....för jag är ju ledig på fredagar.
Något som jag är jäkligt nöjd med och vill fortsätta vara i framtiden också.
Vilken lyx.
Att kunna.
Ja jag har ju börjat att jobba, det är det väl ingen här som har kunnat att undvika ;)
Jag är så stolt.
Tänk med all kris och alla arbetslösa som finns här så hade jag förväntat mig att gå hemma minst ett halvår och vara så där hemskt arbetssökande.
Men det blev andra bullar fortare än jag trodde.
Det ska jag nog vara JÄKLIGT tacksam över.
Det har ju undrats lite över det där och det som jag börjat jobba med är ju inget stort men alla sandslott börjar med ett sandkorn.
.....eller hur var det nu?
På svenska skolan, där Alexander började läsa svenska som hemspråksundervisning i höstas, behövdes det en lärarinsats. Så nu undervisar jag, eller snarare försöker "tala", det svenska språket med barn mellan 3 och 15 års ålder, tre dagar i veckan a´1,5 timme.
Många av de barn som bor här, med svensk anknytning, har inte svenska som andra modersmål utan mer som ett främmande språk i sitt liv. Något som man talar med mor- eller far-föräldrar i telefonen nån gång i veckan.
Det är viktigt att hålla de få kunskaper som finns, vid liv.
Och framför allt hålla intresset för Sverige och dess kultur vid liv.
Men som alltid, när det handlar om "små jobb", så tar de ju mycket mer tid än vad som egentligen "jobbas". Jag har klasser en och en halv timme om dagen. Men den klassen tar en timme att förbereda. Och sedan skjutsar Älsklingen dit mig en halvtimme innan för att ställa i ordning och jag är kvar en timme efter för att plocka undan. Så tar det en timme för mig att gå hem.
Så det jag spenderar på "jobbet är cirkus 4 timmar per dag.
Tre dagar i veckan.
Meningen är att det ska utökas.
Och det är klart.
Det har ju fått bli omställning här i vår vardag.
Älsklingen måste skynda sig hem från sitt jobb varje dag för att skjutsa mig och ta ungarna.
Jag måste ha allt förberett innan jag åker.
Planering måste bli A och O i denna familj.
Och helgerna blir förstås ovärdeliga ;)
Det där är förmodligen inget nytt för er, som säkert jobbar. Men för mig är det en stor omställning och för min familj också.
Många dagar sover till exempel redan Lillskatten när jag kommer hem. Det skär i hjärtat.
Förra veckan hade skitungarna ett födelsedagskalas på en eftermiddag. Jag kunde inte följa med. Älsklingen fick åka själv med dem. Det kändes jättesorgligt.
Och det har blivit mycket farande och flängande på sista tiden.
Och inget ordentligt bloggande har det blivit.
Men sånt ska ordna upp sig.
För skönt, riktigt skönt, ja faktiskt hejdundrandes skönt känns det i det ekonomiska hörnet av hjärtat. Där det har funnits ett stort svart hål av ångest innan.
Det är inte ordnat än.
Men det är inte på väg åt pipsvängen heller.
Jag hyser hopp om framtiden ;)
/Y
