I dag när jag gick upp så hade jag en sån konstig sorglig känsla i kroppen, som om jag hade drömt om något ledsamt på natten.
Ni vet, känslan från nattens dröm kan ibland stanna kvar i kroppen även fast man vaknat.
Det kändes konstigt. Varför skulle jag vara så låg idag?

Men så kom jag på att det var tisdag och då trillade poletten ner. Det är något konstigt med tisdagar. Det är en väldigt utanför dag. Den skulle behöva sig en måndagslista för att komma till sig lite.
Ni vet, måndagar är ju måndagar och är man inte måndagsdeppig så brukar man, i alla fall jag, ha en massa energi och lust att ta tag i den nya veckan.
Onsdagar är ju mitt i veckan och lillördag och allt det där.
Torsdagar är ju bara pest för mig. Torsdag from hell. Älsklingen brukar jobba länge och oftast ha möte på det.
Och fredagar är ju höjdpunkten på veckan. Nästan bättre än helgen faktiskt. Men bara NÄSTAN ;)

Men tisdagen, den är liksom ingenting, tråkig, utan go så att säja.
Det är synd om den.
Den gör mig deppig.

Och så när jag var ute på morgonrundan som brukar få mig på så bra humör, och speciellt om det skiner upp som det gjorde idag, så kom jag på att jag ska inte åka till Sverige i sommar. Jag kommer inte att få se Sverige i sin finaste skrud, sitta i gräset i föräldrarnas trädgård, spela kubb, grilla, höra humlorna, äta glass i Askersund, ja det där som är så typiskt sommarSverige och som jag längtar efter varje år.
Och då blev jag ÄNNU deppigare.

Kanske är det nån PMS på gång. Jag är snart 40 och har fortfarande ingen koll på sånna grejor. Jag vet bara att det kommer humörförändringar ibland och att det är väldigt praktiskt att skylla på PMS då ;)
Och snart är det väl dags att börja vänja sig av med sånt.
Snart är min fertila ålder över ;)

Så där kan det bli ibland när man funderar för mycket.
Solen skiner, det är inte så varmt men man borde hitta på nåt kul, en tisdag så sorglig som denna ;)

/Y