...om än bara visuellt skickar jag till min alldeles egna mamma.

Liljekonvaljer är, för mig, för alltid förknippade med vår, underbar doft och just MORS DAG och jag har just precis avslutat ett videosamtal med min mor där hon visade mig sim morsdagsbukett som hon själv fått gått ut och plockat sig.
Nu när jag sitter så långt bort måste det bli på det sättet, annars är jag den liljekonvaljs-morsdags-buketts-ansvarige i vår familj ;)



Det här med att få ändrad förståelse för hur det är att vara mamma först när man själv blivit mamma, det tycker jag är himla onödigt.
Tänk om jag förstått, eller snarare vetat hur det var, när jag var tonåring till, när jag hela tiden suckade och klagade på mina föräldrar och orerade vitt och brett över att jag minsann ALDRIG skulle göra så mot mina barn. Tänk vad mycket ödmjukare jag varit och hur mycket bråk vi sluppit i familjen.

Men det är ju så man vet inte hur det är att vara mamma innan man själv blir det.
Och man vet inte hur det är att vara vuxen när man är tonåring. Även om man är ÖVERTYGAD om det.
Och man förstår inte hur mycket man kan sakna just liljekonvaljer förens man sitter där en mors dag och det enda man kan sniffa på som på det mest avlägsnaste sätt kan påminna det minsta om liljekonvaljer är en parfym som påstås lukta något helt annat. Men sniffar på den, det gör jag ändå ;)

Jag har blivit oerhört ödmjuk inför detta, på sista tiden, nu när jag närmar mig de 40 och börjar bli någolunda vuxen ;)
Detta oerhörda att man ändrar faktiskt åsikter, att allt var inte så som man tänkte innan, att man får mer förståelse för hur saker och ting är och var.
Att detta ordspråk:
Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man faktiskt vet..
...att det ordspråket är så jäkla sant.

Jag ser tillbaka på min barndom, mina föräldrar och mina syskon. Kommer ihåg hur jag såg på saker och ting då, hur jag uppfattade allt och vad som jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle vara överens om.
Nu sitter jag själv här och är mamma med den enorma pressen på mig att göra allt det där som jag tykte då och inser nu att jag faktiskt inte är så säker på att jag tycker likadant nu som då.
Hänger ni med?

Och det känner jag mig väldigt ödmjuk inför och väldigt överväldigad av.
Respekt!

Den här bilden älskar jag från i mars när mina föräldrar var här och hälsade på. Jag är inte säker på att min mor är överens med mig men det bjuder jag på. De har så ROLIGT tillsammans ;)

Och det här blev kanske en massa svammel, men mest är det ett försök att be om ursäkt till min mor då, nu på hennes dag, för att jag var så himla arrogant när jag var tonåring och trodde att jag visste allt. Nu VET jag att jag inte har en susning om det mesta ;)

Och ett tack och en firning av att vi faktiskt är mamma och dotter. Och att vi nu har en mycket bättre kontakt och förståelse för varandra än någonsin.
Tänk att det ska behövas klämmas ut 4-kilos-klumpar på ställen som aldrig borde behövas utsättas för ens tanken, för att inse det mest självklara här i livet.

Jag älskar dig mamma (och pappa också förståss) och saknar er jättemycket.
Nu får jag gå och sniffa lite mer på parfymen som ska lukta något helt annat än just liljekonvaljer.

/Y