I går eftermiddag åkte vi ner till Las Canteras-stranden för att prova ännu en ny lekpark med barnen, för att Yohanna skulle få sin dagliga dos med prommenix och för att vi sedan skulle kunna gå in på shoppingcentrumet Las Arenas för att leta på nån magisk lösning till Irmas rum.

 

Jag powerwalkade Canteras-stranden fram och tillbaka. Tog cirkus en timme och jag tog INGA kort fastän det var sånna fina bilder. Mörk, ovädersnalkande himmel mot guldgul sand och surfande badsjälar. Det finns ju inget dåligt väder. Och det var ju inte kallt.

 

Jag tog inga kort, dels för att jag inte visst att detta skulle bli en dag som det skulle skrivas ett blogginlägg om. Och dels så övade jag mig i att mindfullnessa. Vara i ögon-blicket. Se vad jag gjorde och uppleva det, istället för att ständigt söka intressanta motiv och stanna för att fota.

 

Hur som helst, att powerwalka på Las Canteras är som att ta själsligt självmord. Visserligen är det många som motionerar på den avenyn, men ännu fler sitter bredvid på de otaliga ute-serveringarna och dricker en drink, äter något gott eller slickar på en glass. Jag har VÄLDIGT svårt att motivera mig när jag ser sånt och går hela tiden omkring och funderar på varför jag måste powerwalka och kämpa som en gnu när det enda jag vill är att sitta på en uteservering och njuta av livet.

 

När det blir semester, då jäklar...

 

I alla fall. Efter fettbränning och rastning av ungar gick vi till shoppingcentret och jag spetade in på H&M medans de andra roade sig med en PlayMobil-utställning som fanns där.

Hur skulle jag kunna undvika att gå in på H&M?

Det stog ju REA med stora bokstäver i skyltfönstret.

 

Och det FÖRSTA som jag fick syn på var mina boyfriend-jeans-shorts som jag köpte mig för så länge sedan och som jag lovat mig själv att belöna mig med igen, fast i en annan storlek, när jag kommit ner i min målvikt.

Och de ENDA paret som fanns kvar var min storlek 38.

Det var ju klart att jag var tvungen att köpa dem. Ett sådant tillfälle får man inte låta gå sig förbi. Och när jag ändå var i farten så fick det följa med en jeansklänning med hem också.

10 euro.

Det är ju som hittat.

 

Och allt från ett presentkort som jag fick för lääääänge sedan, så jag behöver inte ha dåligt samvete för det ;)

 

 

Nu är bara frågan om jag ska ta detta fynd som ett tecken på att jag redan är i mål, eftersom jag hittade belöningen nu och inte sen ;)

Ha ha man hittar på vilka ursäkter som helst...

 

/Y