...för här händer det saker som jag INTE riktigt var beredd på skulle hända så här snart och så här lätt.
Väldigt ofta så ska man inte gå omkring och oroa sig utan bara göra slag i saken. Något som händer allför ofta och som jag aldrig tycks verka lära mig.
Jag bara går omkring och drar på och oroar mig för saker och sen så visar det sig att det var hur enkelt som helst och inget alls att ha ångest över.
Till skillnad från, och inte att förväxla med, de saker som man tror ska vara en "klackspark" och sen går käpprätt åt fanders. ;)
Just nu har det hänt saker här.
I smårbarnsvärlden ;)
Inga världsomspännande nyheter om fred på jorden eller så ;)
Alexander sover utan....ja, stödhjul heter det på cykeln.
Vad heter det i sängen? Stöd-staket/nät/räcke?
Hur som helst det där räcket som man sätter på sängen så att de inte ska trilla ur när de är vana vid att sova i spjälsäng.
Och Irma har slutat med napp.
Bara så där.
Hipp som happ.
Bägge två.
Ja inte av sig själva då.
Och inte var det frivilligt.
Men jag gjorde slag i saken och provade något jag gått och oroat mig för länge.
Alexander.
Vi köpte ingen växasäng till Guldklimpen när han skulle flytta från spjälsängen. Han fick en stor, vuxensäng på en gång. Som vi köpte ?stöd-räcke? till.
Och där har han sovit bra.
Man jag har frågat mig hur vi ska kunna ta bort räcket eftersom han snor runt som en virvelvind om nätterna. Och sover nästan hängandes i det där stödräcket ibland.
Saken är den också att han har ett vasst hörn vid golvet precis vid huvudändan av sängen. Så jag var orolig för att, OM han skulle trilla ur, så skulle han kunna slå i skallen i hörnet.
Vi bullade upp med soffkuddarna vid det vassa hörnet och på golvet.
(Jag kan berätta att det är ganska så obekvämt att sitta i en soffa utan kuddan och titta på TV om kvällarna, om det nu är någon som funderat på att göra det.)
Och så fick han sova med huvudet åt andra hållet i sängen.
Inget alls bra för de däringa Yin och Yan-magnet flödena i rummet ;)
Men det har gått bra.
Visst har han trillat ur sängen ett par gånger. Men han har själv kravlat upp igen. Och nu tror jag att han har fått koll på vart sängkanten är och balansen i kroppen.
Lätt som en plätt!
Irma då.
Ja hur vi skulle få Lillskatten att sluta med napp har oroat mig länge. Det började bli dags.
Men hon var så himla fäst vid den.
Den var den enda som kunde lugna henne när hon fick sina raseriutbrott.
Inget annat.
Och nattsömnen.
Som vi slitit så med att få sova om nätterna.
Hur skulle det gå?
Men vi har samtidigt slitig med att hålla ordning på dessa nappar.
Lillskatten är nämligen väldigt påhittig om var man kan gömma nappar.
Och väldigt glömsk när det väl är dags att vilja ha tillbaka dessa gömda nappar.
Som vi letat.
Men så en kväll när det var dags att gå och lägga sig och napparna var borta så hade jag inte lust att leta mer.
Vi hade letat överallt.
ÖVERALLT!
Jag sa till henne att hon fick försöka att somna medans vi letade och att jag skulle stoppa ner dem i sängen när vi hittade dem.
Inget reservnappskokande inte.
Och när vi sedan hittade dem - i tidningskorgen UNDER vardagsrumsbordet, ja då körde jag på bara.
Då gömde jag dem ;)
Och Lillskatten sov.
Och fick sina raseriutbrott (men inte över att napparna var borta).
Men var allmänt med på noterna över att napparna var borta.
Och hon har inte frågat efter dem.
....så mycket ;)
Nu börjar istället stoltheten komma över att ha slutat med dem.
För de är ju borta....
Och Guldklimpen har gjort frukost alldeles själv och överaskat med här på sommarlovet.
Tiden går.
De börjar bli stora.
Och jag hänger inte med ;)
/Y
