jag inte svara i telefonen mer när du ringer. Det hoppar till i magen på mig när jag ser att det är du och jag frågar mig ängslingt att:

- Vad i hela friden har hänt nu....

 

 

/Y - som är mitt uppe i försenad julfirning just nu.

 

 

 

 

Jag kan inte hjälpa det, jag är som din familj, jag skrattar så jag gråter. Allt som kunde gå fel, och lite till, gjorde det! Din stackare!

Min sambo kom just upp och frågade varför jag gråter!?
Jag skrattar! Grät jag och han skakade på huvudet och gick ner igen...
Blev alldeles matt när jag läste om dina äventyr. Vågar inte ens tänka att nu händer det nog inget mer..!?
Skickar i vilket fall en varm nyårshälsning!
Kramar

Åh, förlåt mig men också jag skrattar så tårarna kommer. Försöker att skratta tyst eftersom det är mitt i natten. Vilken himla röra!! Efter detta kan det bara bli bättre. Önskar dig och din familj ett Gott Nytt År <3