Här har det varits på posten

... men ibland så är det så till och jag blir generad över mig själv.

 

Samma sak idag, stekande sol på kontoret. Jag sick-sackar mellan kontorsstolen och svalkan i köket, och har slagit till på stort med ett glas SAFT. Tänk, jag har faktiskt hittat en saft här nere, en engelsk dock, men den smakar faktiskt barndoms-BOB-blandsaft.

Nästan i alla fall.

Jag är inte så petig längre om sånt där.

 

Blandar man saften med bubbelvatten så får man nästan en känsla av lyx och flärd.

Nästan....

Som sagt jag är inte så petig längre.

 

 

 

 

Idag, på morgonen, kom vi faktiskt iväg till posten.

Det var öppet.

Visserligen lyste kreditkortet rött, det är ju slutet på månaden så vem ska jag lura? - men det gick att betala med det. Problemen skjuter vi på framtiden ;)

 

Men när jag stog där på posten och liksom såg oss själva utifrån så var det ingen rolig syn. Jag är ju banne mig en karikatyr på karikatyren av en härdad småbarnsmamma.

Jag började skämmas.

Men så slutade jag med det för jag orkade inte bry mig.

Ännu ett karraktärsdrag i karikatyren.

 

Trött på grund av för varmt sovrum så 2-åring, som borde ha eget rum men på grund av fuktsanering som dragit ut på tiden får sova inne hos föräldrarna, inte sover bra utan vaknar och ska ha vatten vereviga minut.

 

Och så ett liv från köket klockan 5 i morse. Jag sover igenom det mesta på mornarna för jag är ju van vid att Älsklingen går upp då. Normala morgonljud, som återkommer och inte är farliga, vänjer man sig vid. Jag vet. Vår familj bodde bredvid järnvägen när jag var liten.

Ingen skada skedd....förhoppningsvis.

 

Men när det kommer ett annolunda ljud när man sover, och speciellt detta som betyder kakeckerlacks-jakt på g, japp då sätts hela stenåldermäniskan i försvarsberedskap. Här ska det försvaras familj.

Klarvaken på en gång.

Älsklingen jagade pekfingerstor kackerlacka i köket. Älsklingen är proffs så utgången för kackerlackan var ju utstakad redan när den satte sina smutsiga ....klor?...tassar?....ben?...spröt? hemma hos oss.

Men jag, klarvaken och adrenalinet på topp.

 

Hur som helst vi var ju på posten. Skitlång kö och inga kölappar. Sånt är överkurs här. Nej lååååång kö med folk som svär och klagar högljutt, det är mer Spanien. Helst ska några señoras tränga sig också men inte idag. Idag var det lugnt på just den fronten.

 

Men jag var ju tvungen att ställa mig vid ett bord för att förbereda mitt paket för att sedan ställa mig sist i kön. Och när jag satte igång med förberederiet, för jag HADE fått med mig både adress, det som skulle vara I paketet, en penna OCH ett papper att skriva med samt en omgång papper och penna till, till Irma. Det slår aldrig fel. Ser Irma någon skriva så ska hon skriva också.

Om inte, gråt och tandagnisslan.

Nu var jag förberedd.

 

Jag koncentrerade mig i högst TRE sekunder med att skriva något käckt till paketet och under dessa ögonblick hann Irma med att måla HELA sig och sina kläder med sin bläckpenna.

Nybörjarmiss där Yohanna.

Inte bläckpenna till ungar.

BLYERTSPENNA!

 

Så då fick hon ju inte ha den mer och gråt och tandagnisslan för hela slanten inne på posten.

Alla såg och HÖRDE vad som var på G.

Så var det gråt och tandagnisslan genom hela den lååååånga kön och inte ens avledningsleksakerna som jag tagit med, man är väl rutinerad ;), lyckades med sitt syfte att avleda superarg 2-åring.

Kast i golvet så fort som jag försökte avleda.

Bort med dom.

 

Så skulle skorna av och kastas runt lokalen. Under fortsatt gråt och tandagnisslan och det var nu som karikatyren av trött småbarnsmamma satte in.

Jag slog dövörat till.

Funkar skitbra för mig.

Funkar inte lika bra för de runt omkring som börjar att sucka och stöna och titta anklagande på mig att jag bara MÅSTE komma på något sätt att få tyst på detta.

 

Men jag härdade ut.

Alla 2-årings-mammor VET ju att är de på det humöret, ja då hjälper inte någonting. Bara att mamman ger sig och SÅ roligt skulle vi inte ha det idag.

Jag köpte vadderat kuvert och fick reda på att nu var jag tvungen att packetera kuvertet vid ett annat bord och sedan komma tillbaka för att frankera det, via kön.

När kassörskan såg paniken i mina ögon så ändrade hon sig till att jag kunde få stå kvar i kassan och packa färdig så skulle hon ta mig när hon blev ledig.

 

Så där ja.

Paketet skickat.

Gråt och tandagnisslan överlevd.

Och hela posten drog en lättnades suck när vi traskade ut.

 

Hem för att äta frukost.

Så går det till här minsann ;)

 

/Y

Jag tackar makten där ovan att jag slipper sådant jobb. Mina barn är vuxna och det är mina barnbarn också. så de får ta hand om sina ohängda ungar själva. Skämt åsido. De bor inte i närheten av mig. De flesta i Stockholm och en i Eslöv. Vi i Helsingborg.

Det var roligt att hitta dig igen.

Kram/Gilla

Du skriver så roligt så jag var tvungen att dra lite på munnen men förstår att du kanske inte gjorde det. Vilken tur att ni inte behövde köa igen :) Kramen!

Åh.. jag förstår dig verkligen vad gäller tålamod. Min sätts jämnt på prov när det är hundra olika kö-system och en jävla förvirring. Kul efteråt dock ;)