Ja helgen gick i solen och badets tecken. För första gången sedan Irma föddes så åkte vi söderöver till "sommarstugan" som jag kallar den, svärföräldrarnas bungalow i Puerto Rico, på södra delen av Gran Canaria. Och nu är vi härligt (hmmmm smärtsamt) röda om axlarna allihopa.

Som alltid när man ska göra något för första gången så blev det rätt kaotiskt att hinna allt innan avgång samt komma ihåg att ta med sig allt som behövs.
Jag fick med mig allt som behövdes för ungarna, men glömde det viktigaste för mig. Hårborttagningsmackapärerna, det vill säga både rakhyvel och hårryckare. Jag fick stå ut med att visa mig blek och fet på stranden, men att även behöva visa mig hårig blev för mycket. Lösning på problemet fick införskaffas på plats.



Om man ser Gran Canaria som en rund klocka, och Las Palmas är klockan 1, så ligger Puerto Rico på klockan 7-8. Det är nästan alltid soligt där och blåser nästan aldrig som i tex Playa del Ingles, där det blåser 364 dagar av 365 som Älsklingen säjer.

Just nu, i maj månad, är det ganska lugnt på stranden. Turistströmmen börjar att mattas av i och med vårens ankomst i de kallare länderna. Och kanarierna tycker fortfarande inte att det är tillräckligt varmt för att åka och bada.

Sanningen var att det var lite kyligt på både mornar och kvällar, så vi fick äta innomhus. Men på stranden var det härligt varmt även om vattnet var lite i kallaste laget för mig, badkrukan...





Jag ska faktiskt erkänna att jag stog ett ögonblick under parasollet på stranden och tvekade om jag skulle ta av mig strandklänningen eller gå med den på hela dagen. Det kändes så fruktansvärt pinsamt att ta av mig.
Jag var antagligen blekast av alla där, jag fattar inte hur folk kan vara så bruna även om det är deras första dag på stranden.
Jag kände mig SÅ fet och dallrig, kändes inte alls bekvämt.
Och fel bikini hade jag fått med mig. Hade inte hunnit att prova hemma och naturligtvis så satt den inte alls bra detta år.
MEN jag hade i alla fall fått bukt med behåringen, lite cred ska jag ha.

Men så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att skita i fåfängan. Här ska motioneras. Så tog jag barnvagnen och drog nytta av att det var lågvatten och fin hård strand att promenera på, och så drog jag till med moroten att 10.000 steg på mätaren innan jag fick sätta mig ner.

Och det nådde jag, både på lördagen och söndagen. BRA!
Annars är ju det problemet när man åker på semester. Man ÅKER dit. Man LIGGER på stranden. Man ÄTER gott. Det blir liksom bara kaka på kaka.



På eftermiddagarna gick vi till poolen och Irma förälskade sig i att bada. På stranden hade jag faktiskt haft kläder på henne, för jag var så orolig för solen. Men på eftermiddagen i poolen så fick hon ta sig ett dopp. Hon som redan är galen i att bada badkar flippade nästan ur när hon fick bada i det "fria" i ett gigantiskt badkar.



Nästa helg får axlarna vila för det är Eurovisionsfinalen med tillhörande kalas.
Och det är tur.
För solen tog lite väl mycket.
Även om jag smörjde in Alexander med Niveas 50+ för badande barn, det högsta som finns, så brändes han lite och klagade i natt på att han hade solen på axlarna och inte kunde sova.
Det får jag lära mig till nästa gång. T-shirt på, på eftermiddagen.

Vi kom hem, trötta men väldigt nöjda. Och inte en endaste död kackerlacka hittade jag i lägenheten när vi klev in. Fastän jag hade sprayat.
SKÖNT!

/Y