....efter nästan ett âr i vinterdvala, öronoperationer, jobbande och allmänt latande kom vi nu tillbaka dit vi brukade spendera den mesta av vâr sommarstugetid.
PLAYAN ;)
För att gâ till stranden är ingenting som jag skulle kalla för avslappning ;)
I alla fall inte förr i tiden.
I âr verkar det som att det kommer att bli bättre.
Det verkar som att jag ÄNTLIGEN har landat i rollen som kanariebo, istället för sol-desperat turist.
I âr har vi tagit det lugnt. Suttit pâ terrasen och njutit. Gâtt till poolen om det blivit för varmt. Legat i sängarna och gosat om vi varit trötta.
Bara varit.
Inte stressat i väg till stranden.
Förr i tiden, typ förra âret, sâ var det högintensiv playa-njutning som gällde. Allt var millitärt planerat. Här skulle det njutas och utnjyttjas.
Sâ fort som det vaknades pâ morgonen skulle det gâs upp och ätas frukost i rasande fart.
Tänder skulle borstas, ungar skulle smörjas in, väskor skulle packas, matsäck skulle fixas och sedan skulle hela lasset forslas ner till stranden.
Innan 12 skulle vi vara där, annars sâ var det bortslösande av tid.
Stranden skulle kunna bli full och vi skulle kunna bli av med den bäst platsen.
Jag skulle kunna MISSA att bli solbränd.
Jag vet att den kanariska familjen tittade pâ mig.
När ska hon den där Yohanna slappna av?
TIO âr har det tagit med ständig sol (ja ständigt är ju att överdriva när det gäller Las Palmas, men i södra delen av ön sâ) och en dos med heltidsjobb, för att jag skulle slappna av och börja njuta.
Det kommer sol i morgon ocksâ.
Och om inte i morgon sâ kommer den i alla fall SNART.
Man behöver inte vara pâ stranden frân tidig morgon till sena kvällen.
Jag har gott om tid pâ mig att bli brun. (Hur som helst sâ blir jag ju aldrig brun utan mest grisskär och som mest lite fräknig.)
Helgerna är till för att slappna av, vila upp sig och vara med familjen. Sâ att man orkar med veckan som kommer.
Och det ÄR egentligen skönast att sitta i skuggan ;)
Men jag förstâr svenskarna som kommer hit.
Mina föräldrar när de kommer, kommer inte för att vara med oss. Varannandag mâste de ligga vid poolen och sola. Inte leva vardagsliv med oss.
Man kan ju inte âka tillbaka frân Kanarieöarna utan att vara solbränd.
Eller klassikern som en vuxenelev berättade om pâ sista klassen.
Att man inte vill ta pâ sig solskyddsfaktor med för högt nummer. Dâ kommer man ju inte att hinna fâ nâgon färg. Helst ska det vara coccos-olja direkt. Pang pâ rödbetan liksom. Bättre att komma hem röd som en tomat och flaga efter en vecka än komma hem bara lite beige och fräknig.
JAG.FÖRSTÂR!!!!
Jag har varit där.
Och kommit ur det.
TIO âr tog det.
Men igâr vaknade vi sent. Ja inte Guldklimpen som var uppe och hoppade som vanligt innan soluppgângen. Men vi andra.
Vi lâg en timme i sängen och gosade.
Ât frukost i lugn och ro. Ja under sedvanligt brâk och tandagnisslan, det är ju oss vi talar om. Men utan tidspress.
Gick upp och gosade i sängen lite till innan vi borstade tänder och smörjde in oss.
Och vi var inte pâ stranden förrens klockan ETT.
Och stannande bara TRE timmar, UTAN matsäck.
Sâ gick vi hem och ât lunch hemma pâ terrasen och kom inte ner till poolen förrens klockan SEX!!!
Vilket slöseri med tid ;)
Man mâste hinna med och njuta ocksâ.
/Y
