FREDAGSVÄGNING
+400 gram
(Det blir ingen ny kroppsbild förrens jag fâr ett minus pâ vâgen igen ;)

Jag står och stampar på samma ställe som för två månader sedan. Lite upp, lite ner och lite upp igen. Men fortfarande runt 64-strecket och det är svårt att hitta motiveringen och kraften att kämpa när det hela tiden kommer bakslag i form av formsvackor.
Ja för blir jag sjuk, ja då blir jag nedstämd också. Den berömda nedåtgående spiralen, fast uppåt på vågen.

Egentligen så finns det ingen orsak att deppa ner sig och börja att tröstäta för att jag är sjuk. Det går lika bra att hålla igen på sötsakerna och att äta sunt även fastän man är förkyld. Och även fastän man inte kan ge sig ut på de svettigaste fettbrännarturerna så kan man fortfarande röra på sig.
Men det är som att "sjukan" även sätter sig på humöret och motarbetar mig liksom innifrån.

UTVÄRDERING
Förra veckan så blev jag ju halsontig på fredagen så det blev inga motionsrundor under helgen. På måndagen och tisdagen så gick jag en sväng på morgonen för att jag kände att jag ville röra lite på mig i alla fall. Och det var ju så fint väder. Men värktabletter är enna lömska typer. De får en att känna sig bättre fastän man inte är det. För efter de där rundorna, även fast de var i långsammaste takten, så kände jag mig ju fasligt svag och jag har ju inte blivit bättre totalt sett. Så resten av veckan så gick jag inte alls, förutom skollämning och hämtning. Och så länge som jag äter penicillin nu så tvekar jag till om jag verkligen ska ge mig ut, ÄVEN om jag känner mig bättre.
Det är ju en falsk förbättring på grund av ibuprofenet (Impren/Panodil) som jag ska ta tre gånger om dagen.
Så motionsrundor har det ju inte blivit.

Maten har jag i och för sig lagat med hjälp av MåBra-pärmen så där har jag skött mig exemplariskt. Dock så lyxade jag i helgen, och även inför denna helg, med att köpa MIG en alldeles egen AfterEight-ask som bara jag smällde/smäller i mig.

MEN jag sparade faktisk en AF som jag hde i kylen till nödfall, OM det skulle bli fasligt synd om mig under veckan, och den har jag faktiskt inte ätit upp. Sâ jag kan faktiskt. Om jag vill ;)



Svärmor lyckades ju även komma förbi med en GIGANTISK sockerkaka som hennes städerska gjort åt henne och som hon generöst delade med sig hälften av till oss. Men att spara den till helgen, när den står där alldeles färsk i köket, ja det var ju ett omöjligt uppdrag. Den drog vi i oss på två dagar här.
Jag kan bara inte låta bli saker som står där mitt framför näsan på mig.
Kanske om jag hade varit taggad och på G, att jag hade kunnat tänka i andra banor. Men nu - nej.

Det var denna veckan, och nästa antar jag kommer att bli likadan.
Morgonrundor - ej godkännt.
Mat - CHECK!
Bakverk - NOT!
Plankan - inte ens tänkt tanken :(
Och 4,4 kilo kvar till målet.
Men sedan, om jag blir frisk och glad igen, då jäklar ska det bli andra bullar, inte sockerkaka, av ;)

/Y