Vet ni vad som står nere på parkeringen just nu?
En alldeles sprillans ny toffee-färgad Volkswagen Caddy Maxi.
Och den är vår :)

Ibland går det bara så där över förväntan super-duper kalas, att man liksom får dåligt samvete för att det går så bra.
Idag har varit en sån dag.

Det skulle inte bli en sån dag enligt planeringen och det började definitivt inte som en, då jag och Alexander kom ihop oss så hårstråna rök, redan INNAN skollämningen. Och jag mådde dåligt och var ledsen ända tills skolhämtningen då Alexander skuttade ut ur skolan utan några som helst tecken på att ha lidigt samvetskval av samma kaliber som jag.

Sen blev det bara bättre.
Lunch hos svärmor som gick jättebra och ingen som bråkade eller stog i.
Så kom Älsklinge hem LÅÅÅÅNGT innan förväntad tid. Han hade ju varit på kurs på jobbet och inte väntats hem förens långt efter ungarnas sängdags.
Så ringde killen från bilfirman och sa att vi kunde komma och hämta den nya bilen.
Och försäkringsbolaget samarbetade bra och fixade per telefon.
Det var nästan så man inte trodde att man var i Spanien ;)

Men nu så står det en sprillans ny bil på parkeringen.
Ungarna ligger och sover.
Spruttelvinet är poppat och fredagsmyset på topp.

I morgon vankas det premiärtur. Men först så ska vi bara bocka av elektrikerbesök och upplösning av sladdhärva i proppskåpet.
Vågar man verkligen hoppas på att det ska lösa sig också?
Förtjänar jag verkligen allt detta?

Men nu hänger ögonlocken på denna slitna kvinna, trots att stegräknaren inte är uppe i sitt antal.

ZZzzzzzz
/Y