Ännu en dag har gâtt till ända.
I förkylningens tecken.
Det var en riktig rackare denna att hâlla i sig.
Detta skulle ju vara vâr mys-pys-lâng-helg inför skolstarten, dâ vi skulle lapa sol och ha det skönt i dagarna 5.
Men ICKE.

Det är jobbigt at vara sjuk.
Det är ännu jobbigare att vara sjuk och vara tvungen att underhâlla tvâ aktivitetssugan barn.
Det är asjobbigt att göra det i sol och värme och dessutom försöka att undvika att vara i solen och värmen.

När man är förkyld sâ ska det ju vara kallt. Man ska ta värmande bad, dricka rykande hett the och kura ihop sig under ett duntäcke och vänta pâ bättring.
Det blir inte riktigt samma sak när det är 30 grader ute.
Man riktigt känner hur baciluskerna förökar sig i värmen.

Men jag kunde faktiskt märka en förbättring i eftermiddags. Hoppas bara att det inte bara var all Alvedon som jag proppat i mig de senaste dygnen.

Irma vaknade vid 6 idag.
Varför?
Ja det kan man fundera pâ, men det är ingen idè att göra det för det kommer vi aldrig att fâ nâgot svar pâ.

Det blev att underhâlla henne i nâgra timmar och försöka undvika att hon väckte alla andra som snarkade och sov i godan ro.
Ja inte Älsklingen dâ. Han hade fâtt âka iväg och jobba klockan 4.

Efter frukost sâ begav vi oss till poolen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att nu, eftersom Irma vaknat sâ tidigt, sâ skulle hon sova en riktig förmiddagslur, medans Alexander badade i poolen och jag slappade i skuggan, kurerandes min förkylning.

Men ICKE.
Varför?
Det kan man fundera pâ, men det är ingen idè....ja ni fattar.

Sâ efter att ha försökt att underhâlla en sprallig Alexander i poolen, utan att själv vara i solen och bli blöt. OCH försökt att underhâlla en gnällig bebis som fick sitta i vagnen för att inte vara i solen eller bli blöt, pga tecken pâ annalkande smittad förkylning, sâ var jag trött och drog iväg med mina ungar upp till "stugan".

Det blev TV.
Fastän jag är emot att titta pâ TV i sommarstugan där det finns sâ mycket annat skoj som man kan pyssla med, som vi inte kan göra när vi är hemma.
Jag fick inse att det fâr bli sâ ibland om man själv ska överleva...

Men sâ kom Älsklingen hem frân jobbet och allt blev med ens mycket ljusare och jag började att mâ bättre.
Tänk vad lite kärlek kan göra.
OCH lite fredag.

Hoppas att ni haft ett UNDERBART fredagsmys.

VÄLKOMMEN lördag!

/Y

PS Visst är det konstigt detta med att äntligen fâ vad man gâtt och längtat efter. Jag tänkte att när jag fâr en bärbar sâ ska jag skriva SÂ mycket bra inlägg pâ bloggen.
Men vad är det som kommer nu när jag väl sitter här?
Förkylningshistorier.
Jag fâr skylla pâ för mycket snor i hjärnan. De riktigt intressanta inläggen kommer....ja?....DS