Jag hade egentligen tänkt att skriva om att det är min fars födelsedag i dag och att vi ska åka ner dit så fort som Älsklingen kommer hem från jobbet.

Att ungarna vaknade ovanligt tidigt idag när vi skulle vara hemma och inte gå till skolan. Hur kan det komma sig?
De visste inte om att vi skulle vara hemma. Ändå så vaknar de tidigare.
Mystiskt.

Att vi varit i väg till vårdcentralen och fått 3:e sprutan i skinkan och tillfrisknandet går frammåt.

Och att vi är hemma från skolan i dag för att Spanien har gått ut i strejk och i skolan skulle det vara mini-bemanning så bäst att hålla barnen hemma de som kan.

Allt detta skulle jag skriva om, men så snöade jag in på detta med strejken som Spanien utlyst idag. Jag läste om strejken hos Dagens Industri >>> och den kanariska tidningen Canarias 7 >>>.
Det står mycket fint däri och det står mycket krångligt hit och dit och det kan nog vara så att folk inte orkar bry sig om allt detta.

Men sett det ur min synvinkel, från ett perspektiv som ger blanka 17 i politiken och hur det fungerar, som lever i verkligheten så är det så att skillnaden mot att jobba här mot att jobba i Sverige är enorm.
Jag säjer inte att det är perfekt att jobba i Sverige, men det är himla mycket bättre.
Jag blir så ledsen när jag hör Älsklingen tala om sitt jobb och hur det går till där, så vi har nästan slutat tala om det här hemma. Jag vet, det är ju tvärt om man borde göra. Men jag blir så upprörd att jag bara får lust att ta telefonen och ringa chefen och skälla ut honom efter noter >>>.
Och det får jag ju inte.

Alltså, Spanien strejkar för att det har blivit så mycket sämre för arbetarna här. Det har blivit lättare för företagen att avskeda och nu så lever arbetarna under ständig rädsla att bli av med jobbet. Finns det en jobbig arbetare som klagar mycket, ja då hittar man sonika på en anledning att avskeda den om det inte finns någon riktig och så är man av med den.
Det står 500 i kö till ditt jobb om det inte passar, är det underliggande hotet som arbetarna ständigt känner.

Älsklingens kusin tex jobbade på en helt vanlig matvarukedja typ Maxi. En dag blev hon anklagad för att ha stulit i butiken och avskedad.
Hon hade inte gjort något men affären behövde bli av med personal.
Nu får hon, kusinen, lägga ut pengar på advokat och lägga ner tid på att stämma jobbet, vänta på utredning och rättegång. Och ni som har följt mitt fall med husberdägeriet vet att vi är upp i i över 5 års väntan på vår rättegång >>>.
Folk orkar inte.
De struntar i det och så vinner företagen.

Älsklingens chef tex. Han har följt med Älsklingen ut och jobbat idag. Officiellt är det för att skydda honom om det skulle hoppa på några arga strejkare som vill straffa strejkbrytare som Älsklingen. Men det underliggande hotet att "om du går ut i strejk så finns det andra som vill ha ditt jobb" är ju alldeles för uppenbar i detta fall.
Jag ringde honom förut och hittills så hade de inte blivit utsatta för något aggresivt ute på gatan.

Så är det ju också detta med pengarna. Att gå ut i strejk är ju varje arbetares rättighet. Men alla har faktiskt inte råd att bli av med en del av lönen. Jag har talat med mammor utanför skolan och de flesta säjer samma sak. Nej vi ska jobba. Vi kan inte avvara lönen och det kan inte vi heller. När varje månad går jämt ut så har man inte råd att få ett bortfall så där helt plötsligt.
Så en kommentar på Facebook
"¿El dinero que le quitaran de la nomina a los trabajadores que hacen huelga,se lo daran los sindicatos de los millones que reciben a cuenta del estado?"
Översättning typ: Kommer facken att gå in och ersätta alla de löner som blir indragna på grund av strejken, med pengarna som de får från staten?"
Ja pengar är en viktig fråga när man är så fattig att man inte har råd att strejka men kanske behöver det desto mer.

Så såg jag en läsarkommentar på DI som frågade hur de strejkande ville lösa situationen. Att strejk skulle inte vara något bra sätt att få det man ville ha utan man skulle komma med en lösning. Men är det liksom inte därför vi har politiker, för att DE ska komma med hållbara lösningar åt folket?
Men folk ser alla rika politiker som tar pengar från de fattiga arbetslösa och så har vi en konflikt på hög nivå.

Punkt slut. För nu blev detta alldeles för långt för en solig dag när man inte ska tänka på vare sig att pengarna sinar eller att Älsklingen kan råka ut för något tråkigt ute på arbete.
Nej nu är det födelsedag och familjemys. Om än med en liten tagg i hjärtat för hur det fungerar där ute i vilda världen.

/Y