Skrivet den: 2011-11-15 Klockan: 23:05:20

Bli sig själv....igen

Jag har varit hemma själv med BÄGGE ungarna i dag.
Alexander började klaga över öronvärk igår kväll, fick lite smärtstillande och sov hela natten. Men så idag på morgonen så klagade han igen.
Då blir det INGEN skola idag, bestämde jag på en gång.

Jag kan det här med öroninflammationer nu.
Först förkylning och så öronvärk på det.
Och det var tur, för på eftermiddagen så kom febern och doktorn konstaterade öroninflammation med antibiotikabehandling IGEN :(
Suck!

Men efter en hel sån här dag, med två gnälliga och sjuka ungar, instängd i en lägenhet med tålamodet på topp, så har en tanke börjat att gnaga i mitt huvud:

"Kommer jag någonsin att bli mig själv igen?"

Jag kan inte låta bli att tänka på detta, och ursäkta nu alla mammor därute som tycker att detta med barn är en dans på rosor, jag tycker inte det.
JAG tycker att detta med barn är rejält jobbigt.

Jag blir tvingad till att göra en massa saker och säja en massa saker som inte är jag.
Tvingad av vem?
Av mig själv förståss och av min egna syn på hur jag tycker att en förälder ska vara.
Och av omständigheterna naturligtvis.

Allt detta med barn tar upp så mycket av min tid, så mycket av min ork och så mycket av mitt huvud, att det blir liksom inte mycket kvar till resten, MITT LIV.
Som här-om-dagen så kom jag på mig själv med att tänka:
- Har jag berättat det här för Älsklingen?
Och då visste jag inte svaret. Jag var tvungen att fråga honom.
Tragiskt va?

Men det är så mycket runt omkring, hit och dit, stress och upptagenhet att jag liksom glömmer bort att sköta min relation också.
Kommer vi att hitta tillbaka till oss, till hur vi var förr, när ungarna blivit stora?

Min svärmor berättade att hon förlorat sin nattsömn sedan hon fick barn. Först så var det skrikeriet på bebistiden, så ställa klockan för kisseriet under småbarnstiden och så oroeriet på natten när ungarna är ute och festar under tonårstiden.
Så nu säjer hon att hon inte behöver sova.
Kommer JAG, när jag väl får, kunna hitta tillbaka till det där att sova en HEL natt utan att gå upp en endaste gång?
Och kommer jag någonsin att kunna sova länge om mornarna igen, när jag väl får?

Och det här med hur jag är.
Jag är INGEN skrikig person som blir arg titt som tätt och delar ut bestraffningar hit och dit.
Ändå så är det så som jag uppför mig nu-för-tiden. För det är ungar som vägrar att äta, eller ens smaka på maten och som därför inte får gå och titta på TV istället.
För det tycker jag är bra uppfostran.

Eller ungar som vägrar gå på toan och kissa innan vi ska ut och måste tvingas dit under gallskrik för att vi inte ska behöva stanna på motorvägen och bli påkörda.
Det tycker jag bara är logiskt.

Eller att jag börjar skrika av raseri då ungarna när de måste borsta tänderna ständigt gnäller, två gånger om dagen, 7 dagar i veckan, VARJE GÅNG.
Även jag tappar tålamodet, men borsta tänderna är något man måste.

Kommer jag någonsin att hitta tillbaka till den lugna harmoniska Yohanna som jag var?

Och det här med att göra saker, saker för sig själv, som man vill göra. Ingenting här hemma blir ju färdigt. Allt blir bara påbörjat. För sedan är det någon som avbryter, någon som vaknar, någon som måste ha mat, någon som måste ha hjälp osv.
Kommer jag att få ro i kroppen och kunna sätta mig ner och pyssla med en sak i lugn och ro, timme ut och timme in. Tills jag blir helt färdig eller tröttnar på att göra det?

Och kommer jag någon gång i framtiden behöva att känna mig så där OTROLIGT ensam som jag gjorde när jag bodde själv i en storstad, var singel och inte hade något att göra en fredagskväll?
Förhoppningsvis INTE!

Men frågan kvarstår.
Tror jag att jag kommer att bli mig själv igen, när allt detta med ungarna stabiliserat sig?
Eller har jag blivit en helt annan person då?

Ja nu blev jag filosofisk.
Fattas bara en balja med rödvin så är bilden komplett ;)

God natt!

/Y

PS Glöm inte att berätta om er TV-situation eller nån rolig TV-historia ur det förflutna till veckans REAL LIFE. DS

Kommentarer
Postat av: mankan

Kan skrämselpropaganda vara nåt ;-)

http://www.dental-health-index.com/picturesofbadteeth.html

2011-11-15 @ 23:48:32
Postat av: Marie

Ojdå öron är ingen hit att ha problem med. Klart att du kommer att få känna så som du vill känna igen, för annars skulle du inte ens tänka så, förstår du hur jag menar???



kramar

2011-11-16 @ 00:27:30
URL: http://myflowergirl.blogg.se/
Postat av: Tania - Piccante

Hej Yohanna!



När jag läser ditt inlägg känner jag igen mig så väl. Det är tufft och det går åt en massa energi att vara så arg hela tiden. Energi som man inte har tid att tanka.



Jag hoppas verkligen att det här med barnen lättar när de blir tillräckligt gamla att ta sig fram och tillbaka själva till skolan. Visst oroar man sig för dem men man får en helt annan tid inbillar jag mig. Det är mitt första delmål i alla fall :)



Hoppas att det lättar lite för dig under dagen och att barnen är "snällt" sjuka.



Kram

2011-11-16 @ 07:24:34
URL: http://piccante.se
Postat av: Tina

Godmorgon hjärtat! En mycket god vän till mig sa till mig när jag och Glenn hade det som tuffast att vänta tills barnen har fyllt tre, då blir det mycket bättre. Och jag måste säga att hon har rätt men först nu när barnen fyllde fyra så tycker jag att mannen och jag har hittat tillbaka till varandra, jag sover mycket bättre och jag är en lugnare person. Det är TUFFT att få barn, det är verkligen ingen dans på rosor men samtidigt så ger dem ju en så mycket glädje och kärlek! Jag är övertygad om att du är världens bästa mamma och fru! Massor av kramar!

2011-11-16 @ 07:46:23
URL: http://frurosmer.wordpress.com
Postat av: Mor

Puss på dig barnet mitt,du är en jättebra mamma dä är jobbigt när barna är små men det lugnar ner sig. Se allt det possitiva du får av barna för dom är fantastiska små varelser,o ta vara på den tiden för den går så fort. Kram från din mamma

2011-11-16 @ 08:42:09
Postat av: Vuxenmamman

Yohanna, du blir nog aldrig riktigt dig själv igen på samma sätt som du var innan barnen. Men då menar jag faktiskt att det är positivt. Man blir så oerhört mkt rikare på livskunskap. Innan barnen så var man en person- man är samma efter dom också men man har lagt till lite andra vinklar på livet.



Jag har aldrig varit vare sig en bullmamma eller sandlådemamma- jag hatade fullständigt att sitta i sandlådan med dom. För mig kändes det som totalt slöseri med tiden. Däremot har jag läst hur mkt som helst för dom. På dagen, på natten...ja faktiskt dygnet runt. För då var jag jag, jag fick vara den jag ville vara och dom fick del av sin mamma som hon är och vill vara.

Så njut av vad du utvecklas till. Du har garanterat kvar din värdegrund men lägger till små finesser. Det är faktiskt spännande.

Jag är ju i den fasen då jag ska hitta tillbaka till hur jga var innan barnen eftersom dom är på väg att flytta ut. Men jag har insett att jag inte kommer bli som den som jag var då- jag kommer bli mkt mkt klokare, visare och rikare på upplevelser. Det är faktiskt spännnade.

KRAM KRAM KRAM

2011-11-16 @ 09:55:29
URL: http://vuxenmamman.wordpress.com
Postat av: Lisa-Marie

Hejsan!

Tack för din peppande kommentar i min blogg!

Det var en tung väg hit men det är så värt det :) Kan inte tänka mig ett liv vår dotter nu!



Jag får nog vänja mig vid oron helt enkelt då haha.. :) Det är tufft, verkligen!

Det går jättebra med amningen, jag har för mycket mjölk helt plötsligt istället, men som jag förstått det så ställer det in sig sen när man har ammat ett tag! Så vi behövde inte kämpa så länge alls...



Tack så jättemycket för dina peppande ord!

Varma hälsningar, Lisa-Marie

2011-11-16 @ 10:30:04
URL: http://babyinbaking.wordpress.com/
Postat av: Jenny

Ja du... själv tycker jag det är SÅ skönt att småbarnsåren är över !!! Nej, så FÅR man väl inte säga??? Älskar jag inte mina barn??? Jo, självklart gör jag det, men jag är ingen små-barnsförälder, det bara är så. Jag är inte heller en som liksom bara "Måste få se" då det kommer en nyfödd bebis, och har aldrig förstått mig på dem som sticker in huvudet i främmande människors vagnar (ja, min fick de INTE komma i närheten av). Bebisar är INTE allas egendom, men många tycks tycka det.

Sjävklart gillar jag mina närmaste kompisars barn, men jag tycker de är mycket roligare då de blir lite äldre och man kan föra en konversation med dem.



Ja, sån är jag... take it or leave it (du må tro att jag fått strida många gånger för detta) Småbarnsåren var inget för mig, men man måste ju ta sig igenom det annars blir de ju aldrig stora *smile*och nu har vi kommit ur det och även om man inte är riktigt sig själv igen, så är man ju en ny jag...hm, lät ju flummigt, men jag hoppas du förstår. Man blir ju aldrig exakt den samma, för nu har man ju barnen och de berikar livet på ett helt annat sätt.



så: HAV FÖRTRÖSTAN !!!

kramiz

2011-11-16 @ 12:53:43
URL: http://jennysviktigaliv.blogspot.com
Postat av: Fina Frun

Vad jobbigt ni har det med återkommande öroninflammationer. Jag lovar, om några år så undrar du istället varför du har så MYCKET egentid och vart ungarna tagit vägen egentligen...

2011-11-16 @ 13:20:59
URL: http://finafrun.se
Postat av: Miriam

Detta känner jag igen.....och nu när mina barn är stora så inser jag nu att jag har fått tillbaka egentid igen. Och vad gör jag då med denna? Oftast ingenting. =) Känner igen mej i det där du beskriver att aldrig få göra klart nåt.....det får jag inte nu heller. =)Trodde att jag skulle få tillbaka mitt ordningssamma liv som jag hade tidigare, men 17 år med barn har tydligen satt sina spår. Och jag vet inte om det är på gott eller ont. Njuter faktiskt mycket av min lediga tid nu. Känner att jag inte måste så mycket längre. Ingen mer än jag som blir drabbad om jag inte gör nåt......

Må så gott goa du!

Kram Kram!

2011-11-16 @ 15:49:16
URL: http://bamsebusfunderingar.blogspot.com/
Postat av: Katja

sv; Jo, jag mår lite bättre, men det är lite dagsformen som bestämmer just nu. Och jag är sååå tacksam över allt stöd jag har, både när och fjärran.

Samma gäller för dig vännen. Du kommer att hitta tillbaka till Yo. Kanske en annan Yo, men lika underbar! För vi ändras ju med åren, vare sig vi har barn eller inte. Och det är ju meningen att vi ska det också. Klart du kommer att få sova en hel natt och dessutom ha lång sovmorgon.



Miljoner kramar till dig!

2011-11-16 @ 15:56:01
URL: http://isnusmumrikens.blogg.se/
Postat av: Emmy

Hej, allt bra denna november dag? :-)

2011-11-16 @ 15:58:43
URL: http://emmymarie.blogg.se/
Postat av: Tant Marit

När man blir mamma så blir man sig ALDRIG riktigt lik igen, men det vill du (nog) inte egentligen, eller? Däremot så kommer den dagen då du undrar, var är alla? Vad tyst det är...

I början är det snudd på skitjobbigt, man är så inne i kaoset, van att alla andra måste saker och att de måste det NU, men efter ett tag lugnar de känslorna ner sig och man kan börja njuta av livet och den personen man har blivit under de här åren, förhoppningsvis har du också barnes pappa kvar att njuta MED, för det ÄR ju faktiskt så, det är slitsammt att ha små barn och många orkar inte med varandra...

Så DIN tid kommer, jag lovar, men det lär kanske dröja några år innan du fullt ut kan råda över din tid osv.

LYCKA TILL!

2011-11-17 @ 21:46:05
URL: http://tantmarit.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0