Ja så var det måndag igen.
FYRA hela lediga dagar har passerat och så även påsken.
Allmäntillståndet på riset tar jag som ett tecken på att det är dags att plocka undan påskpyntet för detta år.

I dag är första dagen på resten av mitt liv.
Eller man kan säja på resten av min "operation fettsanering". Nu ska det banne mig fås bort dessa futtiga kilon som kvarstår innan jag kan deklarera mig själv vinnare av denna kamp.
Jag hoppade fredagsvägningen i fredags. Jag var på semester. Jag var på tillfrisknande. Jag fullkomligt struntade i det ;)
Skönt!

Men i dag så ska det tagas tag i saker och ting. Morgonrundan har återtagits i rutinen även fastän det regnade i morse och var allmänt, och är fortfarande, grått och trist ute.
Havregrynsgröten har återinträtt som frukost.
Påskgodiset är uppätet eller undangömt i nåt mörkt hörn som jag inte har en aning om och lunchen kommer att bli "vanlig mat".
Så ska jag väl försöka mig på plankan under dagen, om jag vågar ;)
Och i morgon måste stegräknaren på för att återta kontrollen över min dagliga aktivitetsnivå.

Men måndag är det och lista a´la jennyn blir det:


- över EN endaste sak egentligen: att vi haft en sån UNDERBAR påskhelg. Jag var ju riktigt tveksam till om jag ville åka bort så länge när vi har så mycket att göra här hemma.
Men det blev bra. Det blev RIKTIGT bra och nu är jag sugen på mer ;)

Vi hade ingen tur med vädret men vad gjorde det när vi hade uteplats och ungarna kunde springa fritt och leka med kompisar hit och dit. När man sitter instängd i en lägenhet så blir en sån liten grej som en uteplats en väldigt lyx.
Visst kan jag ta ungarna och gå till parken som är tvärs över stora vägen. Men det blir ett sånt stort projekt varenda gång och alltid är det något annat som ska prioriteras. Här kunde Alexander springa in och ut som han ville, till den ena kompisen och till den andra. Det var aldrig någon fara att han skulle springa bort, det är ett instängt område.

Ja jag är riktigt glad över att vi gjorde detta.



- så är jag kanske lite tacksam över att man kommer ut och får träffa andra barn och verkligen se hur lyckligt lottad man är och hur bra ens egna ungar verkligen är.
Så FÅR man faktiskt säja om sin egna barn!

Det kan vara lite tjatigt att ungås med sina egna ungar hela dagarna långa. Man kan lätt tro att de är enna riktigta monster. Men när man väl får träffa andra barn och andra mammor så inser man att andra har också problem med sina barn och att man är inte den sämsta familjen i världen.
Sånt MÅSTE jag komma ihåg VARJE dag.

Ja det är en bra dag idag, lite sorjlig för att det är måndag och långt till nästa ledighet, men det känns bra i alla fall.

/Y