....för det var ju inte meningen att det skulle ske igâr när kanariska dagen verkligen var, utan pâ lördag när vi vanligtvis har sett att det har firats här i Puerto Rico andra âr när vi varit här.
Hmmmm.
Vi tar det frân början.
Det var kanariska "nationaldagen" igâr. DET är en bra början ;)
Den dagen är en helgdag här och vanligtvis sâ brukar det bli en lânghelg dâ i skolan och vi brukar âka till sommarstugan för att passa pâ.
Förra âret blev det en "mitt-i-veckan-dag" och ingen lânghelg av det hela.
Men de âren som vi varit i sommarstugan har vi gâtt upp till köpcentrummet och det har alltid varit nân typ av firning dar. Förra gângen vi var dar sâ missade vi en del och man talade dâ om för oss att de kör alltid firandet pâ lördagen, vilken dag som kanariedagen än infaller pâ.
Vi lade pâ minnet.
Och eftersom det var sâ trevligt när hela familjen klädde upp sig i kanarska folkdräkter förra âret och vi nu HAR kanariska folkdräkter till hela familjen, sâ bestämde vi att vi skulle fira lite "kanarisk" även här i sommarstugan...
....det är ju viktigt att hâlla pâ traditionerna och kulturen, BÄGE av dem dâ, och visa barnen deras ursprung...
....och folkdräkter och kanariska delikatesser packades ner i sommarstugeväskan.
Men när vi kom ner hit till sommarstugan och sâg allt firande pâ den "riktiga" kanariedagen, bland annat hade man provsmak pâ SPAR-affären och nästan all personal i alla affärer var klädda i folkdräkter, sâ blev jag lite orolig att vi skulle missa firandet (det fanns INGET att läsa pâ internettet, sâ moderna är man här) och knetade upp till köpcentrummet för att se om det fanns nân info eller nân informerad att tala med.
Vilken jädra tur!
Det skulle inte bli nâgot firande av i âr för affärsägarna i centrummet hade tyckt att de inte hade haft râd. Sâ en enda restaurang, den som vanligtvis brukar stâ för det bästa firandet, hade svängt ihop en egen liten uppvisning i sin local och skulle ha musik och jippo där pâ kvällen.
Sâ det var bara att kneta hem igen och duscha och göra ordning Familjen Kaos för kanariedags-spontan-firande.
Och vilken tur att vi kom iväg och fick lite jippo i oss ;)
Härligt!
Alla var inte lika med pâ noterna....
Nu hade vi även fâtt höra att det skulle vara firning även i Arguineguin med provsmak av gastronomiska färdigheter fredag kväll. Och det hade ju passat oss som handen i handsken att fâ komma ut och lufta folkdräkterna lite till samt SLIPPA att tänka pâ att skynda hem och stoppa Älsklingen i säng pga jobb. Men si det sket sig för det var igâr visade det sig när jag efterforskade lite.
Sâ jag har en smärre depression här nu och vet inte riktigt vad jag ska hitta pâ med en fredagskväll som helt plötsligt blev ledig.....;)
Men hej, det är ju vi, Familjen Kaos. Alltid strul och krângel med oss ;)
Enligt mina fantasier som jag hade INNAN jag flyttade hit.
"Jag kan tänka mig att folk, när de hör att jag bor i Las Palmas på Gran Canaria med bungalow i Puerto Rico, föreställer sig att jag har ett helt annat liv än vad jag verkligen har.
Att solen skiner på mig hela tiden.
Att jag ligger på stranden och lapar sol.
Helst då med ett glas sangria i handen ;).
Att jag går i lätt sommarkläder och klackskor mest hela tiden för att jag kan (vilket var mina PLANER när jag flyttade ner hit).
Att jag äter exotisk medelhavsmat till vardags.
Att jag sitter på uteserveringar och sippar isthe.
Att vi är ute och njuter av det fina vädret hela dagarna och umgås med andra som njuter av det fina vädret hela dagarna.....hela dagarna ;).
Så.Är.INTE.Mitt.Liv ;)"
Veckans Real Life har handlat om vardagsliv och hur det är egentligen UTAN den där bloggstylingen som man sâ gärna vill snittsa till bilderna med.
Varför dâ?
Kan vardagsliv inte vara intressant och fint att titta pâ?
Först varje dag ska det förberedas frukost till Guldklimpen som ska till skolan. Denna bilden är egentligen VÄLDIGT bloggstylad för det här ansiktuttrycket brukar han verkligen inte ha.
Han brukar vara tvärförbannad.
Men kameran gjorde underverk. Kanske borde ta fram den varje dag ;)
Ingen lyxfrukost som man kan se.
Men den gâr ner...
Det här är mitt heltidjobb. Inget tjusigt kontor, ingen jobb-iPhone, inga käcka kollegor. Jag fattar bara inte hur vi kan göra över med sâ mycket kläder i denna familjen.
Heltidsjobb som sagt.
Här är mitt andra heltidjobb, kneta och gâ med ungar och barnvagn. Sâ mycket gör jag det att folk här blir förvânade när de ser mig utan dem och undrar förvânat om nâgot hänt...
Här bor jag.
Ingen pool, inga stränder, inga lyxvillor, inga grönomrâden.
Mitt hem.
Ja ja, man kan inte se ut som en prinsessa jämt. Ibland blir det brâttom och man fâr slänga pâ sig det som vädret kräver och kroppen suktar efter.
Kanske inte alltid det piffigaste.
Men det är jag ;)
Ja, hmmmm, inget hem som skulle plattsa i nân heminredningstidning precis. Men sâ här ser det ut hemma hos oss om dagarna.
Dock plockas det alltid undan innan säng-gâng. Fast det är mer ovanligt att se dâ, dâ man för det mesta gâr och lägger sig precis efterât. Det är mest av självbevarelsedrift som det sker. Har nân provat att att trampa pâ en pytte-Lego med nakna fötter mitt i natten och försökt att hâlla tyst?
Ja men den här sysslan tror jag redan att vi sett....
Heltidjobbet fortsätter ständigt. Det är bara utsikten som kan variera ;)
Blev ni uttrâkade nu?
Eller kan vardagsliv med ostylade bilder OCKSÂ vara roligt att titta pâ?
Andra som visar upp sina vardagsliv är:
- Freja som just nu är sjukskriven har "väldens trâkigaste liv" som hon visar upp. Men det är vad hennes hjärna behöver nu, sâ dâ fâr det vara sâ......trâkigt ;)
&
- AnnelieH som har haft en riktig "pipsvängendag" med bâde fiskmâsskit pâ cykeln och oparade strumpor i sängen. Sâ hon behöver lite uppmuntran idag ;)
Hoppas att ni tyckte att detta var, i alla fall LITE, roligt att titta pâ och fortsätter lite i samma anda.
För det skulle ju vara en bild till förra inlägget. Men har man inget wifi så att det svårt att få med bild. Få får man ställa sug utanför macceD och snåla på deras gratis linje ;)
Bild alltså.
Yohanna inte alls bloggstylad utan helt i verkligheten.
Ja inte nu då. För nu står jag ju utanför macceD och ser ut som en fluktare....
.....när hela ön firar kanariska nationaldagen och Älsklingen är ledig och vi är i sommarstugan hela familjen.
Vi kom hit i natt efter skolavslutningen för svenskakursen, ungarna somnade sent i bilen ner och det kändes som en väldigt bra lösning att ändå komma ner hit på onsdagen. Även om det var jobbigt. Istället för att packa bilen efter frukosten på torsdagen och förlora nästan en hel dag. Som det skulle ha blivit om jag känner oss rätt.
Skitungarna för förstås uppe och hoppade i vanlig tid idag trotts det sena sänggåendet och det BORDE jag ju ha fattat.
Idag, uppenbarligen, så känns den där goda idén inte så jäkla bra längre. Nu när bägge ungarna varit på dåligt trötthumör hela dagen och bråkat och gråtit för minsta fluga som landat på axeln (som man säker på spanska).
Ingen har velat sova middag så nu är det bara ett enda stort kapplöp tills det är dags att stoppa bråkstakar i säng. Plus Älskling som får gå upp skittidigt i morgon för att åka härifrån och jobba i Las Palmas.
Kanariska nationaldagen till ära så har vi ätit hemmagjord indisk mat här. Den fuskindiska grytan (se under kategorin mat).
Så går det till här.
Vi ska fira på lördag istället när det inte behövs något kapplöp till sängen.
Både kanariska folkdräkter och kanarisk mat är förberett här i stugan.
Det har varit si så där-väder här idag så vi gick inte till playan. Istället har vi varit här hemma och skruttat omkring. Och då kan det hända, när man skickat skrikiga ungar + Älskling till poolen, att man hamnar alldeles själv i solstolen med en öl. Då känns det nästan som att man skulle vara nästan lite bloggstylad.
Appråpå det så återkommer jag i kväll med sammanställningen av Real Life och den tråkiga vardagen. Den som jag alltså inte har nu då, ensam här i solstolen med en öl....
...för det är kanariska "nationaldagen" och alla är lediga i morgon . Så idag firas det i skolorna så man hör kanarisk musik sväva över Las Palmas från skolgårdarna i stan.
I år var inte föräldrarna inbjudna att se sina telningar dansa och sjunga.
Heller ingen provsmakning av kanariska delikatesser.
Det känns faktiskt lite tomt.
Andra år har vi varit i skolan och fått sett på uppträdanden och fått vara med att både hjälpa till med att laga till festen och äta det som är typiskt kanariskt.
Igår satt jag och tittade runt på nätet på vad som hade skett under morgonen och kom rakt in i ett:
- God Morgon!-inlägg
från en käck tjej med en rykande kaffekopp i handen, nystylat hår och klanderfri outfit i ett modernt kök.
Meningen var väl att man skulle titta på henne och hennes fina måndags-fixning och känna sig pepp inför en ny vecka.
Inget fel med det.
Men tittade man närmare på fotot så såg man hur det låg en del grejjor på golvet och vad var detta om inte en spagetti mitt i allt.
Jag tror inte att det var meningen att det skulle vara så.
Men jag kände mig så otroligt lättad när jag såg den däringa spagettin på det stökiga golvet.
INTE skadeglädje.
Utan LÄTTNAD över att det ser ut så i andra hem också ;)
Har ni hört talas om det där blogg-ämnet "ett-foto-i-timmen-temat"? Där man ska ta ett foto i timmen under sin dag och lägga upp på bloggen eller instagram.
Vanligtvis så brukar man få se härliga frukostar, vackra blomsterarrangemang, uppseendeväckande kreationer som dagens outfit, vackra naturbilder på väg till jobbet, moderna träningspass och så vidare.
Ni fattar.
Men vart är allt det tråkiga?
Vardagen?
Det vanliga, det som man brukar se, varje dag.....det som inte är så fint men ändå är en del av vår vardag.
För visst kan det finnas intressanta saker att se fastän de inte är vackra, stylade eller perfekta?
Eller är det bara fina saker vi vill se?
Livet är ju sällan bara "fint" men det kan vara bra ändå ;)
Jag kan tänka mig att folk, när de hör att jag bor i Las Palmas på Gran Canaria med bungalow i Puerto Rico, föreställer sig att jag har ett helt annat liv än vad jag verkligen har.
Att solen skiner på mig hela tiden.
Att jag ligger på stranden och lapar sol.
Helst då med ett glas sangria i handen ;).
Att jag går i lätt sommarkläder och klackskor mest hela tiden för att jag kan (vilket var mina PLANER när jag flyttade ner hit).
Att jag äter exotisk medelhavsmat till vardags.
Att jag sitter på uteserveringar och sippar isthe.
Att vi är ute och njuter av det fina vädret hela dagarna och umgås med andra som njuter av det fina vädret hela dagarna.....hela dagarna ;).
Så.Är.INTE.Mitt.Liv ;)
Men det kommer jag visa upp i sammanställningen på torsdag.
För nu är det dags för er att Real-Life:a å det allra mest Real Lifiga ni kan hitta på. Ett par foton under VARdagen-tema blir det.
Och det är bara att hänga på: the more the merrier (ju fler desto roligare) ;)
Veckan uppdrag blir att ta ett par bilder från ditt vardagsliv. Inte de då "vanliga" stylade bloggbilderna utan vardagslivet med all sin vardaglighet. Men det kan vara intressant ändå.
Ex:
- en ostylad frukost
- morgonfrillan
- skrikande ungar vid matbordet ;)
- en INTE så lyckad outfit som inte hanns att bytas
- en spagetti på golvet eller ett bomnedslag
- en maska som gått på strumpbyxan
- den kalla kaffekoppen
- när man somnat i soffan om kvällen fastän man hade planerat fantastiskt sex ;)
Ja ni vet, vardagen när den är som bäst.
Och alla har olika vardagar.
Det finns något intressant i allt.
Skriv och berätta på din blogg tills pâ TORSdag, om det du VILL berätta om. Och lämna länken här i en kommentar till detta inlägg.
På TORSdag kväll gör jag en sammanställning, så att vi alla kan gå in och kolla hos varandra och få se hur det ser ut i varandras vardagar.
...för det är ju måndag igen om nu någon skulle ha lyckats att missa det ;)
Från sol och bad i sommarstugan (ja fast inte riktigt om jag ska vara helt ärlig, för denna helgen var det ganska så molnigt med kalla vindar för att vara snart juni månad på Gran Canaria) till regn och grå vardag i Las Palmas.
Det blev ett bryskt byte.
Men inte för så länge.
Denna veckan är kort.
Bara tre dagar.
Det är kanariedagen på torsdag och alla är lediga. Och på fredag är det ingen skola så det blir långhelg. Vi drar tillbaka till sommarstugan förståss och Älsklingen åker därifrån och jobbar på fredagen.
Naturligtvis!
Vem vill inte sola och bada? Eller i alla fall sitta i en solstol på en uteplats ;)
Vi hade tänkt att stå på loppisen nästa lördag och det var därför jag åkte dit i helgen >>>, för att rekognosera lite. Och vilken jäkla tur att jag gjorde det.
Det var nämligen sista gången som de körde.
Från och med nästa vecka tar komunen över komersen där och man måste söka och BETALA (naturligtvis) tillstånd för att få stå.
Så mycket för en liten enkel loppis för gemene man.
Komunen såg att det gick för bra och vill nu vara med och dela på kakan. Med STOR risk för att de kommer att äta upp hela den (kakan alltså) ;)
För vem (som jag då) betalar en massa pengar för ett tillstånd som gäller för ett helt år, för att stå på loppis EN gång och sälja några småsaker.
Och speciellt som det där med pappersarbete inte är komunens starkaste sida och det säkert kommer att vara omöjligt för mig som Las Palmas-bo att fixa ett papper på distans. Då Arguineguin tillhör komunen Mogan, på ANDRA sidan ön...
Men måndag är det, eller VAR för nu är klockan så mycket att det snart inte finns någon måndag kvar. Så lista ska det bli. Och den kan även få fungera lite som att piffa upp tråk-tisdagen lite. Som egentligen inte är nån tisdag utan istället då lill-lördag denna kortvecka.
Hängde ni med?
- att vi haft en härlig helg i sommarstugan.
- att vi HAR en sommarstuga att åka till.
- att det är kortvecka och vi ska SNART åka tillbaka till sommarstugan för fortsatt sol-och-bad-häng.
- att jag har många nya fynd från loppisen i lördags.
- att jag ska få vara med om en svensk skolavslutning på onsdag. Svenskakursen har skolavslutning och jag har laddat med näsdukar för det har utlovats Idas sommarvisa och Den blomstertid. Jag har på känn vad som kommer att komma över mig ;)
- att jag klippte hela familjen i helgen så nu är det gjort.
- att Älsklingen fixade nytt ID-kort idag, och nytt körkort för två veckor sedan (som bara ska komma fram hit, i tid, till RÄTT adress) så nu har vi två stenar mindre att oroa oss för.
Så nu kör vi. Full fart mot helgen, två dagar kvar.......för oss ;)
Jag drömde i natt att vi sprang pâ en outlet med möbler med superbilliga priser sâ efter det var det ju givet att jag ville gâ pâ loppis. Och snäll som min familj är ;) sâ skjutsade de iväg mig i morse med frukosten i en pâse och lämnade mig dar för att strosa själv i ett par timmar.
Hem skulle jag gâ själv och pâ sâ sätt fâ morgonrundan gjord ocksâ.
Problemet var bara att jag handlade upp alla mina 25 euro och hade tvâ FULLA pâsar när det var dags att gâ hem och INGA busspengar ;)
Det var bara att knalla och gâ.
Jag trodde att axlarna skulle gâ ur led, men jag kom hem och un har jag fâtt lite masagen pâ kvällskvisten och är som "ny" igen.
Vi fâr se hur det blir med träningsverken i morgon ;)
Problemet (om man nu kan kalla det för problema) var att jag träffade pâ en svensk familj pâ loppisen, som sâlde ut allt för att âka hem till Sverige igen och jag fyndade fyra Kosta Boda ljuslyktor för mindre än tvâ euro. Billigt men jisses vad tunga.
Sâ blev det en dag pâ stranden och un märker man att sommaren är kommen för vi kunde vara kvar dar ända tills klockan sex pâ kvällen, och mer om vi hade velat men hungern gjorde sig pâminnd. För en mânad sedan var det riktigt kyligt redan klockan fyra pâ eftermiddagen.
Och pâ eftermiddagen städningen av uteplatsen medans ungarna fick leka fritt ute.
...en lyx för oss som lever i storstan ;)
Jag funderar ALLVARLIGT pâ att ta skitungarna och flytta hit när sommarlover kommer. Även om vi gâr varandra pâ nerverna.
....för jag skulle tycka att det vore roligt att tapetsera en snutt av ungarnas rum med nån färgglad tapet.
Men det är inte det lättaste...
Här kör man inte med tapeter i husen. Man målar direkt på stenväggarna. Ganska så praktiskt eftersom det just är stenväggar och stenväggar har en tendens att falla sönder ganska så lätt.
Ungarna kör lite vilt med bilarna här inne och vipps så har en bit av nåt vägghörn fallit av.
Eller man går in i väggen med något - vipps.
Eller barnvagnen i hallen har varit en speciell väggmarodör - vipps.
Inte många väggar är hela här hemma.
Mycket praktiskt då att bara kunna spackla över och måla på (om man nu hittar rätt kulör >>> ;) )
Men det FINNS tapeter här.....har jag sett ;)
Inte inne i något hem då, utan i färgaffären. Där har jag sett tapetkataloger att bläddra i.
Nu är det ju inte riktigt läge att sätta sig i en färgaffär och bläddra i tapetkataloger när man har två skitungar med myror i byxorna som springer omkring. Men här-om-helgen, när vi var och köpte det sista till Irmas rum. Eller sista och sista för där fattas ju fortfarande mycket än, men i alla fall så att hon skulle kunna flytta in där. DÅ mutade jag till mig en halvtimmes LUGN & RO, själv med tapetkatalogerna och fick fram ett par alternativ.
Till Irma:
- Jag vill ha något som passar med hennes lila rum.
- INTE något med prinsessor eller annat barnsligt då dessa troligtvis kommer att få hänga med tills tidernas slut.
- Jag vill inte ha för mycket vitt i dem, för ska man lägga så mycket pengar som det nu kommer att kosta, ja då vill jag ha valuta för stålarna ;)
Men det är svårt.
För det är så dyrt.
Och EGENTLIGEN så har jag ju fallit redan för denna som inte finns här och som INTE är något billig av sig.
Men är inte heller 100% med dessa då jag fastnat för denna tapet >>> som jag heller inte hittar nån liknande av här.
Arrrrgggghhh!
Att det ska vara så svårt.
Att det ska vara så dyrt. 1000 kronor för att göra en fondvägg. EN VÄGG!!!!
Vinna på lotto kanske.
Approppå pengar så fick jag ett erbjudande om 6 veckors sommarjobb här under juni månad. Ett ganska så jobbigt sådant. Ta hand om en gammal dam 12 timmar om dygnet.
Men ungarna skulle kunna få vara med och allting skulle gå att ordna så klart.
När jag fick höra lönen så var det inte ens något att tänka på.
Ja tack.
Det ordnar sig nog tänkte jag.
Och började göra upp planer för allt vi skulle kunna köpa, allt vi skulle kunna göra på semestern, allt som vi skulle kunna betala av osv.
Dagen efter så fick jag reda på att jobbet gått till en annan.
Besvikelsen var stor i Familjen Kaos läger.
Men kanske att lättnade var ännu lite större.
Nu kan jag njuta av det sista riktigt lediga sommarlovet med skitungarna. För hur gör "vanliga" föräldrar när de måste jobba på sommarlovet?
Nu kommer jag åtminstånde kunna vara ledig tillsammans med dem.
Visserligen utan att kunna göra något.
Men det ska var VI.
Om vi så ska gå varandra på nerverna i sommarstugan ;)
....när det först blev vattenläcka igår och vattnet stängdes av under hela dagen. Och så idag när det varit elarbete i kvarteret och vi har varit utan ström under förmiddagen.
Igår fick det överlevas att vara utan dusch och att ödsla dyrt och tröttsamt hemburet vatten på att tvätta händerna.
Och idag har det fått överlevas att dricka ljummet the, då min termos inte var av den vassaste sorten, och att duscha i totalt mörker, då min toalett inte har något dagsljusinsläpp. Bägge lite spännande och annorlunda upplevelser.
Så avslutades förmiddagen med en lur i soffan då det inte fanns något annat att pyssla med när jag varken kunde sätta på tvättmaskinen eller datorn.
Att det fanns ANDRA sysslor att utföra ignorerade jag för tillfället.
Men nu är avbrottet slut, ljuset är tillbaka och det är dags att ta tag i "torsdagen from hell".
...som jag FAKTISKT inte trodde att jag skulle behöva oroa mig för. Jag är ju nöjd, med mig själv, med livet och ...jaaa...?
Är jag?
Eller börjar det lukta lite kris?
I söndags kväll visade de filmen Mamma Mia på TV och jag fastnade NATURLIGTVIS. Vad kan bli mer söndagskväll än en bra film, en skål med godis och den sköna känslan av ett gott dagsverke från helgen som gått.
Det fanns en scen där i filmen som högg som en kniv i mitt hjärta, jag började storgråta (som tur var hade Älsklingen redan gått och lagt sig så jag fick vara ifred och behövde inte förklara någonting) och sedan dess har det legat nån form av melakoni över mig och jag kan inte sluta fundera.
En känsla av att tiden rinner ifrån mig som sand mellan fingrarna....
Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning waving goodbye with an absent-minded smile I watch her go with a surge of that well known sadnessand and I have to sit down for a while the feeling that I'm losing her forever and without really entering her world I'm glad whenever I can share her laughter that funny little girl
Slipping through my fingers all the time I try to capture every minute the feeling in it slipping through my fingers all the time do I really see what's in her mind each time I think I'm close to knowing she keeps on growing slipping through my fingers all the time
Sleep in our eyes, her and me at the breakfast table barely awake I let precious time go by then when she's gone, there's that odd melancholyc feeling and a sense of guilt I can't deny what happened to the wonderful adventures the places I had planned for us to go well, some of that we did, but most we didn't and why, I just don't know
Slipping through my fingers all the time I try to capture every minute the feeling in it slipping through my fingers all the time do I really see what's in her mind each time I think I'm close to knowing she keeps on growing slipping through my fingers all the time sometimes I wish that I could freeze the picture and save it from the funny tricks of time(slipping through my fingers)
Slipping through my fingers all the time
Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning waving goodbye with an absent-minded smile
Lillskatten har flyttat till sitt nya rum och sover bra där (peppar peppar ta i trä, jag sover sämre inne i min toma sängkammare), igår tappade Guldklimpen sin allra första tand (som vi har väntat, den har varit lös i en månad nu), jag har börjat klippa navelsträngen med hemmet och går iväg för jobbträning flera timmar varje eftermiddag och till hösten (om BARA tre månader) är det dags för skolstart för den sista kycklingen.
En era kommer att vara över.
Småbarnstiden, bebistiden, mammaledigheten.
Så fort det gick, och ändå så oäääääääändligt sakta under vaknätter, amningsmarathon, sjukdomar, potträning, äta-själv-träning och oändliga diskussioner om HUR i hela friden man ska göra vid otaliga vägbulor i familjelivet.
Vad har jag gjort?
Har jag tagit till vara på allt detta?
Har jag njutit?
Har jag gjort allt det där som jag planerade att göra?
Kan jag se tillbaka på denna tid och känna att jag är nöjd?
Sanningen är väl snarare att jag gnällt mest hela tiden, tyckt synd om mig själv och tyckt att detta med ungar har varit skitjobbigt.
Och nu så är det snart försent att göra något åt det.
Ungarna börjar bli stora.
Deras liv börjar nu.
Och på något, lätt skrettretande sett (för jag fyller ju bara 40), så känns det som att MITT liv börjar ta slut.
Nu är det ungarnas tur att växa upp och bli personer. Personer som ska ut i livet på äventyr, hitta den stora kärleken, drömma de stora drömmarna, förändra världen.
Och jag då?
Allt det där som JAG skulle göra?
Jo, jag har väl varit ute på äventyr, tågluffat till exempel - det var ju inte så äventyrligt.
Ja, jag har ju träffat den stora kärleken - och det var ju inte så himlastormande som på film och det där stora romatiska bröllopet blev ju aldrig av.
Och mina stora drömmar ligger fortfarande i en liten ask och väntar. Tex finns inga stora rikedomar innom räckhåll för mig, ingen röd matta, inga stora mästerverk.
Förändra världen...?....jag börjar att tappa hoppet.
Men inte kan jag vara avundsjuk på mina skitungar?
Jag vill ju dem allt gott.
Jag vill att de ska få allt det där som jag aldrig fick.
Fast ändå på ett annat sätt vill jag det inte, för då kommer de aldrig att sakna det de aldrig fick och heller aldrig kommer att uppskatta det som de VERKLIGEN får.
Men jag då?
Time is slipping through my fingers....
/Y
PS Det är ju rent för bedrövligt att man inte ska kunna uppskatta sakerna när man väl har/upplever/gör/är-mitt-uppe-i dem. Utan det är först när man väl blir äldre och vis som man verklige förstår vad man varit med om. Och vad man VILLE vara med om. Och vad som är något VÄRT att vara med om.
Det är väl det som är att vara ung.
Att man tror sig veta fast man egentligen inte har en aning om vad man kommer att veta sen.
....eller jag har egentligen inte en aning om vad dessa heter. Vi såg dem en kväll på TV och jag tänkte att det där ska väl inte vara så himla svårt att knåpa ihop.
Men det var länge sedan jag hade något recept här och när jag ändå provade något nytt i lördags OCH de blev bra OCH jag tog kort OCH kommer ihåg hur jag gjorde dem, så passar jag på att dela med mig av något SKETAGOTT.
Och säkert jätteonyttigt ;)
Jag kallar dem för Bacon-twistar.
- Färdig fryst smördeg i plattor.
- Ta ut och låt plattorna tina cirkus en halvtimme innan.
- Veckla ut plattan och pensla dijonsenap på. Hur mycket beror på HUR mycket man tycker om senapssmaken. Men det var kanske uppenbart ;) Jag tog en tunn strykning och det märktes INTE alls :(
- Strö över ett lager riven ost.
- Placera ut bacon i rader över plattan.
- Nu måste degen in i kylen en sväng för att stelna till sig lite. Cirkus en halvtimme.
- Skär långa remsor utefter baconet.
- Vrid ihop den som korkskruvar. Det är bra att sno ihop dem riktigt ordentligt eftersom de kommer att veckla ut sig och pösa upp i ugnen.
- Pensla med ett uppvispat ägg.
- In i ugnen 200 grader tills de pöst upp och blivit gyllengula. Runt en 20 minuter.
Nu verkar det inte bättre än att jag inte tog något kort på dem när de väl var färdiga. Mitt i villervallen av all eurovision och allt.
Men de blev jättegoda och det bästa var att jag förberedde två plåtar, men folk ville bara ha en omgång (väldigt mättande) så den andra stog i kylen över natten och så gjorde jag dem dagen där på. Det märktes inte alls att de stått. Kanske blev de ÄNNU bättre då ;)
Det är klart att vi får ta och knyta igen säcken här och sammanfatta årets EurovisionSongContest och sammanställa veckans Real Life och de som har uttalat sig i frågan.
Tills nästa år igen...
Jag hade ju gäster på besök här som KOM mitt i början av uppspelningen av bidragen, så jag tappade koncentrationen lite >>> när jag LIVE-bloggade.
Men det tog sig och vi röstade som galningar här, snackade skit om alla bidragen, åt & drack och ungarna lekte tills de stupade i säng för natten.
En helt igenom lyckad afton.
Mitt vardagsrum såg ut som värsta tekniska högkvarteret och all teknik fungerade som det skulle när jag bloggade, instagrammade och höll koll på den direktsända showen på Svt Play.
DET är inte ofta det händer.
Att allt klaffar ;)
När jag ser på vår röstningslista ser jag att vi har haft:
- Sverige (14:e plats)
- Danmark (1:a plats)
- Vitryssland (16:e plats)
- Malta (8:e plats)
- Rumänien(13:e plats)
- Ungern (10:e plats)
- Grekland (6:e plats)
- Irland (SIST)
som några slags favoriter. Helt uppåt väggarna var det ju inte. Ja inte helt i alla fall ;)
Slutresultatet blev ju:
1. Danmark
2. Azerbadjan
3. Ukaraina
4. Norge
5. Ryssland
De som också uttalade sig om ESC denna veckan var:
- AnneliH som LIVE-bloggade tillsammans med mig under finalen även om hon hade lite strul med det tekniska. Tack för det. Det var JÄTTEkul i år igen ;)
- Ansibecki som tänkte hoppa över denna gången och skrev så här:
Har inget att skriva mer än att jag inte har sett något och inte kommer att se något av det här ;) Funderar på att gå på pride-fest i Jönköping men gör jag inte det så blir det snarare en dålig film än esc. Sån är jag ;)
- Anna, som är ett riktigt schlagerfreak och har traditioner sedan långt bak i tiden, viste FORTFARANDE inte på lördagen vad de skulle hitta på. Men att de skulle titta, DET var ett som var säkert.
- Och så Freja som är något av ett PROFFS när det gäller detta. Man kan egentligen inte sammanfatta vad hon har skrivit om allt detta. Ni får själva gå in och läsa. Helt olika åsikter mot mina, men inte desto mindre underhållande ;)
Så där ja.
Det var melodifestivalåret 2013. Nu klubbar vi SLUT och stänger den här glitterlådan för i år.
.....men tills nästa år igen....
Tack för alla skriverier om ESC den här veckan. Även om det blev lite huller om buller med traditionerna.
.....för det är så det känns i dag nu när allt mello-jippo är slut. Som en bubbla som spricker......poff.
Borta.....
Och lite extra sorgligt känns det ju att det inte gick så bra för Sverige och den super-klistriga-på-hjärnan-låten You.
Vad ska man hitta på nu för skoj?
Visserligen tog jag tillfället i akt i går eftermiddag och låste in mig i sängkammaren med den bärbara och VÄRLDENS högsta tvättberg. Tittade igen på ESC-reprisen och fick se alla saker som jag missade i lördags och det som Spanien inte sände samt ÄNTLIGEN få in alla kläder i skåp och lådor samt lite rensning.
Nu tror jag att vi är redo för en sommarstugehelg igen - sommar, sol och bad. Det känns som det är dags.
Speciellt som vädret i Las Palmas påminner allt för mycket om en svensk sommar: solglimtar och runt 20 grader, men molnigt, molnligt molning. Och så ett par regnstänk lite då och då så man håller sig på alerten med paraplyerna ;)
Men idag är det en typisk måndag: trött, litte deppig, ungarna ville inte gå upp ur sängen, vi kom sent till skolan, ingen aning om vad jag ska göra till lunch och allmänt seeeeeeg.
Jag som brukar vara så pepp inför en ny vecka med nya möjligheter.
Bäst att ta en lista för att komma i rätt spår:
- att jag fick en sån fin blombukett av Älsklingen i fredags.
Helt överaskandes.
Och en alldeles ny sort.
Och förståss att de fortfarande är fina. Sånt kan vara trixigt.
- att lördagskvällen var så trevlig med allt eurovisions-kalas.
- att jag fick vikt alla kläder i tvätthögen igår.
- att jag fick se på ESC-reprisen igår.
- att Irma har flyttat till sitt rum och sover bra där. Visserligen känns det tomt inne hos oss och jag har fått viss separationsångest. Men jag hyser god förhoppning om att jag ska komma till mig så småningom och vänja mig ;)
- att jag har lust att åka till sommarstugan nästa helg.
Så.
Då försöker jag ta tag i den här veckan också och komma till skott med klippning av herrarna i huset och få provade alla sommarkläder inför semestern.
- hemmet undanplockat, så nu kommer vi inte hitta någonting i morgon...
- galastassen på
- vinet upphällt
- maten klar
- röstningslistan framlagd
nu fattas bara gästerna.
20:00 Inga gäster än men NU börjar det. Ja ja detta är ju Spanien ;)
Maffig flaggintâgning, men BARA Zlatan som dök upp i reklamfilmen för Sverige. Har vi Inga fler kändisar?
Och den spanska kommentatorn säjer att svenskarna har en speciell typ av humor som ni kommer att märka under översättningen.
Hmmmm
Ska jag bli stött här?
Jag tycker att Petra är KANON.
Nu kör de i gâng KONCENTRATION ;)
1. Frankrike: "L'Enfer Et Moi" – Amandine Bourgeois
Typisk fransk lât känns det som. Men gästerna kom MITT i sâ jag missade lite i koncentrationen. - 3
2. Litauen: "Something" – Andrius Pojavis
Rockig snygg kille och ganska bra lât men gästerna babblar fortfarande och koncentrationen är inte pâ topp. - 4
3. Moldavien: "O mie" – Aliona Moon
Kjolen som växer och ändrar färg. Men sângen är mycket skrik och sânt kan jag inte med. Nej! - 2
4. Finland: "Marry Me" – Krista Siegfrids
Trallvänlig lät med tjej i brudklänning. Jag gillar men inte riktig vinnarfeeling. - 4
5. Spanien: "Contigo Hasta El Final" – ESDM
Nu gör de sig redo här spanjackerna ;)
Början är seg som kola och tjejen är nervös. Men refrängen har drag. Synd. Det blir en - 3
6. Belgien: "Love kills" – Roberto Bellarosa
Trallvänlig refräng och konstig tonartshöjning, men känns BORING. - 3
7. Estland: "Et uus saaks alguse" – Birgit Õigemeel
Jättefin ballad och en OTROLIG tonartshöjning. Men jag känner inte riktig vinnarkänsla. ALLA andra sätter 2 pâ denna men jag klämmer till med en - 4
8. Vitryssland: "Solayoh" – Alyona Lanskaya
En trallvänlig lât igen och karlarna blir helt lyriska här över klänningen. Rabalder utbryter och diskussionerna hâr höga. Vinnarkänsla? Kanske... - 5
9. Malta: "Tomorrow" – Gianluca Bezzina
 â âh det är han den där gulliga doktorn. En käck lât och trallvänligt. Men ingen vinnarfeeling tyvärr. - 4
10. Ryssland: "What If" – Dina Garipova
Ââh den här gillar jag. Fin ballad och jag tror den har chans. Killarna är dock oberörda. För lâng klänning ;) - 5
11. Tyskland: "Glorious" – Cascada
Nu blev killarna lyriska igen men lâten är ganska sâ.....INGENTING. - 3
12. Armenien: "Lonely Planet" – Dorians
Den är bra men kläderna är trâkiga och killarna hade väntat sig mer av en hârdrockskompositör. - 3
Och här kom min favvorit, Linda Woodrobe - och Spanien kör reklam. Det är ju sâ man gâr ât. Buuuuuaaaaaa :(
13. Nederländerna: "Birds" – Anouk
Jag gillar den här lâten pâ nâgot sett men gästerna här tycker att hon har fuka kläder och inget glitter = TRÂKIGT. Men jag vet inte. Det fâr bli en - 3
14. Rumänien: "It's My Life" – Cezar
Oj detta var visst en kopia av nâgos kännd spansk sângare. Här blev det ramaskri. Femmos överallt. Men jag vet inte. Inte min stil. - 2
15. Storbritannien: "Believe In Me" – Bonnie Tyler
Denna har vinstchanser bara för att hon är känd, det hör jag pâ gästerna här. Men lâten har satt sig som tuggummi hos mig. - 4
GÖR ER BEREDDA!!!!!
16. Sverige: "You" – Robin Stjernberg
AAAAaaaaaa!!!!
Femmor frân ALLA!!!!
Och dans i stora lass. Till och med Irma flippade loss.
Himla synd att uppträdandet är sâ grâtt för alla gillade denna. Men vinna? Ja man vet aldrig. Trallvänlig och kommer ni ihâg Satélite med Tyskland för 2 âr sedan? Trâkigt uppträdande, trallvänlig lât och hon vann. - 4
18. Danmark: "Only Teardrops" – Emmelie de Forest
Alla gillar dena här men jag vet inte. Älsklingen tippar vinnare pâ denna men jag sätter en - 3
19. Island: "Ég á Líf" – Eyþór Ingi Gunnlaugsson
Ââââ Jag bara ÄLSKAR karlar i kostym. Älsklingen fâr tillsägelse att sätta pà sig detta och smyckena nästa gâng vi ska ses ;) Bästa lugna lâten är vi överens om. - FYRA!!!!!
20. Azerbajdzjan: "Hold me" – Farid Mammadov
Njaaaa. Jag blev uttrâkad och vi förlorade i annat snack. EDn tysk kompisk sms:ar och säjer att Sverige kommer att vinna. HA HA HA!!!! - 3
21. Grekland: "Alcohol Is Free" – Koza Mostra and Agathonas Iakovidis
Jag vet inte. FÖR grekisk om det kan vara det. Trallvänligt och gratis sprit. Men det verkar vara ett skämt. - 2
22. Ukraina: "Gravity" – Zlata Ognevich
Oj nu missade jag denna. Var det killen i lâdan? ja ja, jag satte en TVÂA i ren förvirring. - 2
23. Italien: "L'Essenziale" – Marco Mengoni
En typisk italiensk lât och det blev mânga skämt här om Eroz Ramazotti och hans kostym. Men ingen lyssnade egentligen. - 2
24. Norge: "I Feed You My Love" – Margaret Berger
Lâten är bra men det är för mycket elektroniskt lull lull runt omkring. lâten kommer bort sig. - 2
25. Georgien: "Waterfall" – Nodi Tatishvili & Sophie Gelovani
Fint och romantiskt men ingen här blev inspirerad. Alla gick pâ toa eller hittade pâ nâgot annat. Men det var ju fiiiint. - 3
26. Irland: "Only Love Survives" – Ryan Dolan
Inget bra att vara sist. Jag var tvungen att gâ pâ toa. Men det lät trâkigt. - 2
Snabbgenomgâng, dags att kontrollera siffrorna.
Och sâ röstning.
Vad händer.
De vet ju inte vad de gör. Ingen röstar pâ Sverige.
VAD.ÄR.DETTA????
Jaha ja. Danmark?????
Vilken jäkla .......besvikelse :(
Det var det.
Jag ver att fâ tacka för ikváll och önskar GOD NATT!!!
Så länge som inget OFÖRUTSETT händer. Irma pillar på datorn eller internettet lägger av.
Jag får över några vänner med barn här och vi ska titta, rösta, äta, dricka och snacka skit. Och naturligtvis ska jag försöka hinna med att LIVE-blogga här också.
Inget avancerat, ett par ord om vad vi tycker här om varje bidrag.
Startordningen ser ut så som följer och tänker du också skriva om ESC och din tittning ikväll så lämna länken här så kan jag kika in till er under kvällens gång. Alltid kul att se vad andra tycker och jämföra med hur man själv sett på saken.
Röstningen hemma hos oss går till så att man ger poäng från 1 till 5. Där 1 är skitdåligt/pinsamt och 5 är vinnarchans. 3 är varken bu eller bä. 2 är dåligt helt enkelt. Och 4 är bra men jag tror inte den kommer att vinna.
Men förhoppning om att det VAR den sista (omgången "operation fettsanering" då och inte vägningen) för hela mitt liv ;)
För fredagsväga kommer jag att fortsätta att göra. Men nu med målet att behålla den vikten som jag landat på och inte med frustrationen att kämpa mig gul och blå för att nå mitt mål (60 komma NOLL kilo).
Den 28 januari 2011 står det i min lista med fredagsvägningar: 77,5 kilo.
Då körde jag kick-offen för min TREDJE omgång av "operation fettsanering" >>>. En livsstilsförändring som skulle ge mig lite nya sunda vanor och få in vardagsmotionen som ett naturligt inslag i mitt liv.
Och som grädde på moset ge mig en kropp som jag kunde vara nöjd med.
Inte perfekt utan NÖJD.
Förr-förr-förra veckan >>> så kände jag att det fick vara nog nu. Jag hade kämpat tillräckligt men ändå inte kommit till min önskade nolla.
Nu fick det vara nog.
Jag skulle sätta P.
Två veckor till skulle jag ge det.
Och efter två veckor, alltså förra veckan, så satte jag P. Då låg jag fortfarande på 1 kilo plus från målet. Men min kropp verkar ha bestämt sig för det.
Jag får acceptera.
Dags att gå vidare.
Mot nya mål.
Att BEHÅLLA vikten och mina nya goda vanor.
Två och nästan ett halvt år senare, efter starten, så ligger vikten på minus 16,5 kilo minus.
Sista mätningen av kroppen gav:
Lår: minus 11 cm.
Rumpa: minus 11 cm.
Navelhöjd: minus 17 cm.
Midjan: minus 13 cm.
Byst: minus 11 cm.
Vilken jäkla förminskning.
Jag är sketnöjd :D
Lugn bara lugn, det kommer före och efterbilder. Jag ska bara komma till stranden och försöka få en efterbild till denna >>>
Denna veckan så har jag fortsatt i samma gamla fotspår som jag knetat i under denna tid. Men jag har börjat att äta normalt, det vill säja lite av varje (börjat med kolhydrater igen tex) med vissa regler. Men utan att kämpa ihjäl mig.
Morgonrunda efter skollämningen.
Tre övningar vid hemkomst: plankan, rygglyft och sidoplankor.
Frukost med smörgås, the, jos och mycket grönsaker.
Frukt som mellanmål.
Smalmat till lunch.
Eftermiddagsmellis brukar inte hinnas med :(
Men eftermiddagsrunda hem från bredvidgåendet.
Och rester, soppa eller något annat lätt på kvällen med en frukt.
INGET annat.(Ja det brukar ju alltid slinka ner lite annat som tuggummi, nötter, skinkskivor, rester från ungarnas tallrikar osv. Men försöka hålla det inom rimliga gränser.)
Och så lite njutning på helgen.
Så ska jag försöka leva nu.
Fredagsvägningen denna veckan visade på: - 0,7 kg från förra veckan.
:D
Wow!
Jag är alltså närmare målet nu än vad jag var vid målgång.
Ja ja det var mensvecka så den får väl ta lite av glorian.
....när jag slits från min stress-bubbla med familje"lycka" och blir medveten (jag har varit medveten om det tidigare men kanske stoppat huvudet i sanden) att det finns riktiga, RIKTIGA, ja riktigt skitviktiga och mycket SKRÄMMANDE saker där ute i världen.
Jag satt här igår, precis som alla andra mornar när Lillskatten försöker att sova därinne i sin säng, och försökte få på pränt något av det som snurrar runt i skallen på mig alla dagar.
Just DÅ var det gårdagens upplevelse av Eurovisions-schlager-semi-finalen som jag såg kvällen innan >>> och blev så GLAD över.
Men så fick jag ögonen på något och jag VISSTE på en gång när jag såg det att detta skulle jag vara tvungen att ta upp, detta skulle jag vara tvungen att läsa om, och TÄNKA på.
Och det svåraste av allt: bedöma mig själv utifrån mitt beteénde och försöka gräva i mitt inre efter en ståndpunkt som jag inte varit medveten om skulle behövas funderas på.
Och till sist, försöka få fram det här UTAN att trassla in mig i fel ord eller lyckas förklara på fel sätt vad jag menar.
Så vad handlar det om?
På instagram så följer jag ett konto som heter @kvinnohat. Det är inte så hemsk som det låter, eller det är det ju om man verkligen ser bakom allt, men det läggs upp en massa bilder där på hur kvinnor framställs i media på konstigt, och i många fall nedlåtande, sätt. Och många gånger tänkvärda frågeställninger som får, i alla fall mig, att tänka till lite.
Igår så skrev de om där om en namninsamling >>> mot Facebook som tydligen hade blockerat en länk där som visst många länkat till och velat visa upp.
Länken >>> listar upp 33 anledningar till varför feminism behövs, och blev blockerad på Facebook för att en av bilderna där visar en tecknad vagina. Det är den officiella förklaringen i alla fall.
Sedemera blev den av-blockerad har jag hört.
Och så fram och tillbaka.
Jag har väl aldrig sett mig som nån feminist (vad jag nu har för uppfattning av vad det är för något). Och jag har väl aldrig sett mig som nån politiker och ställt mig upp och debatterat i politiska frågor. Eller jag har väl aldrig ansett mig vara rasist eller främlingsfientlig, och speciellt inte nu sedan jag själv blivit invandrare och få känna på det.
Jag har sett mig som ganska så normal, med normala värderingar, normal humor, normala åsikter, normalt beteénde.
Vad nu NORMAL ska betyda för någonting.
Men ganska så sund då.
Och jag har tyckt att världen har varit en ganska så bra plats att leva på.
Men när jag läser dessa 33 anledningar till varför feminism behövs så blir jag fruktansvärt omskakad. Jag har sett det här och INTE reagerat på det. Att det ska behövas köras upp i ansiktet på mig för att jag ska reagera.
Det här handlar ju inte om att vara feminist.
Det här handlar ju för i 17 om människors rättigheter och lika värde jorden över.
Och SPECIELLT rädd blir jag när jag ser folks kommentarer till detta.
Tex denna artikel om just detta >>>, och på sidan som nämns i denna artikel där män hävdar att de är bättre än kvinnor >>>.
Läs kommentarerna.
Det låter som skämt men det är riktiga människor bakom dessa åsikter. Verklighet.
Så tänker jag på mig själv.
Jag tycker det är roligt med snuskskämt, speciellt när man driver med karlar och deras konstiga egenskaper ;)
Är det fel?
Kanske har jag skrattat åt något som jag inte borde skrattat åt för att jag inte tänkt i rätt banor.
Och jag tycker att det är ganska så harmlöst med pepparkakor (på tal om att det var ett jäkla rabalder om detta när vi var i Sverige i julas och deras medverkan i Luciatågen osv.)-
Och jag brukar faktiskt säja negerbollar (även fast jag aldrig gjort dem här hemma) men har ALDRIG tänkt på nån neger (person) när jag använt just det ordet. Utan mest själva bollen/godiset då ;)
Och jag tycker att det är vansinnigt lustigt att driva med politiker och hur dumt de brukar bete sig. Men det kanske är grupp-förtyck när jag riktigt tänker efter.
För det är ju egentligen inte viktigt VAD man säjer utan vad man MENAR bakom det man säjer. Man måste tänka till på vad det egentligen är som man känner bakom det där som man skrattar åt.
Skrattar jag åt detta för att jag verkligen TYCKER att "kvinnor" är dumma får som förtjänar att bli utnyttjade, känner att "negrer" är mindre värda och får heta negerbollar, "politiker" är en skock bedragare som ALLA borde sitta i fängelse?
Eller är det roligt?
Eller kanske inte så roligt?
För det är inte ett dugg lustigt att en hel drös med folk tycker att det är OK med våldtäkt i "vissa" situationer.
Eller att kvinnor-saker säljs med naket och manliga saker med karriär och pengar. Ang. detta läs detta >>>.
Inte ett dugg kul faktiskt.
Då sätter man skrattet i vrångstrupen.
Och det är inte ett alls kul när man varje dag på nyheterna här får höra om kvinno-våld. Män som dödar/misshandlar/osv sina kvinnor av en eller annan anledning.
Eller den där händelsen förra veckan när de hittade de där tre flickorna som varit kidnappade under mååååånga år hos okända män.
Eller läsa de hat-kommentarer så fort som någon försöker sig på att skriva om detta.
Jag tror nog att jag är lite feminisk i alla fall när det kommer i kring. För jag tycker inte alls att män är bättre än kvinnor.
Och jag är nog lite politiker ändå för jag tycker inte alls att detta är en feminism-fråga. Jag tycker att det är banne mig en så viktig fråga att den borde vara med överallt och vara självklar.
Alla är lika värda men ändå olika som personer.
Hoppas jag inte snurrade in mig här i alla tankar och meningsuppbyggnader, utan att jag i alla fall fick fram i alla fall, lite av vad jag gått och funderat på.
...och jag sitter naturligtvis här igen. Idag fick jag skitungar i säng till och med lagom så jag kunde se i från början.
Spanien sänder på TV, kors i taket, så det är rejäl feststämning här. Dock så kör de reklam på de viktigaste ställena, typ Sarahs Linda Wardrobes resa genom Sverige, så jag håller mig till den bärbara och Svt.
Hittills så är det bara Island som jag fått nån riktig aha-upplevelse till. Jag är supersvag för killar i kostym ;).
Jag tittade på den bärbara och blev helt fashinerad.
Det var SÅ bra att det hade kunnat plattsa som den RIKTIGA finalen och ingen hade blivit besviken. I alla fall inte jag.
Jag talar inte om bidragen nu utan själva föreställningen. Hon Mede, programledaren, som jag egentligen inte har en aning om vem det är, hon var ju super. Så där riktigt ironiskt perfekt och lagom överdriven att man bara kunde skratta åt det. Så himla bra att driva med (om det nu var ett skämt ;)...?) de andra programledarna för detta program som ju brukar vara så där skrattretande överdrivna jämt.
Och alla små filmsnuttar, fjärilsvideor och annat lull lull runt-i-kring kändes bara SÅ proffsigt.
Och Loreens uppträdande - Ååååååååå!
Men bäst var ändå, och jag bara läääängtar efter att få se fortsättningen, Sarah Dawn Finers - Lindra Woodrobe (eller vad hon nu heter). Jag skrattade innombords så jag grät. Jag skrattade redan när hon gjorde den om Baku förra året och ännu mer nu.
Varför är hon sångerska egentligen?
Fast hon sjunger för jäkla bra OCKSÅ.
Jag är hur nöjd som helst i alla fall och ser fram emot nästa semifinal och den STORA finalen självklart.
Det är klart att veckans Real Life ska handla om detta - Eurovisionsschlagerfestivalfinalen (världens längsta ord måhända?).
Det är MIN blogg.
Jag ÄLSKAR sånt här.
Jag älskar kläderna, festen, spektaklet, de olika bidragen (även om de inte är något bra är det intressant att se vad de olika länderna skickar för något), ja det mesta - förutom resultatet då. Det brukar jag bli SKITirriterad över ;)
Älsklingen ser på fotbollsliganunder hela året.
Jag ser på melodifestivalsligan under nästan hela.
Det är nästan samma sak, fast ändå helt annorlunda ;)
Förra året körde vi ju en Real Life om ESC också >>>.
Och det är bara att hänga på: the more the merrier (ju fler desto roligare) ;)
Alltså inför finalen på lördag:
- Ser/kommer du att se ESC på lördag?
- Något speciellt inplanerat?
- Vad tycker du om ESC?
- Vad har du sett och hört hittills?
- Vad TYCKER du om allt? Bidrag, upplägg, hysterin osv...
Skriv och berätta på din blogg tills pâ LÖRdag (innan själva ESC-finalen börjar), om det du VILL berätta om, fota om du vill. Och lämna länken här i en kommentar till detta inlägg.
På SÖNdag kväll gör jag en sammanställning, så att vi alla kan gå in och kolla hos varandra och få se hur det ESC:as hos varandra.
.....eller INTE ESC:as. Det kan vara mycket sånt också ;)
NATURLIGTVIS sitter jag och tittar på Eurovision Song Contest, semifinal 1.
Naturligtvis sänder INTE Spanien den på TV utan jag får se den på SVT. Tack Sverige.
Och naturligtvis ska veckans Real Life handla om just den eftersom finalen är nu på lördag och jag kör live-bloggning härifrån precis som förra året.
Vilka hänger på i år?
Men det får jag återkomma till för nu måste jag koncentrera mig här om jagy ska få nån ordning på bidragen och åsikterna här. Men hittills så ligger väl Ryssland, Danmark och Nederländerna bra till hos mig.
....efter en MINST sagt orolig natt. Och då var det INTE Lillskatten som sov dåligt i sitt nya rum >>> utan STORskatten ;) som hade lite huvudbryer som spökade.
Irma var NATURLIGTVIS med och fixade i sitt nya rum.
Jag kan ibland förundras över kroppens och hjärnans förmågor att skydda sig själva från härdsmälta genom att focusera sig på saker som inte är dem övermäktiga.
Hänger ni med?
Jag menar, det finns ju jättemångs STORA frågetecken i mitt liv just nu. Orosmoment som gör att det mullrar lite extra i magen och som får mig att darra i hjärtat och undra vad jag egentligen håller på med.
Men tänker jag på dem?
Nej!
Det VÅGAR jag inte.
Istället så har en helt obetydlig petitess hållit mig klarvaken eller låtit mig sova oroligt i natt.
En kille, en granne i huset som jag brukar se ute på gården ibland, kom fram till mig igår och frågade om jag ville ge honom lektioner i att tala engelska.
Och det är klart att jag vill.
Föresten hade vi snackat lite om saken innan så saken var nästan biff.
Men det som höll mig vaken i natt var att jag inte sa till honom hur mycket jag skulle ta för att göra det.
En skitsak.
Varför skulle DET hålla mig vaken för?
Det kan vi ju tala om när som helst.
Och så detta med att vi håller på och leta ny internetleverantör >>>.
Det är väl inget farligt med det. Det blir som det blir. Vi försöker att helgardera oss och informera oss. Men vi kommer att bli lurade i slutänden ändå.
Det VET vi ju.
Försäljarna är dock desperata nu och den senaste ringde säkert sex gånger till Äsklingens mobil, tre gånger hem till oss och två gånger på min mobil, för att få oss att skriva på med dem.
Tror de verkligen att sånt gör oss köpsugna?
I alla fall. Ingen fara med det. Varför ska sånt förstöra min nattsömn?
Och så vaknade jag 4:30 i morse och var orolig av mardrömmarna, började tänka på allt detta (som inte är något värt att tänka på HALV FEM på morgonen) och så blev denna dagen ett enda stort:
....eller idag och idag. Det vet man ju aldrig hur lång tid det tar för en tekniker att komma hit och kolla varför alla lampor blinkar som galningar på internet-grunkan.
Precis när vi var i taget och skulle bestämma om byte till ny internetleverantör.
Men man kan ju inte vara utan internet. Inte ner än en timme eller två MAX.
Just idag när det var perfekt för en härlig måndagslista så krånglar det.
Jag går återkomma i frågan.
Någon är i alla fall stormförtjust i sitt nya rum och har sovit som en stock där inatt.
Någon annan minsta van vid att sova själv har däremot sovit mindre bra i natt och lyssnat ut i mörkret med oroliga öron.
....som är att i största möjliga mån färdigställa Irmas rum som vi hållit på med i EVIGHET ;)
Aldrig hade vi väl trott att det skulle ta sån lång tid.
Efter gårdagens shoppingrunda, med obligatorisk lunch på köttbulle-ikea, så kom vi hem med de TRE viktigaste sakerna som fattades: rullgardin, lampa och matta, samt ett ilsket lysande rött kreditkort.
Så nu har vi månadens magsår fixat ;)
Men förhoppningsvis så kan Irma flytta in i sitt rum ikväll.
OM det går som det ska, vilket det inte ser ut att göra just nu på grund av familjegräl, PMS och springande tid.
Och OM det går att lugna ner, det oförklarliga, helt plötsligt uppflammande, dåliga mamma-samvetet.
Något av det som jag verkligen HATAR med detta att vara förälder är att man aldrig vet vad som är rätt eller fel sätt att göra saker på.
Alltid så finns det TVÅ sidor av saker (om man har tur och det inte finns fler).
Och det är bara du själv som kan bestämma vad som är rätt för dig.
Som nu detta med att flytta Irma till eget rum.
Vanligtvis brukar ju detta ske mycket tidigare än i tre-års-åldern, men nu har det blivit så här av olika skäl. Och man brukar ju tala om rätta åldrar att göra det och vissa åldrar då det av olika utveckligsfaser inte är så lämpligt att göra det.
Flytta till eget rum vill säja.
Ska vi flytta henne nu när hon sover relativt lugnt om nätterna och hon verkar vara trygg i sig själv. Och då riskera att det blir oroligt om nätterna IGEN med nattskräck på grund av seperationsångest eller hon tror att hon blivit åsidosatt?
Eller ska vi vänta tills det kommer en sån där orolig period igen (det vet vi ju att de kommer, de är värre än Terminatorn) och på så sätt liksom passa på när det ändå är något oroligt på gång i hennes utveckling och göra något fint av detta med flytten, att hon blivit stor, fått eget rum, något speciellt, nån firning?
Som vanligt så kommer det säker gå mycket bättre än förväntat och så har man oroat sig alldeles i onödan.
.....eller så går det HELT ÅT SKOGEN.
Det är hur som haver ;)
Hå hå ja ja, det blir i alla fall inget gjort om jag sitter här och tycker synd om mig själv ;)
Ha ha ha ha, detta måste ha varit den roligaste Real Lifen någonsinn. Jisses vad mycket roliga dolda talanger som finns och som man får höra:
OM MAN BARA FRÅGAR...och lyssnar förståss.
Problemet är ju att man far fram genom vardagen utan att ta sig tid att stanna och verkligen TALA med folk.
Jag har i alla fall suttit här med ett stort leénde i ansiktet och bara njutit av att i min fantati se alla dess personer utöva sina talanger i skymundan ;)
Och många proffs-grillare därute. Jag kan inte förstå ur ryktet om att det är karlarna som är proffsgrillare uppstått, när det uppenbarligen finns en massa tjejer där ute som sköter den biten.
Men nu över till det roliga:
De talangfulla är:
- Anna som fick göra en del efterforskningar innan hon kom fram till att hon var en hejjare på en bunt saker. Det är ju inte de vanliga sakerna som man är bra på som ska fram här utan de extra speciella talangerena som att PETA NÄSAN som man vill berätta om.
Ha ha ha gud så roligt. Jag tror jag kissade på mig ;)
- Ann-Mari hade också lite problem med att komma fram till sina DOLDA talanger, men mest på grund av att folk TROR at hon är mycket bättre på mer än vad hon i själva verket är. EN sak dock är hon specialist på till sin makes stora FÖRTVIVLAN: RAKET-STÄDNING ;)
Ha ha ha samma problem här när det raketstädas ;)
- Tanja brukar få lyfta ögonbryn om att trimma hunden. Varför tror ingen att hon KAN det? Hon menar, hur svårt kan det vara egentligen?
Ja jag har ingen aning. Jag har ALDRIG haft hund ;)
- Jenny är bra på MÅNGA saker ;) har ändå en ganska så oväntad talang. Hemma hos dem är det hon som tapetserar och sätter mosaik. Efter att fått blodad tand på teknik-lektionerna i skolan är det hon som skött detta hemma hos dem.
Och så sköter hon grillningen precis som jag ;)
Tack så jättemycket för denna veckan, och ursäkta så mycket att ni fått vänta.
Jag tycker nog bäst om dessa Real Lifer, när man får tänka till lite extra och dra fram det där längst inne hos sig själv som man inte tänker på så ofta.
Här fick "torsdagen from hell" slänga sig i väggen
...för det gick ÖVER förväntan idag.
Jag är så jäkla nöjd.
OCH trött, men ändå sitter jag här med klockan alldeles för långt gången.
Jag måste ju få skryta ;)
Jag vet inte vad det är, och jag har funderat SÅ på det: VAD det är som gör att vissa dagar bara känns så jäkla bra, varför vissa dagar bara flyter på och varför det i slutänden slutar så där lyckligt som det gör i sagorna.
Det KAN vara att skolhämtningen gick UTAN bråk när vi skulle gå hem utan att få ha lekt utanför skolan med kompisarna.
Det KAN ha varit att skitungarna inte bråkade nämnvärt medans jag lagade mat.
Det KAN vara att jag beslöt att laga en garati-rätt till lunch istället för den planerade fisken. Som gick både snabbare och vi slapp mat-gnället vid bordet.
Det KAN vara att jag började med SÅ gott om tid att jag trodde att vi skulle komma jättemycket för tidigt. (Vilket vi naturligtvis INTE gjorde, vi är ju vi. Men vi kom i alla fall i god tid, precis som önskat.)
Det KAN ha varit att ungarna gillar buss och var därför på strålande äventyrshumör.
Det KAN vara många saker.
Om jag bara visste VAD ;)
Men vet ni vad jag TROR var nyckeln?
Och jag skäms nästan över att inse detta.
Men det var nog att jag var trött.
Skittrött.
Jag orkade inte stressa.
Jag orkade inte bry mig.
Jag orkade inte tjata.
Och hur mycket jag än O-gillar det beteéndet, så får jag medge att det funkade med skitungarna, det gick hem hos livet.
Eller så var det bara ett sammanträffande.
Men tanken på att jag kanske skulle börja med lugnande flög förbi i mitt medvetande.
För att lyckas med denna super-mamma-roll som gäckar mig så ;)
/Y
En mycket nöjd som går till sängs med sin "torsdag-from-hell" och lägger den till handlingarna.
...och det är VÄRRE än vanligt. Ett par gånger redan har jag suttit här framför skärmen och nickat till. DET brukar faktiskt inte hända ;)
Ni vet när man är så där slö i kroppen att den känns alldeles mjuk. Och huvudet är så fullt med zzzzz att det känns som man har kola därinne.
Det är omöjligt att rycka upp sig.
Det enda som hjälper är en lur i sängen. Och tro mig, jag har varit och kikat på den flera gånger. Sängen alltså.
Men det finns inte tid, snart ska det skolhämtas.
Förmiddagarna är inte tillräckligt långa.
En alldeles för sen sänggång följt av en lite orolig natt med Irma-uppvaknande ett par gånger.
Seg som kola, det är inte godiset de menar.
Det är JAG idag ;)
Och det är INTE läge att ha en sån dag idag, det är ju "torsdag-from-hell". Älsklingen har långmöte och kommer inte hem förens sent efter läggdags. Så jag ska ha med skitungarna på bredvidgången. Och vi måste åka buss både dit och hem.
...i söndags. Alltså spanska mors dag, så ingen behöver få panik för att de glömt bort något viktigt ;)
Jag fick en STOR blombukett med liljor av skitungarna (Älsklingen fixat naturligtvis) redan på fredagen eftersom vi skulle till sommarstugan över helgen och sist liljorna fick åka bil så tvärdog de och vill INTE vara med längre.
Guldklimpen var jätteledsen över att hans skolknåpade morsdagspresent inte kunde trollas fram. Han var ju sjuk och hade inte varit i skolan på hela veckan.
Därav ingen present.
Efter löfte om efter-firande av morsdag på måndagen, då han varit i skolan och kunnat fixa hem överaskningen, så blev det bättre.
Och tårta blev det kvar efter lördagens grillning >>> så jag blev firad upp över öronen.
Jag kan inte klaga.
Förutom då att jag fick börja morsdagen med att svabba alla golv och städa efter kalaset >>>. Men Älsklingen tog disken och jag fick sitta i solstolen >>> och bli bränd mest hela eftermiddagen. Så det jämnade ut sig.
Jag tänker ofta på hur mycket jag förändrat mig sedan jag fick barn.
Hur mycket LIVET förändrat sig.
Hur allting blev precis INTE så som jag tänkt mig.
Och jag tycker nog att det går framåt.
Jag lär mig.
Det blir bättre och bättre dag för dag ;)
Småbarnsåren är tuffa.
Bebistiden är så intensiv att jag tappade bort mig själv.
Det var så mycket förutfattade meningar om HUR jag skulle vara och VAD jag skulle tänka, känna och göra.
För mycket prestationsångest.
Det fanns inte tid att njuta, vara, mindfullnessa.
Jag kan se en ljusning nu.
Jag ser vad jag gör för fel, fortfarande inte INNAN jag gör dem ;), och jag kan lära mig och dra slutsattser av dem.
Jag kan se att barnen blir större, klarar mer, blir små individer, hjälper till, fungerar FASTÄN jag gör fel och att vi börjar fungera som en FAMILJ och inte bara som ett gäng robotar som försöker ta oss igenom dagen.
Jag kan känna hur YOHANNA kommer tillbaka.
Hur jag kan börja andas och leva igen.
För barnen har kvävt mig.
Eller det är inte barnen som har kvävt mig, utan det som jag trott att jag måste göra för att vara en bra mamma som har tagit all min tid och ork så att det inte blivit något över till att vara Yohanna.
Jag kommer fortfarande ihåg (hur skulle jag någonsin kunna glömma) när jag för första gången skulle vara borta från lille Alexander och åka till hårfrisörskan.
Det dåliga samvetet.
Oron för om Älsklingen skulle klara av det eller tappa bort bebisen ;)
Hur det drog ut på tiden.
Hur Guldklimpen inte ville dricka mjölk på nappflaska, och ingen dag heller efter det.
Hur ångesten kramade om hjärtat när jag inte kunde komma hem fort nog med mina mjölkreserver.
Hur jag nästan körde ihjäl mig på vägen hem, hur jag slängde av mig bilen på gatan utanför och kastade mig upp för trapporna redo att möta en katastrof. För att bara hitta lugn o ro hemma.
Dagen efter hittade inte Älsklingen bilen när han skulle till jobbet. Jag hade glömt att lägga i handbromsen så den hade rullat iväg en bit bort. Som tur var så bodde vi inte i nån nerförsbacke.
Så kan det gå.
Det kommer jag ihåg nu när jag går bort från hemmet flera timmar varje eftermiddag utan att ha ångest.
Jag mår faktiskt bra.
Jag lever upp känner jag.
Jag får kraft att komma hem och ta tag i saker.
Visserligen så finns det andra sidor och känslor, men de tänker jag inte fira idag.
Idag, eller rättare sagt i söndags, firar jag att jag är mamma, klarar av det och till och med blir bättre och bättre på det.
Kanske att jag till och med en dag kan acceptera att jag är den mamman jag är...
Redan igår hade vi vår första meningsskiljaktighet här hemma om vad som börs hinnas med och av VEM.
Uppenbarligen (tycker jag) så kan man inte spendera hela eftermiddagen med att dricka kaffe om man ska få saker och ting gjort.
Det var visst inte lika uppenbart för Älsklingen ;)
Fast jag när en växande misstanke om att det inte var Älsklingen som var kaffesugen och ville passa på när jag var borta utan mer åt svärmorshållet.
Vilket inte gör mig på bättre humör precis ;)
Men det var inte om kaffedrickande som veckans Real Life skulle handla om. Även om det i just i detta fallet, med veckans tema dolda talanger, mycket väl kan vara så att för nån handlar det just om det.
Efter som jag inte kommit till skott igen så kör vi tills på FREDAG..
Så kan vi alla läsa om hur vi har det i det RIKTIGA livet. Alla välkomna såklart.
Och det är bara att hänga på: the more the merrier (ju fler desto roligare) ;)
I helgen, när vi hade Älsklingens jobbarkompisar över på grillning i sommarstugan, kom jag just att tänka på detta.
Folk blev så förvånade över att just JAG skötte grillningen.
Visst kan det, och jag är sorgligt nog mer övertygad om att det i just detta fallet handlar mer om, att grillning anses mer vara en manlig uppgift än en för tjejer.
Men JAG har en dold talang.
Jag är en jäkel på att grilla ;)
Vanligvis brukar jag säja att jag är inte speciellt bra på någonting. Jag har ingen talang, något som jag skulle kunna bli berömd för att kunna utöver det vanliga.
Men jag är jäkligt hyffsad på det mesta.
Med det menar jag att jag klarar av att göra "nästan allting" ;)
Bara det att inget av det är jag nån naturbegåvning på.
Förutom att grilla då.
Och fickparkera också, nu när jag tänker efter.
Vem kunde ana det?
Och folk som får höra att jag har en blogg brukar utbrista:
- Har DU en blogg?
Precis som att jag inte ser ut som en som skulle kunna ha en blogg. Hur nu sånna ser ut ;)
Men det finns alltså förutfattade meningar om vad JAG inte bör kunna. Och folk blir förvånade över det jag VERKLIGEN kan. Ja detta med fickparkerandet blir jag själv till och med rejält förvånad över när jag gör.
Men men.
- Har du nån talang som brukar förvåna folk?
- Har du nån talang som brukar förvåna dig själv?
- Har du nån gång råkat ut för nån situation där folk TROR att du kan eller INTE kan något som egentligen är tvärtom?
Som vanligt så skriv och berätta på din blogg tills pâ FREdag, om det du VILL berätta om, fota om du vill. Och lämna länken här i en kommentar till detta inlägg.
På FREdag kväll gör jag en sammanställning, så att vi alla kan gå in och kolla hos varandra och få en massa överakningar om hur det är med talangerna.
Solen skiner ute och det verkar vara en kalasdag på gång. Jag är lite röd, mest över hela kroppen ;), efter gårdagens solstolssittande och tvättande av bil. EN timme i solen räcker för att bränna sig om man inte smörjt in sig.
Det VISSTE jag ju.
Ändå så var jag för lat.
Och nu stramar det lite, överallt.
Fast INTE i ansiktet där jag hade smörjt in mig med 2-euros-krämen. DET är väl gott betyg ;)?
Irma ligger och sover en sväng innan vi ska hämta Guldklimpen i skolan. HON är lite bättre men inte bra än, så det blir att försöka hålla henne lugn idag också.
Lugnande kanske?
Irma är inte den som är still av sig självt inte ;)
Alexander är väl OK. Lite hosta kvar men i fredags, när jag höll honom hemma från skolan för att försöka kurera den lite, så var han så full av energi och uttråkad efter en veckans stillasittande, att han nästan klättrade på väggarna och höll på att explodera av spring i benen. Så till skolan idag.
Så idag är det alltså skola och bredvidgång >>> som gäller.
Och uppackning av sommarstugeväskor förståss.
De har en tendens att stå kvar i veckor efter vi kommit hem och SÅ kan man ju inte ha det.
- att det blev en jättebra tillställning när Älsklingen bjöd över sina arbetskamrater för poolhäng och grillning på lördagen. Mycket skratt, mycket mat och mycket städa efteråt ;)
Precis som det ska vara.
- att nästa helg plötsligt blev utan planer och det känns SKÖNT för stunden. Även om den senare kommer att fyllas så är i alla fall vetskapen just nu avslappnade ;)
- att det var morsdag här i Spanien igår och jag fick en härlig bukett med liljor av familjen. Tänk att ett par blommor kan få en att gå balobas så ;)
Känner att gårdagens slappande sitter kvar i kroppen och att den helst vill lägga sig i en solstol nu. Men det är dags att gå och hämta i skolan och betala en utflykt som ska vara på onsdag och som jag GLÖMT bort.
...efter att ha haft en lite hektisk helg med Älsklingens jobbarkompisar här på besök hela lördagen.
Vi kom till sommarstugan SENT på fredagskvällen. På lördagen grillade vi och badade med kollegorna. Och idag har vi städat.
Men JUST nu så sitter jag i solstolen och har en lugn stund medans Lillskatten, som är feberfri idag (peppar peppar) äter lunch efter att ha sovit en sväng med sin fader efter ännu en febrig natt.
Idag är det mors dag här i Spanien och jag fick en bukett liljor i fredags som väntar på mig där hemma. Men just nu firar jag alltså mig med en stund i solstolen innan det KAN vara dags för en sväng med dammsugaren i bilen.
Kan och kan vara dags förresten. Dags ÄR det. Frågan är bara om jag tänker göra det eller om tiden springer ifrån mig här i solstolen. ZZZzzz...
....för det har det varit, HELA veckan, och det är inte slut än. Idag och i natt har Lillskatten legat med hög feber och hosta som får det att knottras på armarna.
Jag känner mig lite öm i kroppen och så även Älsklingen. Vi hoppas på att det bara är den jobbiga natten (nätterna) som spökar.
För nu vankas det helg med sommarstugeåkning och grillning med Älsklingens jobbarkompisar.
FREDAGSVÄGNING
+ 0,4 kg
Buääääääää!!!
Det är ju så man får lust att gå och skjuta sig.
Uppenbarligen så räcker det med att TÄNKA på att man ska sluta tänka på att gå NER i vikt för att man ska gå UPP i vikt.
Tänk om det vore så enkelt när man ska gå upp också.
Tänk tänk tänk...
UTVÄRDERING
Nej men jag förtjänar väl detta.....fastän det skär i hjärtat ;)
Vi har haft sjukstuga här hela veckan och inte gjort ett smack mer än att försöka att hålla ungarna lugna och vilandes.
Inga morgonrundor, förutom i onsdags då, då det var helgdag, inga skol-hämtningar eller lämningar. Inga gymnastiska övningar på mattan osv.
Jag har försökt att gått på eftermiddagarna istället, när Älsklingen kommit från jobbet. Men just denna veckan har jag börjat att gå bredvid på en grej som KANSKE kan leda till mitt första steg ut i arbetslivet och ut i stora världen UTANFÖR hemmet och UTAN ungar till hösten när Lillskatten börjar skolan (fortfarande helt otroligt att det redan är dags för henne).
Något litet, pyttelitet men likväl ett steg.
Men detta bredvidgående har varit på eftermiddagarna och det har varit ett fasligt hå med att passa ihop Älsklingens hemkomst med mitt eftermiddagsgående så att jag ska vara i tid till bredvidgången.
Hängde ni med?
Mycket pusslande som har resulterat i både kortare och mindre fettbrännande rundor för mig alltså.
Och här är resultatet av det :(
Så hade vi ju helgdag mitt i veckan och även om jag inte frossade alls någonting, och heller inte lagade nån speciell "fett-mat" ;) så blir det ju lite extra i form av vin och ett bett här och där på nån kaka ;)
Och här är resultatet av det också ;)
Det var inte alls så här jag hade tänkt mig mina två sista veckor på "operation fettsanering".
Inte alls.
Men nu är det så.
Nu är det bara att hoppas att nästa veckan inte innehåller sjukdom för min del......peppar peppar.
(veckans "operation fettsanering" på instagram - yohannailaspalmas)
Ja nu har jag kört den här billighetskrämen (som bland annat veckans Real Life har handlat om) i en vecka och vad ska jag säja?
.....jag är nöjd ;)
Förra veckan så köpte jag ju den här 2-euros-ansikts-krämen i den lokala matvaruaffären >>>: skulle det kunna vara något?
Och under den här veckan så har jag testkört den.
Inte under några hårdare förhållanden, för jag har ju haft sjuka barn här och vi har varit innomhus och slappat hela veckan, men lite hum i frågan har jag fått.
Visserligen har den ingen lukt, men det är väl bara positivt? Ju mindre parfym i, desto mindre skräp och allergiframkallande ämnen va?
Visserligen så smakade den skunk när jag slickade mig om läpparna efteråt, men jag ska ju inte ha den till att äta ;)
Den sögs upp bra av huden och blev inte kladdig och höll huden återfuktad hela dagen och DET är väl egentligen huvudsyftet med en hudkräm.
Nu har den inte fått vara ute under solljus så jag kan ju inte utvärdera solskyddsfaktorn. Och jag har ju inte använt den under många år så jag kan inte utvärdera antirynk-egenskaperna. DET kommer jag ju att bli varse när det är FÖR SENT.
Men på det stora hela så är jag nöjd.
Och vad kan man förvänta sig för 2 euro?
Bara burken och asken måste ju ha kostat mer.
Hur som helst jag köper en del märken men jag testar ALLTID det billigare alternativet först.
Så funkar jag.
Jag har tex flygit med billighetsflyget och testat, nu vet jag hur det funkar. Och i slutänden, för oss som måste mellanlanda på halva vägen och byta plan för att komma hem och på så vis betala dubbla avgifter på allt, så blev det till slut inte billigare.
Jag har köpt högvis med billiga tamponger som jag har i skåpet nu för att jag inte har hjärta att slänga dem där de hör hemma.
Jag köper skor hos kinesen för att över huvud taget kunna köpa skor. Även om de går sönder efter en sommar. Men hellre det än att inte kunna köpa några skor alls. Och vem vill gå omkring i ett par skor mer än en sommar? ;)
Och har provsmakat mig fram till att det finns INGA alternativ till en viss soya eller en viss ketchup. Då går jag hellre ketchup- och soya-lös ;)
Alltså, VISSA saker är jag beredd att betala för, för att jag VET att de är värda sitt pris. Andra saker har jag genom noggrann testning ;) insett att det finns lika bra, mer ekonomiska, alternativ.
Sånt där måste man leta sig fram till själv vad man känner.
Andra som berättar om sina känslor för märkesvaror är:
- Madredetres berättar att med tre tonårsdöttrar i familjen så gäller det att raskt komma fram till VILKA varor som är värda sitt pris och vilka som det finns lika goda alternativ till halva priset. För det är strykande åtgång på förbrukningsartiklar där.
- Tanja kör med märkesvaror i ansiktet, men det behöver inte alltid vara dyrt. När man har speciella behov som hon har,gäller det att hitta just det där märket som funkar. Och sedan är man ju inte så pigg på att byta.
- Bettan har ett par märken som hon kör med men oftast blir det de ekonomiska alternativen. Dock påpekar hon något mycket självklart egentligen: att har man inte råd att köpa de dyra märkena så är de ju definitivt inte värda sitt pris.
- AnneliH som brukar hänga här nere på Gran Canaria erkänner att hon är nog mest stolt över de saker som hon köpt här nere, märke eller inget märke. Eftersom det inte finns någon annan som går omkring i samma som hon i hennes "håla". Och jag håller med: fler kineser till folket ;)
- Anna avslutar med att berätta att VISSA saker finns ALLTID med på hennes inköpslista och DE märkena och kvallitetsstämplarna tummar hon ALDRIG på ;)
Vi verkar vara ganska så lika här, allihopa som har utvärderat vår märkesshopping. För det mesta handlar vi ekonomiskt men det finns vissa märken som verkligen är värda sitt pris: tamponger, ketchup, diskmedel, hårshampo......
Och om detta hade varit ett sponsrat inlägg så hade vi kunnat skriva ut namnen men SI det var det inte ;)
...och så kan man lägga Valborgsfirande och första-maj-helgdag till handlingarna.
Poff som vanligt.
Dagen var underbart slapp och skön ÄVEN fast bägge skitungarna har varit sjuka och vi har varit innomhus i pyjamas hela dagen.
(gårdagen och dagen på instagram - yohannailaspalmas)
Valborg med sjukstuga och valborgsfirande för MIN del medans de övriga var hemma.
1:a maj med morgonrunda, mysdag, matlagning, middagssovning och blomstervård.
Så kom jag då iväg på Valborgsfirande med LasPalmas-svenskarna vid engelska kyrkan här i stan. Himla mysigt och trevligt men väldigt "KONSTIGT" ;)
Först och främst var det konstigt att gå iväg ensam på en familjetillställning UTAN mina bihang. De sitter ju nästan klistrade på mig 24 timmar om dygnet så jag är liksom inte van att vara själv.
Och framför allt inte van att inte behöva ha ögon i nacken och inte kunna föra en normal konversation utan att bli avbruten ;)
Men jag vande mig snabbt och passade på att njuta av fulla muggar.
För det andra så var det konstigt att komma ihop sig med en bunt människor som talade svenska och betedde sig så svenskt att det NÄSTAN kändes som man var i Sverige. Det var grillning MED marinader, allsång ur häften, tipspromenad och kaffetermosar så långt ögat nådde.
Bara regnet som fattades så hade det varit PRECIS som i Sverige ;)
SÅ himla synd att inte Familjen Kaos kunde vara komplett och uppleva tillsammans.
Men men, bättre att de var hemma.
Guldklimpen har varit sjuk med nästan 40 graders feber sen i lördags och en hosta som låter så det knottrar sig på armarna. Idag var han dock feberfri men nu har Lillskatten tagit över.
Det blir ju lätt så i en familj.
Bara nu JAG klarar mig från detta.
Och att Lillskatten blir så pass kurrant att vi kan åka till sommarstugan i helgen.