Igår så var det ju Kanarieöarnas nationaldag och vi var ute på firning mest hela dagen.
Förr om åren har det alltid varit så att vi varit nere i sommarstugan och solat och badat, så något speciellt national-ös-firande har vi inte riktigt haft. Bara en sväng i shoppingcentret där nere, där man i-och-för-sig alltid haft någon form av firande för att visa turisterna.

Men i år så tänkte vi passa på när det i alla fall inföll på en mitt-i-veckan-dag och vi i alla fall var kvar i Las Palmas OCH i alla fall hade införskaffat nya fina folkdräkter till ungarna.

Vi drog i väg...







Staden Las Palmas hade anordnat en massa galej och firande på olika ställen i staden och jag hade varit förutseénde och skrivit ut programmet. Tyvärr inte SÅ förutseénde att jag kom ihåg att ta med det så det blev kvar hemma ;)
Men men vi visste vart vi skulle.

Vi åkte till ett kvarter inte långt från där vi bor där det skulle vara musik, fårklippning, provsmakning av kanarisk mat, lekar, ansiktsmålning, hopppslott m.m.

Som alltid så var Familjen Kaos ute i sista minuten och kom på sluttampen av kalaset. Men vi fick oss i alla fall lite musik, titta på djur och Alexander hittade en klasskompis i vimmlet.





Och djur fick vi titta på, sånt är ovanligt i Las Palmas och hade inte ungarna fått komma till Sverige och vara på landet så vette70-singen om de hade sett några levande hittills.
Fast då hade en geting stuckit Guldklimpen på låret innan så han var inte alls på humör att imponeras över några får eller en jättetjur som fanns på en inhägnad tennisbana.

Sen drog vi iväg till Santa-Catalina-Parken där vi först åt vår picnic i parkeringhuset (gu så mysigt) i säkert skydd från solen som gassade från en klarblå himmel och gjorde att alla fick svårt att andas i de kliande folkdräkterna.

Vi hade tänkt oss att det skulle vara fullt pådrag i parken eftersom det är nån form av stadens hjärta när det kommer till festligheter. Men där var det nästan dött när vi kom och vi fick roa oss med glassätning i skuggan vid busshållsplatsen där det även bjöds på spektakel av nån vilsekommen musikgrupp med lust att uppträda.





Så satt vi lite mera i skuggan och väntade på att jippot skulle komma i gång. Och när den stekande mitt-på-dagen-solen lugnat ner sig lite började folk komma fram i parken och det ornades lekar för barnen och alla väntade på musik och folkdans-tåget som skulle komma förbidansandes "nån gång".

Men sedan så blev klockan så mycket att det var dags att åka hem. Det var ju skoldag dagen efter. Men jag kan förstå att aktiviteterna börjar sent här, för det är ingen som härdar ut att vara ute i solen mitt på dagen. Så allt blir liksom fördröjt.
Kalaset kom igång senare fick vi läsa om i tidningen dagen efter. Men då var vi redan hemma och satt som trötta mjölsäckar i soffan.
Det tar på krafterna att vara på kalas ;)

/Y