Här har vi fredagsmyst

...i alla fall de TIO minutrar som var mellan bråket vid middagen då Guldklimpen inte fick väga på stolen eller borsta ner brödsmulorna på golvet (vi har faktiskt ingen damsugar-hund) och Lillskatten inte fick bita sin storebror i armen eller sprätta paella-ris runt om i vardagsrummet (vi har inte heller nån ris-pickar-höna så vitt jag vet) och övertröttsbråket vid sagoläsningen då Irma var så trött att hon gick åt på grund av vägrad middagslur men ändå skulle ligga I sagoboken och Alexander blev tvärförbannad för jag sa att de skulle gå in och fortsätta läsa boken i hans säng så Irma fick somna och han hörde "slut för idag".

 

Tio minutrar är inte att förakta och man kan få dem att verka som världen bästa fredagsmys med en RÄTT bild ;)

 

 

 

 

Det har varit en lång arbetsvecka fylld med en massa aktiviteter och på något sätt så har det varit jag som fått dra rollen som förälder själv.

Från tidig morgon till sen kväll.

Fastklistrad på ungarna som ett jäkla frimärke.

Sånt tär på Yohanna-rollen. Det blir lite FÖR mycket mamma-roll.

 

Jag är inte arg på Älsklingen (även om det verkar som det när jag skäller och surar). Utan jag är arg på situationen som gör att han får jobba, ha möten, tvätta lastbilen, fixa med bilen, gå på kurs. För sig själv, med andra vuxna, dricka kaffe, vara bara sig själv, lyssna på musik osv.

Och jag får gå här hemma och skälla och gnälla som värsta sur-kärringen, helt utan att jag VILL det. Hon kommer av sig självt ;)

 

Fredag alltså. Helt vanlig fredag ;)

 

I morgon väntar det extraknäck för mig på förmiddagen som städpatrull på ett kontor. Vi får se hur det går.

Men extra-pengar är extra-pengar.

Lediga helgen får vänta.

I alla fall kommer jag att få vara för mig själv och det är ju alltid något.

 

Nu sätter jag P här för idag.

 

/Y

Jag känner så igen dina tankar...

OJ vad jag kanner igen det dar. Och ibland kanner jag mig som griniga morsan som suckar och klagar och gnaller och ar arg, FAST jag sjalva valt att vara hemma med mina barn. Men nar man ar med dem fran morgon till kvall utan mojlighet att bara stirra 10 minuter, ga pa toaletten sjalv (varfor hander det alltid nagot med ungarna sa fort man stanger toalettdorren?) prata med nagon vuxen, allt det dar utan barn. Ar det nog inte sa konstigt att man blir gnallig? Ibland vill jag flytta till Sverige och bli granne med mina foraldrar, sa jag skulle jag kunna slanga in ungarna dar 10 min nar mitt humoret kniper. JA jag DROMMER om sadant. ;) ibland. ;)

Tycker nog vi hemma-mammor ska klappa oss sjalva pa axeln och vara nojda anda, for det ar inte alltid latt, men trots det fixar vi ju detta dag in och dag ut. Ja vi gnaller och ar arga, men det gor nog foraldrar som jobbar oxa. ;)

Halsningar fran en annan hemma-mamma

Men vad roligt att få X-traknäcka och göra något annat :) Det kan ju pigga upp även fast det är lördag. Kram

Åh, jag förstår så väl vad du menar! Min "räddning" kom då jag började sälja tw, då dotter nr 1 var 1 år och 4 mån, då hade jag liksom fått "nog" av att inte ha min egna tid, mitt egna liv...så jag börjde som Tupperware konsulent, och verkligen Njöööt av att gå åka iväg på kvällarna och träffa VANLIGA människor, som inte bara pratade blöjor och smakportioner osv Vuxna mäniskor med vuxna samtalsämnen, mycket skratt och så tjänade jag ju pengar också, bra med pengar! (På att ha roligt !!!) Sedan gjorde jag det ju till mitt jobb, och fortsatte jobba (bara) med det i 16 år, och saknar det ju än idag...men som sagt, det startade som en "räddning" ifrån mamma-livet :)
kram kram