....för det kan man ju inte kalla sig när sista gången som man var på hotellsemester med hela familjen var för FEM år sedan.
Det hade behövts lite mer semestervana.
Första dagen är avklarad och nu gäller det att suga musten ur ögonblicket för här går det undan.
Vi befinner oss alltså på hotel Folias i San Agustin och jag får återkomma med en slutgiltig sumering när jag vet hur det gått, men hittills kan jag berätta att vi är nöjda. Jag hade läst många reseberättelser om hotellet innan vi åkte och de flesta var överens om att det bästa med hotellet var personalen.
Och det håller även vi med om.
Detta är ett av San Agustins äldsta hotell och jag undrar om det inte även är ett av öns äldsta.
Älsklingens mor berättade att de tillbringade första natten på smekmånaden här innan de drog vidare till Lanzarote, för FYRTIO år sedan. På den tiden det begav sig.
De hade beställt rum på ett annat hotell men hittade inte dit mitt i natten i ruset efter bröllopet. Det var på den tiden innan det fanns både GPS och Google att hitta vägbeskrivning med.
På den tiden gick det att speta in direkt på hotell och fråga om rum.
Det funkar inte nu för tiden.
Nu bokas allt på internet innan.
Tro mig, jag försökte.
Vi ville ju stanna på samma hotell som mina föräldrar så jag gick in här i god tid innan och försökte fixa in oss, men si det gick inte. Alla rum är uthyrda till researrangörer så vill man ha nått rum måste man leta upp det på internet. Och det är inte det lättaste.
Det finns en uppsjö.
Men jag hittade.
Men då får man bara ha ett barn per rum.
Det andra får man lämna hemma ha ha.
Nej, det andra skulle gå bo i mina föräldrars rum.
Fast när vi kom, för jag hade, när vi kom och hälsade på föräldrarna och skulle kontrollera stället, fått "önska" ett våningsplan där vi skulle bo, visade det sig att rummet där vi skulle bo var jättestort. Så receptionen frågade om vi ville ha extrasängar till bägge barnen inställda i vårt rum.
Och det var ju jättehyggligt.
Så nu bor vi i ett jätterum med terras mot poolen och allt är frid och fröjd.
....i mina drömmar.
Detta är ett hotell fullt med skandinaviska pensionärer som går ut och reserverar sin solsängar med sina handdukar, något som är strängt förbjudet på ALLA hotell i hela världen skulle jag vilja påstå, klockan halv åtta på mornarna. Och sedan ligger de lugnt och stilla och solar och läser hela dagen.
Inte en unge i sikte under hela veckan har mina föräldrar rapporterat.
Så kommer vi med två småterrorister som inte kan hålla sams, vara lugna eller låta bli att skrika. Klart, det blir ju en chock för pensionärerna.
Och ett stressmoment för föräldrarna som måste lyckas med det omöjliga.
...eller skita'it och slappna av.
Men något pressade i alla fall.
Och det där med att lyckas med packningen.
Ring inte mig om det ska packas.
Jag har så mycket kläder väntandes i garderoben på att få komma ut på galej att jag tar med mig ALLT.
Och ändå lyckas stå där på hotellet med ingenting att ta på mig.
Varför tog du inte med dig någon kjol Yohanna?
Och varför ett par vinterjeans och ett par för små shorts?
Suck!
Men jag har med mig påskris.
Visserligen fick vi ta in det bakvägen för det var för skämmigt att gå igenom receptionen med det tillsammans med alla våra hundra resväskor, men det är med.
Jag får berätta mer om våra missöden (äventyr) i morgon. Vi måste passa på att sova medans skitungarna sover. I natt tror jag vi var vakna hela natten med Lillskatten som var så uppspelt att det slog över.
ZZZzzzz...
/Y