Sammanställning av Real Life - Mobiltelefon

En väninna till mig säjer att hon vill inte ha sin man som vän på Facebook. Inte heller sina vänner som bor "på armlängds avstånd". Hon använder Facebook till att visa upp bilder för familjen och för att hålla kontakten med dem som är för långt bort för att åka och hälsa på.

Hon menar på att det som hon och sin man har att säja varandra ska de säja ansikte mot ansikte. Och de vänner som bor nära vill hon ringa till eller åka och hälsa på. Inte skicka opersonliga meddelande som till slut gör att de "verkliga" mötena blir färre och färre.

Hon säjer att Facebook gör henne mer OSOCIAL.

 

Jag håller MED henne.

Och INTE, på samma gång.

 

Veckans Real Life handlade om mobiltelefoner och om dessa och andra sociala medier gör oss mer sociala eller tvärt-om.

 

 

 

 

Jag har aldrig varit nån stor fan av att ringa.

Faktum är faktiskt att ringa nästan står på min lista över saker som jag hatar. Absolut står den på min lista över saker som jag försöker att undvika i mitt liv.

 

Och jag vet inte varför.

 

Mitt sociala liv består av att folk ringer till mig, jag träffar någon ute på stan av en slump, eller det skickas mail eller SMS.

Så nu när Facebook kom så blev det ju en jättelättnad att jag kunde komunicera med "hela världen" OM jag ville. Utan att behöva det där ångestladdade ögonblicket innan jag lyfte luren.

För vad händer i en relation när det bara är en som bryr sig om att hålla kontakten?

Jo förr eller senare så rinner det ut i sanden och DET har varit min stora ångest över denna telfonerings-fobi som jag begåvats med.

 

Och nu har jag ju också fått tillgång till whatsapp och behöver inte oroa mig för SMS-kostnader eller annat världsligt ;)

Bara att köra på med födelsedagsgratulationer, morgonhälsningar och kort på vardagslivet om vartannat.

 

SÅ Facebook, mobiltelefonen och gratis SMS-program gör MIG socialare. Jag "samtalar" mycket mer nu, och med många fler, än vad jag gjorde innan. Och dessa konversationer har i sin tur gett upphov till fler möten i "verkliga" livet, än om jag suttit hemma och försökt samla mod till att ta upp telefonluren och ringa.

 

Frågan är ju sen hur jag verkligen UPPFÖR mig när jag är på dessa möten i VERKLIGA livet med VERKLIGA människor.

Målsättningen är ju att jag inte ska slita fram mobilen så fort som det blippar i den. FAST jag skulle ju svara om det ringde, så vad är då skillnaden?

Jag försöker att ta kort, just nu, och försöka lägga upp dem när jag kommer en stund för mig själv och inte rakt framför någon som jag samtalar med.

 

Än har jag dock inte varit i något socialt sammanhang tillsammans med min nya leksak. Så jag kan fortfarande inte utvärdera mig själv där. Men jag har stängt av så mycket som det går av blippandet i alla fall. Så att jag inte ska höra något ;)

 

 

Fler som funderat över mobiltelefoner denna veckan är:

 

- Jennys funderingar över detta är ju att visst är det konstigt när alla sitter med sina mobiler. Men hon tänker att så går det till nu. Fär HUR skulle hon klara sig utan sin, som hon älskar ;)

 

- Mormor Mu berättar en massa roliga historier från sin mobiltid och tycker att man nog lär skartta åt eländet när hela familjen sitter och stirrar ner i sina mobiler och det piper och blippar hela tiden. Men nog är det en trygghet att ha med sig den hela tiden. OM.....

 

- Tanja, som är ny här och hälsas hjärtligt välkommen, kan nog inte leva utan sin mobil, just därför att den är så mycket MER än just en telefon. Och mer social tycker hon nog att hon har blivit. Man kan ju vara ÖVERALLT och chatta med VEM SOM HELST med mobilen.

 

- Dagliga Ljusglimtar ogillar egentligen beteendet som dessa mobiler fört med sig, även om det ger henne så många möjligheter. Förr kunde man ha en död minut och bara sitta och låta tankarna gå. Och sånna tillfällen är nog nyttiga också.

 

- AnneliH tycker att var och en gör som de vill. HON är inte uppkopplad/tillgänglig 24 timmar om dygnet. Blippar det vid olämpligt tillfälle så får personen i andra änden vänta. Fast när hon räknar upp vad hon använder sin mobil till så känner hon: Herre gud, skaffa dig ett liv ;)

 

- Wildrose har definitivt blivit MER social sedan mobilen kom. Nu skickar hon ofta små mess för att visa att hon inte glömt bort sina vänner. Och hon tycker att det är dumt att reta sig på folk som tycker om att pilla med sina "leksaker". Dock borde hon fundera lite på att använda den mindre när hon är med sonen.

 

- Ansibecki får ofta frågan om hon inte ska skaffa sig en smartphone snart men det ska hon inte. Hon ska ha denna tills den går sönder. Den fungerar.....till att ringa med och skicka SMS. Det som hon behöver. Hon tycker att det är lite överdrivet allt detta med att folk ska fota hela tiden och lägga ut. Tanten i henne HAR talat ;)

 

- Ann-Mari har ingen egen mobil, den hon använder ägs av jobbet och fungerar i bästa fall till att ringa med. Hon gör INGET annat med den. Men med gubbens iPhone.....där görs det andra saker. Dock tycker hon inte om att vara på ställen där alla sitten med huvudena böjda över sina mobiler. Och som tur är så gör inga av deras vänner det ;)

 

- Anna skulle aldrig klara sig utan sin mobil. Tyvärr! Den är hennes allt, som hon sköter det mesta med. Dock är klockan den viktigaste funktionen ;) Hon har ett kort för nått år sedan där fyra vuxna, som skulle umgås när ungarna lagt sig, sitter och bligar ner i sina mobiler. Tre av dem spelandes WF, med VARANDRA ;)

 

Ja herre gud, vad ska man säja. Tekniken går framåt och beteénder ändras. Det nya kommer alltid att betraktas som just nytt och kanske lite "fel". Men det går sällan att stoppa...

Tack så jättemycket för alla era historier. Som vanligt väldigt underhållande att läsa.

 

/Y

Härlig läsning som vanligt! Nä, det går ju nästan inte avgöra om mobilen är till ondo eller till godo här i världen. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka när jag var 15 år att; "när jag är 50 år då går nästan alla omkring med en telefon i handen"...det fanns ju bara sladdar och telefonkiosker då.

Vad roligt att läsa! Tack för den sammanfattningen!
Jag tycker det lät gulligt att de spelade med varandra som Anna skrev. Det är ju nya tidens sällskapsspel! :))

Men men jag kunde inte sluta tänka på första meningen.. Hade min man sagt så hade jag undrat vad han har att dölja =)
kram