Här funderas det på barndomen

...för det är helt klart att ens perspektiv förändrats med tiden och erfareheterna. Det som kändes på ett sätt då, känns på ett helt annat sätt nu.

Slum möter lyx i Las Palmas.  

Och vårkänslor idag. Något med det där ljuset. 

En lite pojke spydde utanför skolan idag.

Jag torkade hans mun och händer med mina våtservetter som jag ALLTID har med mig. (Finns inget viktigare i handväskan för småbarnsföräldrar. Kan användas till allt.) Hans storebror gick därifrån. Tyckte att det kändes pinsamt när lillebror spydde så där inför folk.

 

Det fanns ingen av deras föräldrar där.

 

En mamma sa sedan till mig att barnen bodde grannar med henne och hon sett dem springa ut från huset och springa upp till skolan med andan i halsen.

Inte konstigt att den lille killen spytt upp frukosten när han kommit fram.

Eller frukost och frukost. Det som kom upp var antingen drickyoghurt eller välling. Ingenting annat i magen. Inför en hel dag i skolan.

 

Ni ser.

Jag vet inget om dessa barn eller deras familjesituation, men fantasin har redan skenat iväg med mig.

Jag ser famför mig en familj, eller en ensamstående förälder, som måste gå iväg och jobba på morgonen och som inte har någon som kan ta barnen till skolan. Utan blir tvungen att låta en 4- och en 8-åring gå själva.

Kanske är de fattiga och har inte något att äta till frukost.

 

Eller så ligger föräldrarna bakfulla hemma och har inte orkat gå upp för att ta barnen till skolan. Ej heller idits att ge dem mat.

 

Eller något helt annat.

Vad vet jag.

 

Saken är den att det finns så himla många barn där ute som far illa och som har det svårt. Mycket svårare än vad jag och mina syskon någonsin haft det.

ÄNDÅ så klagade vi på våra föräldrar och tyckte att vi haft en "FÖRFÄRLIG" barndom.

Vi hade inte en aning om vad vi snackade om.

 

Nu vet jag bättre.

....lite i alla fall.

NU är det så dags.

 

*Tacksamhet*

 

/Y

Åhh, jag är som dig, jag dras med och vill ta hand om. Så många barn som har det svårt och som får ta hand om sig själva... Bland barnens kompisar har det ibland funnits sådana som inte egentligen farit illa, inget påtagligt att ta på, men där jag ändå känt att det varit skönt att ibland kunna låta dem äta mellis eller middag hos oss, kanske sova över ibland.