Världens bästa Guldklimp fyller 5 år idag och det ska vi naturligtvis fira efter bästa förmåga. Jag gick till och med upp extra tidigt, 15 hela minutrar men det gör man underverk på ibland, och fixade speciell födelsedagsfrukost till jubilaren.
Tänk vad lite rostat bröd med jorgubbssylt på sängen kan få en annars så morgongrinig Guldklimp på gott humör. Ja fast det kanske inte enbart var marmeladsmörgåsarna utan mer kanske att det var födelsedag och frukost på sängen som var så speciellt.

Och tänk vad en icke morgongrinig Guldklimp och 15 minutrar extra på morgonen kan få en annars så morgongrinig småbarnsmamma på gott humör. Eller det kanske mer var tanken på att det är fredag och ett glatt besked från vågen som gjorde det ;)

I alla fall. Det blev födelsedagsfrukost på sängen, promenix till skolan med festligt födelsedagsfika att bjuda på, solskensrunda för mig och Irma i sommarvärme som plötsligt infunnit sig, dusch, frukost och nu väntar vi på morföräldrar som ska anlända för att få fika.

Efter skolan så ska Alexander få välja lunch, så jag antar att vi kommer att åka till MacceD. Så blir det presentöppning och ihoppackning för att åka söderöver till sommarstugan.

I morgon vankas det pool-födelsedags-kalas med familj och vänner och till det måste ju allt förberedas. Så jag antar att det blir lite stress idag också.
Men än så länge så känner jag mig cool.

Alexander ja, jag vill ju skriva om honom också, precis som jag gör med Irma. Men det är svårt. Ena dagen är det sig och andra dagen är det så. Tendenserna är inte lika klara längre.
Men.
Alexander är en jättego kille som är väldigt kärleksfull av sig. Han kommer ofta och kramas och pussas. Säjer ofta att han älskar oss och hur bra vi är.
Fast lika ofta så är jag ju snorförbannad på oss och vill aldrig mera se oss.
Ja humöret är väldigt upp och ner.
Svårt att hänga med.

Han sover hela nätterna nu och det är få saker som kan väcka honom när han väl somnat. Man kan flytta på honom hit och dit, från bilen och in i sängen. Rättare sagt det är omöjligt att väcka honom om han väl har somnat.
Han somnar själv i sin säng mellan 8 och halv nio och sover tills jag väcker honom klockan 7:15 på vardagar. På helgerna är han uppe och hoppar innan dess. Fast ibland kan han få för sig att sova till klockan 8. Det kan vankas överaskningar ibland. Sällan så inträffar det ju samtidigt som Irma bestämt sig för att sova hon också.

Äter gör han, när han väl äter.
Jag ska inte klaga för jag hör att det finns barn som är mycket värre med maten än vad Alexander är. Och när han väl gillar maten och sätter igång och äter, ja då äter han. Jag har fått en liten föraning om vad som komma skall i tonåren.
Men det är fortfarande kinkit med att sätta sig vid bordet, äta själv och att smaka på det som ser mystiskt ut. Men det går bättre och bättre och jag antar att jag också lär mig att uppmuntra bättre och bättre.

I skolan verkar det som att Alexander är nån form av superelev. Han klagar aldrig, slåss aldrig, blir aldrig arg, säjer inte emot, gör som han blir tillsagd osv.
Jag känner inte riktigt igen det som lärarinnan berättar och undrar ibland om det verkligen än min son som hon talar om.
Men jag tar åt mig berömmet och är stolt.

Det som är det största problemet med Alexander just nu är att han blir arg för allt och låter som en tjur. Och Irma har tagit över det och smittas ju av hans stämning. Han blir arg när vi ska äta, när det är dags att stänga av TV:n, när vi ska åka bort, när vi ska åka hem, när det är läggdags osv.
Allt!
Och han kan få otroliga raseriutbrott som jag inte vet hur jag ska hantera. Han får gå på sitt rum och smäller då igen dörren så hela huset skakar och sen så kastar han saker där inne.
Mest hjärtskärande är när han sitter på sitt rum och gråter och klagar att ingen tycker om honom, Alexander bara är dum hela tiden.
Då förklarar jag för honom att han inte är dum, han gör dumma saker och saker kan man ändra på. Och att vi alltid kommer att älska honom. Men klart jag blir arg också...
Men så kommer han ut efter två minutrar och säjer att han har tänkt klart och så är allt bra igen.

Annars så lär de sig väldigt mycket och det är svårt att hinna med som förälder och släppa efter på vad de får göra och ge ansvar. Han kan hoppa och gå balaskgång. Äter själv och häller upp mjölj själv. Kan bära tallriken och glaset till köket efter maten. Leker själv i lekparken med de andra barnen, under ett vakande öga förståss. Han är på G att lära sig cykla och att simma. Räknar till 20 och mer därtill på spanska och svenska, och engelskan hänger på lite efter. Kan alla bokstäverna och det fattas bara lite för att läsa.

Han berättar otroliga historier som man inte alltid hänger med i och ritar både folk och bilar så man ser vad det föreställer.
Han älskar att se på TV, spela dataspel och Nintendor. Timmar och timmar kan gå utan att man hör ett ljud, förutom när Irma stör honom. Då blir han arg som ett bi.



Ja det är min Guldklimp, min förstfödde, the one and only Alexander.
♥

/Y