Efter en sân här dag, när jag varit själv med ungarna hela dagen, dâ blir jag alldeles konstig i huvudet, alldeles utschasad, sâ vimmelkantig att jag sjunker ner i soffan när de smâ liven somnat och inte riktigt vet vad jag tänker.

Det är inte det att de är speciellt jobbiga eller vilda, de är nog ganska sâ normala. Det är jag som inte är van. Jag är van vid att Älsklingen kommer hem pâ eftermiddagen och avlöser lite sâ att jag fâr gâ pâ toa ifred, sitta en stund för mig själv eller göra det där som inte blivit gjort pâ hela dagen men som mâste göras.

När det inte blir sâ, sâ orkar jag inte riktigt med. För det är ju inget lugnt tempo de har de smâ.
VART fâr de all energi ifrân?
Det är mamma hit och mamma dit. De ramlar och brâkar. Hittar pâ hyss och lever rövare.
Ja, som normala ungar gör.
Men jag blir alldeles vimsig i huvet och vet varken ut eller in.

Det är dâ som jag glömmer sätta pâ mig skorna och gâr ut i innertofflorna. Det är dâ som jag slänger räkorna i soporna och skalen i kastrullen. Det är dâ som jag lätt skulle kunna glömma ungarna i affären, om det inte var sâ att de för ett sânt herrans liv ;)

Sâ har det varit idag.
Jag skulle packa inför morgondagens lânghelgs-semester. Men det blev ju inte gjort. Men jag fick ut ungarna pâ en solskenspromenad. Det är inte illa det.

Men nu väntar sängen.
I morgon är det fredag.

/Y