Förra helgen var det meningen att jag och Älsklingen skulle ha åkt iväg på "romantisk weekend". 

Bara vi två. 

Storshopping

Hotell

Romantisk middag på stan. 

Lite fniss tillsammans. 

Lugn natt utan störningar. 

Och hotellfrukost. 

Planeringen var minutiös. 

Vi fick ställa in....

Jag blev ju sjuk där efter strandbesöket förra veckan. 

Jag fick feber och blev förkyld. 

Med hjälp av lite paracetamol och ibuprofen så gick jag och jobbade på måndagen och tisdagen. 

Lite förkyld?

Man är väl viking. 

På onsdagen kunde jag inte gå nånstans. 

Jag var dödssjuk. 

Mansförkylning, släng dig i väggen. 

Jag var tvungen att sjukskriva mig. 

Ringa till jobbet och ställa in. 

Kalla in svärmor och det tunga artilleriet. 

På morgonen när jag försökte lämna ungarna i skolan svimmade jag nästan utanför dörren och blev skrämd från vettet. 

Jag låg som en blöt fläck i sängen och undrade om min sista stund var kommen. 

Var detta ebola?

Efter fem dagar med 40 grader i feber och ingen förbättring trots härdigt paracetamolknapring så skrev doktorn ut antibiotika och så började den långa färden tillbaka till verkligheten. 

Uj vad svag man är efter en sådan pärs. 

Och vad sakta det går att få tillbaka sina krafter. 

Jag är utomordentligt besviken. 

Man ser i filmer och hör talas om folk som är sjuka och sitter uppfluffade i sängen, läser böcker och tittar ikapp på en massa tv-serier. 

Sånna sjukor får aldrig jag. 

Jag får minsann ligga och stöna i sängen som värsta zombien. Inte ha kraft att ens lyfta huvudet från kudden. Än mindre titta på något. 

Och ständigt undra om min sista stund är kommen. 

Inget läst. 

Inget ifatt-tittat. 

Inget skrivet. 

Ingenting!

Bara en bortslösad vecka. 

Idag var jag och jobbade för första gången igen. Tio dagar sedan jag fick feber. 

Det gick bra. 

Jag tog det vääääääldigt lugnt och tänker så ta det också resten av veckan. 

Här skall återhämtas. 

.....sa jag att TV:n gått sönder också?

Det är ingen ände på roligheterna här. 

/Y