...LIVET ni vet, det där som inte bara är lata stranddagar, glammiga fester eller äventyrliga resor, utan det där som kommer emellan dessa tillfällen - vardag tror jag att det heter ;)

Det tar upp all min tid.

Och jag är arbetslös...

 

 

 

Efter en UTE-helg, och då menar jag inte ute som i ute på krogen, även om jag så-in-i-bomben hade behövt en sådan för att "glömma" min vardag, utan en ute som i UTanför-hemmet-UTE, så ser hemmet ut som ett bombnedslag.

 

Rena-och-vikta-tvätt-högarna på matsalsbordet har antagit en fysisk omöjlig höjd, damråttorna i hörnen har blivit så stora att de slåss med skitungarna på blodigt allvar om lekutrymmet i lägenheten och diskbeget i köket har brett ut sig så mycket att det numera är omöjligt att laga mat inne i köket.

Som tur är just det sistnämda inte mitt ansvar, diskberget alltså, matlagningen den ligger på min lott. Och som tur är nummer två så har vi diskmaskin. Alla diskansvarigast stora dröm och vår bästa investering här i familjen.

 

Jo helgerna här används till att återställa kaoset som uppstår under veckorna när ingen tid finns till att hålla kaoset på avstånd.

Plocka.

Men vissa helger så "händer" det saker som gör att vi inte lyckas med det återställandet. Som förra helgen då det vankades födelsedagskalas och årets tårt-och-kak-baknings-marathon skulle ske.

Och vissa helger, som denna helgen, så drar det för mycket i sol-och-bad-nerverna så det inte går att hålla oss hemma. Igår var vi och hälsade på i sommarstugan i Puerto Rico, sa adjö till en familj som åker tillbaka till moderslandet efter 20 år i solen och spenderade hela dagen vid poolen. Och idag gick vi ut i parken och hade fika-picnic på filten i vårsolen som börjat att skina komma även här i Las Palmas.

 

Bäst är det förstås att kombinera en plockdag och en aktivitetsdag. Men det är inte alltid man själv får bestämma och nu har det varit så.

Och hemmet ser ut därefter.

 

Och nu är det måndag.

En dag som jag borde vara ledig på nu när jag är arbetslös.

Men så är inte fallet.

Ledigheten har på något konstigt sett ätits upp av tillfälligheterna.

Jag hjälper en ögondoktor just nu att lära sig svenska. Hon vill åka till Sverige och jobba och vidarutbilda sig på något svenskt sjukhus och då måste man ju kunna svenska.

Tre timmar om dagen läser vi.

Det går undan.

Hon är duktig.

Så om det är någon som känner för att ta sig ann en ögondoktor.....hör av er.

 

Och så har jag ju modersmålsundervisningen med ungarna på eftermiddagarna. Och vuxensvenskan två kvällar i veckan.

Och föräldramöten.

Och kampen med spanska pappersmyndigheten.

Etc.

Som tar upp all min lediga tid.

 

Det blir liksom aldrig tid för det där jag vill ta tag i.

Fixa en egen svenskakurs för sjukvårdspersonal.

Det har jag ju erfarenhet av.

Det borde jag fixa lätt som en plätt.

Men det måste fixas en massa om HUR, VEM och VAR och sånt tar tid. 

 

Japp, det är vad jag pysslar med när det ekar tomt här inne.

Men jag är som julen, kommer tillbaka med jämna mellanrum.

 

/Y