Suck!
Är det verkligen fredag?
Det känns inte som det.
Dagen började faktisk bra även fast vi haft en Irma-natt igen.
Vad är det som har tagit åt henne?
Älsklingen var hemma på sovmorgon eftersom de ska ha kurs på jobbet idag och i morgon, LÖRDAG. Han skulle i alla fall äta frukost med oss.
Men så gick det åt skogen...

FREDAGSVÄGNING
+ 100 gram.
Jag ska inte ens försöka att verka positiv och säja att det inte gör någonting. Jag ska vara REAL LIFE och erkänna att jag är verkligen besviken och fredagshumöret gick åt fanders.

Inte bättre blev det av att Irma fick tag på en av Alexanders kvarglömda pennor och målade hela vardagsrumsbordet innan vi andra hunnit upp ur sängarna. Och att Alexander retade upp mig till vulkanutbrott och jag konfiskerade alla hans bilar och bil-parkerings-hus för obestämbar famtid.

Älsklingen åt en snabb frukost medans Alexander bölade som en ambulans och Irma tvärvägrade att äta och grät för det. Medans jag gjorde något som min mor brukade göra när vi var små och som jag svurit att aldrig göra själv, blänga med det onda ögat åt höger och vänster.
Han tyckte nog att det var ganska så skönt att komma hemifrån och det skulle JAG också tycka att det var.

Jag vill också åka på kurs med mina arbetskamrater. Klä mig fint och få lite lugn o ro. Skatta och prata med vuxna människor. Äta gratis lunch och gå på föreläsning om viktiga saker så att jag känner att jag utvecklar mig.
I stället sitter jag här hemma och är sur, sjuk och blir bara tjockare och tjockare.

Ja som ni märker så är jag redigt trött på att vara positiv. Och det är en del av livet också.
Bara önskar att det inte var en del av mitt liv så OFTA ;)

UTVÄRDERING
Ja det är väl inte så mycket att utvärdera. Jag var ute och gick min promenix på måndagseftermiddag när Alexander låg sjuk hemma i soffan och Älsklingen kommit hem från jobbet.
Höll på att svimma på halva men trodde att det var ett sockerfall men slutförde i alla fall rundan, om än på darriga ben.

Dagen efter så hade jag halsfluss och tiden därefter har varit pencillin och vila.
Mer har det inte varit.

Jag har inte ätit så mycket, men heller inte lite.
Jag har inte motionerat, men man kan väl knappast påstå att småbarnslivet är något stillasittande liv.
Ingen mens att skylla vikten på.
Ingen PMS att skylla humöret på. Och föresten så är jag ganska så trött på att skylla på saker.

Vi var hos doktorn nu på förmiddagen och hon ordinerade vila och kurering för hela familjen denna helg. Jag tog henne verkligen på orden och började att storstäda lägenheten för att bli av med allt raseri som jag hade innom mig.
Men Alexander fick ett vansinnesutbrott för att han inte fick äta pizza till mellanmål och väckte Irma som bara sovit i 30 minuter och var jätteledsen för det.
Så nu är vi alla tillbaka på ruta ett, där vi började i morse, humörmässigt. Ungarna bölar och jag blänger argt hit och dit.

Ska verkligen bli roligt att gå till svärmor och äta lunch nu. Kanske hon säjer något provocerande som får mig att fjutta på och börja tala om sanningar hit och dit. Man vet aldrig.
Kanske som värsta såpoperan så här mitt i vardagen.

Appropå att skylla på saker så funderar jag på om jag inte ska ta och ta en sån där milli-vecka nästa vecka och hålla benhårt på mat och motion.
För det är ju faktiskt så att går man inte ner i vikt så har man inte skött in- och utgifterna på kalorikontot, så är det bara. Det är bara det att man brukar alltid komma på små ursäkter och lögner åt sig själv.
Så nu kanske jag borde skicka mig själv på milli-läger nästa vecka. Så att jag ABSOULUT inte kan ha något att skylla på, på nästa fredagsvägning.
Det får jag fundera på.

Det var denna veckan, vecka 7.
Mat - bakläxa.
Stegmål - bakläxa.
Plankan - bakläxa.
Och 5,3 kilo till målvikt.
En skitvecka.
Hur har det gått för er?

/Y