....för mina föräldrar är ju här från Sverige och hälsar på under två veckor.
Ingen fara, min lillasyster är hemma hos dem och vaktar hus och hund, så det gör inget att jag skriver det här ;)
Att få besök är ALLTID kul, missförstå mig rätt här.
Det är situationen som kan köra i hop sig och göra det besvärligt och jobbigt.
Vardagslivet och prestationsångesten är de två främsta faktorer som kan göra att det kör ihop sig och blir en negativ känsla.
Igår övade jag mig ju i att sitta still och inte göra någonting
medans Guldklimpen var på svenskakurs >>>. Detta var bilden
jag tog till detta inlägget men som mobilen inte ville ladda upp.
Går bra att slappna av då, när saker strular ;)
Jag blir alltid överlycklig när mina föräldrar kommer och hälsar på. Så trevligt att träffa dem och samtidigt lite sorgligt för jag inser hur mycket jag går miste om i deras liv och de i mitt. Blir medveten om att vi bor SÅ långt ifrån varandra.
Saknar verkligen den där möjligheten att bara kunna kila över på en fika, få lite ögonblickshjälp om det skulle bli för motigt eller att de skulle kunna titta förbi för att barnvakta helt spontant om andan skulle falla på och Älsklingen och jag skulle ha en peng över för att gå ut en sväng.
Om, om, om .....
Därför blir jag så ledsen när det kör ihop sig i mitt huvud och jag känner att situationen kan bli mig för övermäktig. Jag vill så mycket, vill visa dem så mycket, vill ta igen så mycket som vi missat, få dem att se hur mitt liv är, visa ön där jag bor och vad för roliga saker som finns här.
SAMTIDIGT:
...så ska vardagen fungera, mat ska lagas, ungar ska hämtas och skjutsas, kläder tvättas/vikas/hängas, mat ska handlas, räkningar betalas osv. Vardagen ska fungera.
Jag vill blogga, facebooka, instagramma, skriva på min bok och allt det där som jag BRUKAR göra en helt vanlig dag.
Här-om-kvällen när jag skulle gå och lägga mig så låg jag i sängen och bara kände i bröstet att: nu går jag sönder....
Samtidigt så VILL jag ju så mycket. Vaknar tidigare på mornarna och känner ett sputtlande glädje och entusiasm över att de är här. VAD för skoj ska jag hitta på med dem idag?
Så jag funderar och planerar, för att få in så många aktiviteter som möjligt på de här två veckorna. Och går nästan sönder i iver över att få till så mycket roligt för dem så de inte ska bli uttråkade.
NÄR de OCH jag i själva verket bara vill sitta still och slappa och dricka kaffe.
Men det är så svårt att få stopp på mig.
Men nu tror jag att jag slagit till bromsen, NU när jag kom att tänka på känslan som BRUKAR infinna sig när de har åkt hem, att:
- VARFÖR har vi flängt omkring så mycket? Vi har ju inte haft tid att sitta still och bara vara.
Håll kvar den känslan Yohanna och bara var ett tag.
Så nu ska jag hämta Guldklimpen i skolan, slänga in väskor och färdiglagad mat i Osceanångaren och ratta söderöver för lite poolhäng och bara varande.
/Y
