God onsdags-morgon!

Sitter här som vanligt på mornarna, framför datorn. Irma har redan knoppat in, efter intagen frukost men före det avverkad fett-brännar-tur.

I dag blev en sån där tråkig dag där det glada (ja inte glada men inte så tråkigt) humöret försvann som en avlöning.

Detta med att ha barn. Jag blir inte klok på detta. De suger musten ur en.
Alexander har ett fruktansvärt morgonhumör, ärvt efter mamma jag vet. Vissa dagar är helt omöjliga. I dag var en sådan. Han ville inte gå upp. Jag är såååå trött mamma, jag vill ligga kvar och sova. Ändå så gick han och lade sig klockan 8 i går kväll, och alla andra dagar innan dess. Tidigare än så tycker jag inte jag kan få honom i säng.

Fastän hela helgen och andra helger innan dess, så är han uppe och hoppar på mornarna innan klockan 7, då finns det ingen trötthet minsann....
Blir galen på detta.
Är han trött eller inte?

Nu vet jag ju att det är bara att få upp honom och börja äta frukost, så brukar han piggna till och komma till liv. Men trixet är att få upp honom utan att han blir skitförbannad.
Jag har ett par trix.
Just nu har vi en kalender på hans dörr där han drar nummer varje dag för att se hur dagarna räknas fram till den 1:a för att åka till Sverige. Det funkade även idag.

Men vid frukostbordet var det samma visa igen.
Jag körde trixet kittlas.
Det funkade i 2 sekunder.
Så körde jag trixet skojsa till det.
Det funkade i 5 sekunder.
Så körde jag triumfkortet: ska vi leka något roligt när du kommer från skolan.
Funkade typ i en minut då vi talade om detta, sedan samma visa igen.
Så mutade jag med pannkakor till lunch.
Funkade i 30 sekunder.

Så helt plötsligt började han tokskrika av ilska och jag vet inte vad.
Så då tappade jag humöret och blev arg. Här sitter jag och väner ut och in på mig för att han ska ha det trevligt vid frukostbordet. Och han bara beter sig som ett svin. Jag vet att han bara är 4 år men vissa saker fattar han faktiskt.
Så då blev jag arg och skällde ut honom och sa att det är bara dumma ungar som beter sig på detta viset. Och jag får minsann INGEN lust att varesig leka något roligt med dig eller steka pannkakor till dig när du beter dig på detta viset.

DET fungerade och allt blev frid och fröjd.
Men det är ju inte så jag vill ha det. Varför ska man behöva bli arg och hota för att det ska fungera?
Jag vill ju vara mjuk och pedagogiskt mot barnen. Men då blir jag bara överkörd. Nej fram med stränga mamman så blir alla som små ljus.

Så där flög mitt goda morgonhumör.
Guldklimpen var däremot glad som en lärka när han gick till skolan.

Suck!

/Y