Här skenade fantasin iväg

I går fick jag ju ett telefonsamtal som inte fick den utgången som jag hoppats på >>>. Och visst var det ett jobb.

Jag blir så himla trött på mig själv.

För att låta fantasin och drömmarna skena iväg utan nån som helst anledning.

 

Men så här var det, som min pappa brukar säja ;)

 

 

 

Här-om-veckan satt jag och talade med en väninna som berättade att hon fått ett jobberbjudande som hon inte kunnat ta för att hon accepterat ett annat jobb.

Ja, över vissa haglar det erbjudanden och jag är inte ett dugg avis ;)

 

Men det kunde kanske vara någonting för dig sa hon. Halvtid, med språkkunnskaper och administrativa uppgifter.

Som klippt och skuret.

Men det är ju i södra delen, sa hon. Lite långt för dig att åka.

Och så snackade vi inte mer om det.

 

Men på natten så kunde jag inte sova utan låg bara och tänkte på det där jobbet som passade mig så bra. Va fasiken, så långt är det ju inte, jag kunde köpa mig en liten bil, och det är ju inte så att jobberbjudandena haglar direkt över mig och vi skulle verkligen behöva detta. Irma kunde gå på dagis och Alexander skulle kunna äta i skolan. Jag skulle kunna klara det. Med lite pill.

 

Jag som inte ens börjat att tänkt på att börja jobba. Jo, jag har tänkt, men eftersom arbetslösheten och den ekonomiska krisen här fortfarande är så stor så har jag inte haft något hopp.

Jag tänkte snarare ta detta sista år, innan Irma börjar skolan, som ett njutningsår och vara mammaledig med gott samvete och förhoppningsvist kunna skriva färdigt nån bok eller avsluta något annat projekt som jag har i mitt huvud.

 

Men nu blev jag sketasugen på att få börja jobba.

Ärligt talat så blev jag väl mest sketasugen på att få ha lite egna pengar ;)

 

När jag väl fått numret till den här snubben som hade det här lediga jobbet så satt jag med lappen i handen och kallsvettades. Jag är dålig, ingen ide att ljuga, jag är världssämst, på att ringa telefonsamtal. Speciellt då för att erbjuda tjänster som tillhandahålls av mig själv och inte har efterfrågats av den som jag ringer till.

 

Jag visste inte hur många svepsjäl jag skulle hitta på för att slippa ringa. Men saken är den att jag egentligen inte ville ringa för att jag inte ville ha svar på frågan.

Jag ville inte bli av med alla de drömmar och förhoppningar som jag dumt nog redan skapat i mitt huvud.

 

Och visst var det så när jag ringde, platsen var redan tillsatt.

Ve och förbannelse vilken besvikelse.

 

Men jag ringde i alla fall.

DET är jag stolt över.

Och snubben sa i alla fall att han skulle spara mitt nummer i fall situationen ändrade sig.

.....det SA han i alla fall.

 

/Y

Ja, alla de där "Nejsvaren" är ju lite nedslående...men plötsligt händer det :) säger de som vet bättre, men att bryta ihop och komma igen tär på krafterna.

Känner igen mig väl i detta med att man går och målar upp bilder inom sig själv på hur något skall bli och sedan när man börjar närma sig, vad det nu e, så blir man skrajsen och orolig och tvekar på sig själv... Men vad är det värsta som kan hända? Det är väl det man får intala sig :-) Jag har jobbat på samma arbetsplats sedan jag gick ur gymnasiet och jag är 40 år i år.... Jag vet att jag är bra på mitt jobb och omtyckt av mina arbetskamrater, men ändå så undrar man ibland - när skall de upptäcka att jag inte är så bra som man vill att andra ska tro?????

Jag har ett tips till dig om jobb! Inte för jag vet om de söker någon just nu, men kanske kan det vara värt ännu ett telefonsamtal nu när du e på "G"! Vi brukar alltid semestra i Bahia Feliz och där vet jag att de har velat ha svensk och spansk talande personer på Hotel Orquidea (tidigare iallafall!) som arbetar med administrativa uppgifter och bl a har kontakten mot charterbolagen. Det ligger ju förvisso i södra delen men ändå i norra delen av den södra delen!!! Flygplatsen vet jag också att jag har stött på svenska damer som arbetar på! Ring dit med!!
Ha en bra helg!
/Johanna

Usch, det spelar ingen roll HUR bra jag är på något så sitter de där telefonsamtalen så vansinnigt långt in. Grym att du faktiskt ringde, oavsett utgång. Och nästa gång kommer jobbet inte vara tillsatt!

Typiskt!
Hoppas du dyker på något annat minst lika bra när du minst anar det.

Tack för grattiset ;) kanske uttryckte mig lite konstigt, men det är inget jobb jag har fått, det är praktik utan lön...Det jag menade att det är så tröttsamt att höra folk säga att det inte är någon konst att få ett jobb om man vill...men det fiNNs ju inte så gott om dem..och självförtroendet sjunker i takt med tiden.