Torsdag - veckans värsta dag

Äntligen fredag!
Tur att torsdagen är över. För mig är den verkligen veckans värsta dag. Den är puckeln man måste ta sig över för att se paradiset HELGEN där bakom.
Poetiskt va? ;)

Nej men allvarligt.
Den är inte bra hemma hos oss. Något måste göras åt den.
Jag vet ju i-och-för-sig inte vad ungarna tycker, men jag hatar den. Känner ångesten komma krypande redan på onsdagskvällen.

Varför?
Jo för att Älsklingen jobbar HELA dagen då. Och jag blir således själv med ungarna HELA dagen.
Något som brukar resultera i trasiga nerver, slut på tålamodet, obstinata ungar och slutligen BRÅK på högsta nivå.
Jag vet inte vad som startar vad, det är säkert hönan och ägget eller den onda cirkeln. Allt i ett.
Suck!

På torsdagar så åker Älsklingen och lastar varor, och brukar även ha möten eller samtal med chefen. Vilket brukar resultera i att han är hemma, i bästa fall vid 17-tiden, i värsta fall efter läggdags.
Och då har han börjat klockan 5 på morgonen, utan rast eller lunch.
Älsklingens jobbsituation. >>>
Vill du komma och jobba i Spanien?

Så om inte detta vore nog så har vi torsdagar som veckhandlingsdag. Då får man allt inhandlat inför helgen OCH slipper den värsta störtfloden av veckohandlare som dyker upp på fredagarna.

Så efter lunch och undanplock så knökas ungarna ner i vagnen och så går vi till supermarket. Där handlar vi och väntar till pappa kommer och hämtar oss med bilen. Är det riktigt körigt så får vi bära hem allt med hjälp av vagnen och ryggsäck.

Sedan den vanliga stressen med kvällsmat, badning av ungar, tandborstning och nattning.
Allt innan 8 FÖRHOPPNINGSVIS!

I går var jag så trasig i själen att jag gick ut INNAN ungarna somnat och gick min vända i parken. När jag kom tillbaka så berättade Älsklingen att Irma visst varit orolig och gråtit i sin säng tills hon somnat. Inte kunnat komma till ro.

Vanligtvis så brukar jag få jättedåligt samvete över att jag inte varit där. Men igår så kände jag bara en enorm tacksamhet över att jag gått ut.
Någon gång ska det väl falla på Älsklingens lott att trösta ledsna barn också?

Mamma var tvungen att gå ut och lugna sig, efter att hon hotat Guldklimpen med att inte få vara med på lördagens grillning om han inte åt upp maten.
Vilket naturligtvis resulterade i att han INTE åt upp maten och jag nu måste stå mitt kast med att inte låta honom vara med eller helt sonika "glömma" bort vad som sades.

Jag har ju sagt att du inte ska hota Yohanna....
Vi hade ju bestämt att hotning inte var bra...
Jag vet....

Thank god is friday!

/Y

Tuff situation det där! Det är när jag läser sånt här som jag är oerhört nöjd med mitt beslut att inte skaffa egna barn! Nåja, skämt ås sido så kan jag förstå hur frustrerande det är med barn. Att då dessutom dra stor del av lasset själv är väl aldrig riktigt bra, så jättebra att pappan fick fixa nattningen när det var lite jobbigt.



Sen det där som du skriver om att "hota" är ju egentligen aldrig bra (precis som du själv skriver). Har man väl sagt något är det väldigt viktigt att stå fast vid vad man sagt för barnen lär sig snabbt om det bara är tomma hot. Jag vet hur svårt det är eftersom jag arbetar med barn. Men jag har lärt mig att hur elakt det än känns så måste ett uttalat hit fullföljas. Går inte åt så många gånger innan barnen fattar att det blir konsekvenser av sitt handlande om de inte lyssnar på den vuxna. Kanske ni kan lösa grillningen genom att prata riktigt ordentligt med sonen (dålig koll på hans ålder dock) och att han kanske får avstå något annat för att kunna vara med på grillningen. Förklara situationen för honom och få honom att förstå att han på så sätt själv denna enda gången får avgöra vad han ska avstå (ge honom alternativ grillningen eller något annat, bara två val tror jag räcker).



Guud, vad duktig jag låter på sånt här nu visst. Men så är nog inte fallet men man kan ju alltid försöka med lite goda råd. Och det viktigaste rådet i det här sammanhanget är att välj de konflikter om du orkar härda igenom - annars tar barnen kontrollen och det blir värre och värre.



Hoppas du förstår att jag inte menar något illa mot dig utan att jag bara vill vara lite stöd.



Sköt om er!

Vissa dagar bli hemskare än andra och med den där jobbsituationen så blir det ju inte bättre heller :( Nej jobba i Spanien är nog ingen dröm jag har, om jag inte får gräva upp någon arkeologisk lämning ;)



Nej men jag tycker du gjorde helt rätt som tog din runda igår INNAN barnen hade somnat, man måste få göra så ibland. När min yngsta var som jobbigast men att somna och allt annat så tog vi varannan kväll maken och jag, och de kvällar som var hans så höll jag mig borta ett tag - för jag visste att jag inte bara kunde låta det vara på hans sett utan att lägga mig i.



Och ja det där med att hota, det har jag också råkat gjort många gånger och gör fortfarande fast jag har stora barn och borde fatta bättre än att det fungerar, för det gör det ju inte. och när jag var barn så lovade jag mig själv att inte göra så, men så gör man så endå :(



Hoppas att din fredag varit bättre och att din fredagskväll blir lugn och skön. Kram vännen

haha trött som jag är så vet jag inte om jag skrivit. :) Men du är iaf så himla rolig, massa tänkbara saker. Nä jag har blivit med ny mobil, snart iaf. Inte levererad än men jag har ju ingen surftelefon så jag är lite ute liksom hihi.

kram!

Tyckte du gjorde rätt i att gå på promenad. En ledsen mamma är ändå inte den bästa mamman. Då var det ju bättre att din älskling gjorde det =)



Ska leta upp tjockisbilderna imorgon och lägga ut på bloggen hahaha