Visst var jag bakis igâr, bakis som en 14-tis.
Ja kanske inte SÂ mycket. Men jag led hela dagen och var bara glad när det var dags att hoppa i säng igen pâ kvällen ;)

Men för den skullen sâ glömde jag inte att fredagsväga mig.
Sânt fâr man inte glömma när man har kämpat hela veckan.

Och jag fick min belöning även denna veckan. Nästan ett kilo till ner, fastän det var mensvecka och allt. Jag bara tackar och bockar och är helt förbluffad.
Jag har inte gjort nâgot speciellt.
Inte gjort nâgra förändringar.
Bara kört pâ sâ som förrut.

Men jag har en teori.
En Yohannateori.
För jag är ju varken kostrâdgivare eller personlig tränare. Sâ jag har ju ingen utbildning i detta. Jag provar ju bara mig fram och ser vad som fungerar för mig.

Men min teori är i alla fall att kroppen har en slags reserv, en slags fettdepâ som det spar pâ ifall det skulle komma tuffa tider med svält.
När man börjar att dra ner pâ fettintaget sâ tar kroppen av reserven istället för att ta av bilringarna som man sâ ivrigt önskar.
Därför tar det tid innan kroppen börjar att släppa ifrân sig det där fettet som man gâr och grämer sig över.

Och drar man ner för mycket FÖR snabbt, ja dâ gâr kroppen in i försvarsläge och ställer in sig pâ svältnivâ, i krig med sin svältare. Och släpper inte ifrân sig ett endaste gram innan reserven är helt slut.

Hänger ni med?

Ungefär som ni vet när man ska ut och gâ.
Kroppen börjar inte bränna fett förens den gjort av med den energireserv som den har. Det man har ätigt under dagen.
Det brukar talas om att varje gâng som man ger sig ut och tränar sâ ska man hâlla pâ i mer än 30 minuter om man vill bränna nâgonting av det som man gâr och förgrymmar sig över.

Men detta är bara jag hört lite svagt om, läst lite löst om och funderat lite själv pâ.

Att, eftersom jag dragit ner pâ fettintaget lite i taget, och inte storbantat. Dessutom dragit upp pâ motionerandet lite i taget. Sâ har kroppen tagit av sin reserv hittills och inte av mina överviktskilon. Det gick sakta, 3 kilo pâ 7 mândader.

NU verkar det som att kroppen börjar att förbränna av det jag vill ha bort. Och sista tvâ veckorna sâ har jag tappat 3 kilo. Lite FÖR mycket igentligen. För 0.5 kg i veckan är lagom, tycker jag.
Men jag vet att det kommer att stabilisera sig sâ smâningom.
Jag är tacksam för alla förluster.

Nu gäller det bara att fortsätta som innan och inte börja bli stöddig och "unna" sig saker.

Jag tackar och bockar och tar tag i mig själv.

/Y

PS Skulle ha tagit en beachwalk-bild idag. Men naturligtvis sâ glömde jag kameran hemma. Sâ det fâr bli en nästa vecka istället. Ni fâr hâlla er tills dess. ;) DS