Varför ska jag plåga mig själv med detta?
Jag har ju varit sjuk och föräldrarna är ju här på besök. Det kommer inte att bli glada nyheter så varför utsätta mig för risken?
Men dum som jag var så hoppades jag ju, precis som alltid, att det skulle ha skett mirakel och hoppade upp på vågen.
+ 1,5 kilo.
Känn på den du!
Men jag bestämde mig raskt för och jag har faktiskt inte under hela dagen, brytt mig om detta. Utan ta det för vad det är.
Jag har varit sjuk. Riktigt sjuk. Och jag har rätt att vara det.
Doktorn sa när jag var där och frågade om hon inte kunde undersöka hela familjen, för det måste vara något tokigt med oss som blir sjuka hela tiden:
- Nej jag tror inte det Yohanna. Jag tror att du var sjuk och du blev aldrig riktigt frisk från den sjukan. När du nu blev utsatt igen så hade du imunförsvaret i botten och åkte dit igen.
Så det kanske är så. Jag har kanske börjat med mina morgonrundor för tidigt efter sjukdomarna. Satt igång igen fastän jag inte varit 100%. Jag kan ju inte lägga mig i sängen och vara sjuk en vecka, så funkar det inte med att vara mamma. Livet måste fortgå. Men jag kan kanske ta det lite lugnt....are.
Som nu till exempel. Jag känner mig nästan helt återställt och skulle lugnt kunna börja med mina morgonrundor igen. Men om jag nu ska vara lite försiktig och lyssna lite extra på kroppen så, om jag ska vara riktig ärlig, så känner jag mig lite darrig i benen, lite svag i kroppen, inte riktigt 100. Och jag kanske ska lyssna på det. Istället för att säja till mig själv att sluta sjåpa mig.
Jag ska faktiskt ta det lite piano ett tag ;)
Och så detta med besöket.
Det blir ju en väldans mycke mat och fika ;)
Men det tar jag igen med ett naffs när jag är kry igen.
Det var denna veckan, vecka 11 (verklig tid är 1 år och 9 veckor sedan jag startade).
Mat - Inte bra. Antingen för sjuk för att äta någonting. Eller också njutning på restaurang.
Stegmål - Bara skolhämtning och lämning.
Plankan - Inte en chans.
Och 4,7 kilo till målvikt.
Skit! Men det får vara så nu.
Hur har det gått för er?
/Y
11