Skrivet den: 2012-05-15 Klockan: 13:56:38
Vattenkoppor & värme
Japp sâ var den förmiddagen över.
Tiden bara flyger förbi och ännu värre blir det när rutinerna blir omkullkastade som nu när vi är hemma med vattenkoppor och inte kan gâ ut för att det är FÖR varmt.
Ja det kan faktiskt bli för varmt ;)
Det är skönt, ja kanske inte skönt men i alla fall uthärdligt, när man fâr ligga pâ stranden i hettan och kan doppa sig med gämna mellanrum.
Men vem kan göra det när det inte är semester?
Nej det är vardag, folk mâste jobba, ungar ska gâ i skolan och livet mâste fortsätta. Dâ är det inte roligt med 40 grader.
Och pâ natten sâ blir det jobbigt. Alla svettas, blir törstiga och sover inte alls bra.
Fast det är ju inte sâ här jämt. Redan idag sâ är det svalare. Inte mycket, men det märks att brisen som fläktar inte är ökenhet utan lite friskande.
Här gâr vi alla omkring mer eller mindra nakna ;) och Irma fördriver tiden med att räkna vattenkoppor pâ Alexander.
Det här med vattenkoppor är ju mystiskt. Hade jag inte VETAT att vi varit exponerade för smittan och gâtt och väntat pâ att de skulle bryta ut, ja dâ hade jag troligtvis missat dem.
I alla fall till en början.
Det kom en för mânga dagar sedan, mitt pâ näsan, som jag trodde var ett sâr först men nu inte är sâ säker. Sedan hade ju bägge ungarna lite feber i helgen. Men inget oroväckande. Alex runt 38 och Irma kanske lite mer. Men ingen var hängig eller klagade. Jag trodde att det var värmen.
Sâ i mândags morse när jag väckte Alexander för att gâ till skolan sâ sâg jag nâgra smâ röda myggbett men jag hade lätt kunnat skicka iväg honom till skolan. Man kan fâ sâdana av värmen ocksâ.
Men sâ sâg jag en blâsa i munnen och dâ fick han stanna hemma. Och under dagen sâ kom det ju fler och fler occh nu är det ju ingen tvekan. Dock har han inte JÄTTEmânga. Och inga stora blâsor. Och ingen feber.
Vi skulle kunna ha varit ute, om det inte var för värmen dâ.
Men ska inte prickarna börja pâ bröstet och sedan sprida sig utât?
Men som jag förstâtt det sâ är ju varje barn en egen värld och alla reagerar olika. Än sâ länge sâ har jag inte sett till nâgra utslag hos Irma. Men det är ju lika bra att de kommer pâ en gâng. Nu när vi redan sitter i smeten sâ att säja ;)
Nu kör vi pâ här sâ fâr vi se när Älsklingen kommer hem och i vilket tillstând som han befinner sig i efter en hel dag i solen, 37 grader och LÂNGbyxor.
Stackaren...
/Y
PS Glöm inte bort veckans Real Life tills i morgon kväll >>>. DS
Tiden bara flyger förbi och ännu värre blir det när rutinerna blir omkullkastade som nu när vi är hemma med vattenkoppor och inte kan gâ ut för att det är FÖR varmt.
Ja det kan faktiskt bli för varmt ;)
Det är skönt, ja kanske inte skönt men i alla fall uthärdligt, när man fâr ligga pâ stranden i hettan och kan doppa sig med gämna mellanrum.
Men vem kan göra det när det inte är semester?
Nej det är vardag, folk mâste jobba, ungar ska gâ i skolan och livet mâste fortsätta. Dâ är det inte roligt med 40 grader.
Och pâ natten sâ blir det jobbigt. Alla svettas, blir törstiga och sover inte alls bra.
Fast det är ju inte sâ här jämt. Redan idag sâ är det svalare. Inte mycket, men det märks att brisen som fläktar inte är ökenhet utan lite friskande.
Här gâr vi alla omkring mer eller mindra nakna ;) och Irma fördriver tiden med att räkna vattenkoppor pâ Alexander.
Det här med vattenkoppor är ju mystiskt. Hade jag inte VETAT att vi varit exponerade för smittan och gâtt och väntat pâ att de skulle bryta ut, ja dâ hade jag troligtvis missat dem.
I alla fall till en början.
Det kom en för mânga dagar sedan, mitt pâ näsan, som jag trodde var ett sâr först men nu inte är sâ säker. Sedan hade ju bägge ungarna lite feber i helgen. Men inget oroväckande. Alex runt 38 och Irma kanske lite mer. Men ingen var hängig eller klagade. Jag trodde att det var värmen.
Sâ i mândags morse när jag väckte Alexander för att gâ till skolan sâ sâg jag nâgra smâ röda myggbett men jag hade lätt kunnat skicka iväg honom till skolan. Man kan fâ sâdana av värmen ocksâ.
Men sâ sâg jag en blâsa i munnen och dâ fick han stanna hemma. Och under dagen sâ kom det ju fler och fler occh nu är det ju ingen tvekan. Dock har han inte JÄTTEmânga. Och inga stora blâsor. Och ingen feber.
Vi skulle kunna ha varit ute, om det inte var för värmen dâ.
Men ska inte prickarna börja pâ bröstet och sedan sprida sig utât?
Men som jag förstâtt det sâ är ju varje barn en egen värld och alla reagerar olika. Än sâ länge sâ har jag inte sett till nâgra utslag hos Irma. Men det är ju lika bra att de kommer pâ en gâng. Nu när vi redan sitter i smeten sâ att säja ;)
Nu kör vi pâ här sâ fâr vi se när Älsklingen kommer hem och i vilket tillstând som han befinner sig i efter en hel dag i solen, 37 grader och LÂNGbyxor.
Stackaren...
/Y
PS Glöm inte bort veckans Real Life tills i morgon kväll >>>. DS
Kommentarer
Postat av: Mor
Kramar i massor till er alla.
Postat av: Anna
Prickigt var det där minsann! Hoppas det går över fort!
Trackback