.....och jag sitter här och gapar som alltid, hur kan JAG ha en son på 7 år?
Hur gick detta till?
Jag slutar aldrig förundras över detta med tidens gång. När man var barn var ett år som en EVIGHET.
Nu har sju år gått som.......
....ja jag vet inte.
Jag har fortfarande inte fattat att jag fyllt 40, har fått två barn och än mindre att den äldste fyller SJU!!!!
Men ALEXANDER - min Guldklimp fyller 7 idag och det firar vi ju förståss.
Sånt SKA firas.
Visserligen bara med familjen. Nästa helg, när mormor och morfar kommit från Sverige ska vi köra STORT kalas i sommarstugan som vanligt.
Man kan ALDRIG fira för mycket ;)
Alexander.
Han är stabil.
Det är det som jag kommer på först, när jag tänker på en beskrivning av honom.
Alexander 7 år är stabil och trygg i sig själv. Han går genom livet med ett lugn och en säkerhet som jag avundas honom. Han är inte ofta rädd eller orolig.
Vi har varit hos doktorer, vi har varit och tagit prover, han har opererat sig. Han säger inte ett ljud.
Jag försöker att vara den trygga klippa han ska kunna luta sig mot och försöker förklara vad som ska ske och varför. Men inte alltid kan man det. Ibland blir det inte som man tror.
Han rubbas inte.
Han tappar inte konceptet.
Han anpassar sig.
Min hjälte.
Vid 7 år kan han nästan läsa felfritt, han skriver jättefint, kan både plussa och restera och har börjat med multiplikationstabellerna.
I skolan är de imponerade och helt förälskade i honom. Vilken kille, vad han kan, så trevlig, väluppfostrad och så villig att lära.
Jag är så stolt över honom.
Naturligtvis är det INTE så hemma, men jag har läst och jag känner att jag måste tro på att det SKA vara så.
Någonstans måste man få släppa på behärskningen.
Få slappna av.
Här hemma är det mest gråt och tandagnisslan. Helst vill han sitta i soffan och se på TV och spela sitt Nintendospel. När vi ska göra andra saker så blir det är jäkla liv.
Fast när vi väl kommit ut och är ute, ja då vill han inte gå in.
Mer om detta problem med spel får komma i ett separat inägg för det har vi kämpat med här hemma.
Men jag har provat det mesta och det fungarar inte.
Han blir snorförbannad.
Nu är jag inne på den teorin att han måste mogna för att lära sig behärska sig. Man FÅR bli arg, men man kan INTE bete sig på det där sättet som händer ibland.
Skrika, sparka, slänga saker omkring sig, bli helt från vettet.
Man MÅSTE lära sig att behärska sig.
Jag tror att det är en mognadsfråga.
Men vi kämpar på här hemma.
Tonårsfasoner har också börjat att uppträda. Vara stöddig, svara emot, spotta, strunta i saker som man VET man inte borde göra. Inte vilja gå till skolan, inte vilja hjälpa till osv.
Vi kämpar på med det också.
Annars så skulle man kunna tro att Guldklimpen var av samma stjärntecken som far sin.
Leo - lejon.
Jämn i humöret och blir nästan aldrig arg.
MEN när det väl smäller till, ja då smället det.
Äter bra, sover bra.
Vaknar aldrig om nätterna, vill INTE gå upp om om morgnarna på vardagarna och vill INTE sova på morgnarna om helgerna.
What?
Vad är detta?
Men jag kommer ihåg själv hur det var ;)
Mycket bråk om TV:n och spelen men å andra sidan kan han sitta i timmar inne på sitt rum och skriva och rita. Han ritar långa serier och hittar på samtal mellan rollfigurerna.
Han bygger med Lego och Play Mobil och det är biljakter och polisutryckningar om-vart-annat.
Mycket hopp och skutt, fake-ade slagsmål och tävlingar om att komma först, trycka på knappen först, öppna dörren först, skrämmas mest osv, med sin lillasyster hela tiden. Som till sin lillasysters stora förtvivlan alltid slutat med att han vinner.
Ibland när han kommer från skolan och har suttit still hela dagen så liknar han en studsboll som det riktigt sprutar gnistor om. Full av energi som han måste få utlopp för. Ibland kan det till och med vara riktigt svårt att bara sitta still när vi borstar tänderna. Man riktigt ser hur det rycker i kroppen av energi i honom.
Har har tappat 4 tänder och första framtanden är på G.
Cykla har vi inte börjat med än och heller inte med att knyta skorna. Men han fick en klocka i födelsedagspresent i morse så nu ska vi börja med klockan och försöka förstå detta med att tiden går, även fastän man inte vill. Och att det FINNS tider att passa.
Han har vuxit 6 cm under året och är nu 131 cm lång och väger runt 30 kg.
Stark som en oxe och stadig som en ek ;)
Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.
Grattis på födelsedagen.
Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
♥
/Y
