Här har små grytor fått öron

...och man får verkligen passa sig för vad man klämmer ur sig här hemma. Och DET känns faktiskt ganska så konstigt att efter hela tiden kunna ha talat om det mesta över huvudena på våra små grytor.

Men nu börjar det alltså läcka ut ;)

 

Man kan se hur det riktigt snurrar i kugghjulen inne i huvudet på Guldklimpen när vi sitter och pratar med varandra, Älsklingen och jag.

OM han (Guldklimpen alltså och inte Älsklingen som jag ju talar med), inte sitter framför TV:n eller håller på att spela på Nintendot, vill säja. Då finns det inget i världen som kan fånga hans uppmärksamhet.

Jag tror faktiskt att taket skulle kunna falla ner OBEMÄRKT ;)

 

 

 

 

Min svärmor har en irriterande ovana att hitta på "flyktvägar" ur kniviga situationer med ungarna. Om det var någon som började skrika efter GODIIIIIIS vid matbordet så inflikade hon snabbt att:

- Ja ja, vi ska bara äta färdigt först, så får ni godis sen.

Och ungarna blev ju tysta då och åt snällt.

OM man hade tur.

 

Just godis-exemplet kanske inte var så bra, för INGEN unge vill ju äta om den blivit lovad godis, men ni hajjar situationen.

Situationen som fungerade OK medans ungarna var "mindre" och glömde fortare än vad de åt. När måltiden var överstökad så hade alla glömt att det skulle vankas godis. Ja fast inte godis då för det var ett dumt exempel ;)

 

Tills Guldklimpen blev "stor" och nu har fått en fungerande minne.

Nu kommer han ihåg längre än 5 minuter.

Mycket, mycket längre ;)

Just nu har vi frågan:

- Mamma när fyller jag år?

Och den har vi hållit på med sedan julen slutade. Konstigt nog kommer han aldrig ihåg svaret på den frågan ;)

 

I alla fall.

Jag har tröttnat på att säja åt min svärmor att göra så där. Hitta på lätta undanflykter med ungarna. Bättre att ta konfliken på en gång, tycker jag.

Ja jag har tröttnat på att säja åt min svärmor att locka med godis också, och att ha godis framme precis när vi ska äta osv.

Men det är som att hälla vatten på en gås.

Så då tycker jag att HON får ta konflikterna som uppstår: typ skrikande ungar som inte vill äta mat när de sett godisskålen på rumsbordet, för att fortsätta godisexemplet.

 

Hur som helst, min son åt ett par bullar hemma hos svärmor för lääääänge sedan och blev så förtjust i dem att han promt ville ha en egen påse. Svärmor som inte ville vara dum lovade att hon skulle köpa en påse för att inte få något bråk.

Jag tror aldrig hon hade för avsikt att någonsinn köpa den där bullpåsen för varenda gång vi kom hem till henne och Guldklimpen frågade efter bullarna så hade hon glömt dem. Och varenda gång så lovade hon att I MORGON så köper jag dem.

 

Veckorna gick och VARENDA dag så frågade Guldklimpen mig om farmor köpt de där bullarna. Och VARENDA gång så hade hon glömt det. Jag talade ju om detta med Älsklingen och gnällde om att hans mamma hela tiden hittade på undanflykter till ungarna istället för att säja som det var:

- att jag har glömt bort det. Jag har inte tid att köpa bullar. Jag tycker inte du borde äta fler bullar. Eller vad det nu var som hon hade för skäl.

 

Till slut så tröttnade jag på tjatet och sa som det var till Guldklimpen:

- Du ska inte lyssna på allt som Farmor säjer. Hon säjer så mycket och glömmer mer än hälften. Tro inte på allt som hon lovar dig.

 

Det blev slut på tjatet.

Men en dag när vi stog ute på gården och talade med svärmor så utbrister plötsligt Guldklimpen:

- Mamma säjer att jag inte ska lyssna på vad du säjer, för du är gammal och glömmer allt.

 

Jaha ja.

Det kändes ju inte alls pinsamt ;) hrmmmmm.

Men nästa dag så fanns det en påse med bullar till Guldklimpen hemma hos svärmor.

 

Så går det till här ;)

 

/Y

Hahahahaha / Tufft att ha mother-in-law
så nära.
Wake-up call! Ungar absorberar
ALLTING!!! Och, tyvärr, kommer en del av det absorberade ut vid olämpliga tillfällen.
Been there - done that!

:) ja, ibland är det tufft att ha barn :) men då kanske hon lärde sig något av Alexander

Ja du barn citerar oss när vi minst anar och vill det... Och ja dom hör och förstår mer än många kanske tror. Kram

Hahaha, barn är så finurligt underbara:)