Här firades Sveriges nationaldag

....för första gången i mitt liv....tror jag.

 

 

 

 

 

Sveriges nationaldag är ju helgdag sedan år 2005.

Men då hade jag redan flyttat till Gran Canaria.

 

Talade med min svenska väninna om detta med firandet av nationaldag och det enda som hon kom ihåg var att man tog paus i skolarbetet och gick ut på skolgården för att hissa flaggan och sjunga nationalsången.

Det var det.

Det hade jag till och med glömt bort.

Så viktigt var det.

En paus i skolarbetet...

 

Men aldrig blir man ju så svensk som när man är utomlands ;)

Så vi gjorde slag i saken i detta med nationaldagsfirande, jag och den andra svensklärarinnan Sofia, och tog med våra familjer och åkte till San Augustin på södra delen av Gran Canaria, där de hade ett firande hade vi hört talas om och en massa andra svenskar som håller till.

Där finns den Svenska Skolan >>> som har heltids-svenska-undervisning i en "riktig" skola, till skillnad från oss som har kompletterande svenska, alias modersmålsundervisning, 1,5 timmar i veckan i en hyrd lokal i Las Palmas.

 

Vi var ju lite tveksamma till att åka.

Blyga.

Tänk komma instormande där bland en massa främmande människor, precis som några spioner på vift ;)

Inte känna några och vara tvugna att presentera sig och ta kontakt.

Sånt är alltid svårt.

 

Men det blev så bra så.

Och jag är så glad över att vi åkte.

Alla var så trevliga, och tog väl omhand om oss, det fanns flera "kändisar" på plats så vi kände oss aldrig bortkomna, det sjöngs så fint så vi fick tårar i ögonen, såldes svenskt FIKA (höll på att köpa upp alla besparingar på en gång i iver, över speciellt kladdkakan), det kändes så bra att få se denna skola och prata med andra som håller på med svenskaundervisning, bra att få se fler svenskar från ön för ibland glömmer jag bort att vi är JÄTTEmånga här nere.....

.....och FRAMFÖR allt så kändes det bra att få fira SVERIGE.

 

Att fira Sverige, sjunga nationalsången och vara stolt över att vara svensk har länge varit "fult" i Sverige. Redan på den tiden som jag bodde där började ju nationalsången avskaffas från skolavslutningarna.

Och på senare tid har jag ju även läst om att det blivit allt mer "rasistiskt" att fira att man är svensk.

 

Så synd.

 

För det har ju inget alls med rasism att göra.

Jag tror inte att jag är bättre än andra "raser" för att jag är svensk.

Jag är bara STOLT över att jag är från landet SVERIGE.

 

Jag är stolt över att jag är från ett land som folk VILL flytta/fly till, läste jag någonstans (kommer ej ihåg vem eller vart - förlåt), och det är ju sant.

Jag är stolt över att vara svensk.

Jag är stolt över mitt hemland Sverige.

Jag är stolt över det rykte som svenskar har utomlands (när de inte är på fyllesemester då ;)...)

Jag är stolt över de saker som folk berättar för mig att de tänker/har hört om Sverige.

Sverige och svenskar har ett OTROLIGT bra rykte om sig.

 

 

 

 

 

 

Och så träffade jag ju Annelie

som var här på semester.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi var i bilen,på väg ner kom jag att tänka på nationalsången:

"Ja jag vill leva jag vill dö i Norden."

Och det kändes som att hjärtat skulle brista. För jag är ju inte där nu. Jag lever inte där. Och har heller inga planer på att flytta tillbaka (även om jag inte heller säjer att det inte är helt omöjligt i en framtid) och det är heller inte så troligt att jag kommer att dö där.

I mitt hjärta är jag alltid svensk.

 

På nationaldagsfirandet så sjöng barnen "Du gamla du fria" som de hade mixat ihop med Kanarieöarnas hymn.

Och det är ju så vi är.

En blandning av allt detta.

 

 

 

 

Det känns bara så himla svårt ibland. För jag har liksom inte vant mig vid att vara utlänning.

Det SKULLE ju inte bli så.

Fast nu blev det så.

 

......och det blev ganska så bra ändå.

 

Hoppas att ni firade Sveriges nationaldag, för det är vi/den värd.

 

/Y

Jag blir så glad när du skriver så fint om Sverige, det är ett fint land, det bästa. Ja jag vill leva jag vill dö l norden. Kram från två riktiga svenskar.

Ett underbart fint inlägg! Berättar om hur många, kanske de flesta, svenskar känner, när dom bor utomlands. Jag känner likadant, trots att jag bott i USA i över 60 år. Längtan efter kanelbuller blev väldigt stark. Varför kan inga andra baka bullar som vi? Räknar inte in mej själv, för jag kan inte baka kanelbullar, så dom blir som SVENSKA kanelbullar.

Och du har rätt - Sverige har gott rykte om sej. Tror inte att svenskar på semester i USA super sej fulla varje dag; finns för mycket att se och göra här. Att resa till Florida och ligga på en beach
är ju idiotiskt.

Betr. vara blyg, när man möter nya situationer och människor. Min krycka är:

"HERE I AM, YOU LUCKY PEOPLE."

Mycket bra skrivit, Yohanna! Tack!

Funkar varje gång (tror jag)

Hej Yohanna,

Jag jobbar som redaktör på Spoon och ska skriva ett reportage om Las Palmas. Jag undrar om jag skulle kunna få intervjua dig om dina bästa Las Palmas-tips? Maila mig vid intresse: [email protected]

Tacksam för snabb återkoppling!

/Sofia

Kul att firandet blev bra!

Jag skrev om nationaldagen i går, och det där med att det skulle vara "rasistisk". Det är i princip bara de som vill smutskasta invandrare som påstår det, för att starta ett rykte. Inga andra har problem vare sig med flaggan, nationalsången eller firandet. Däremot kan SD och deras anhang dels skrika att de inte fåååår fira, för att på så sätt lägga skulden på invandrarna, samtidigt som de upprörs över att många kommuner använder nationaldagen (mycket passande, enligt mig) för att välkomna invånare som blivit svenska medborgare under året....

Hela grejen är att det får du i Sverige med! det finns ingen som tycker det är nått fel eller att det är rasistiskt, förutom de som behöver ha nått att skyla invandrarna för. Nu är de ändå försvinnande få, så det är bara att låta bli att lyssna på dem och fira på precis som en själv vill!