Här var TVÅ veckor över

....och föräldrarna är adjöade för den här gången. Hur kan TVÅ veckor gå så himla fort? Riktigt skrämmande.

Och vad som är ÄN mer skrämmande är att vi inte vet när vi syns igen.

DET gör ont i hjärtat...

 

 

 

 

Vi skjutsade hem föräldrarna till sitt hotell efter att lunchat loss på en riktig fest- avskeds-måltid:

Spagetti Carbonare a´la Yohanna

och Körsbärspaj (bortagjord) med vaniljyoghurt och glass.

Vädret här var precis på det humöret som det passade sig. Grått hela dagen förutom mitt i då solen sken på oss vid skolhämtningen.

 

 

 

 

 

 

Roligare än så här blir det inte nu, för jag är inte på något vidare humör.

Ganska så, rätt så ledsen om jag får säja det själv. Och så är det skolutflykt med Guldklimpens skola i morgon och jag ska åka själv (alltså ingen bär-hjälp av Älsklingen som måste jobba) med mina två skitungar samt vagn och bilbarnstol i släp för att få komma på bussen. För att inte tala om alla kläder som ska med, plus frukost- och lunch-matsäck på det.

 

Vi får se hur det går.

Jag är faktiskt ganska så nervös och orolig.

 

/Y

 

 

 

Usch vad tråkigt när man måste säga hejdå! <3

Vet du, det kommer gå bra imorgon! För att "mammor är hjältar som jobbar i det tysta". Vi kan allt! ;)

Ska tänka på dig imorgon! Och vafan...när VI kommer ner ska veckorna gå i slowmotion?! Det har ju jag bestämt!

Kram!

Hoppas det går bra imorgon, man klarar så mycket mera än vad man tror. Det är naturligt att gruva sig inför saker.
Tycker inte heller att avsked är någon höjdare.

Kram